Tommy Westerlund om situationen i Myanmar.
Demokratiseringsprocessen i Myanmar tog på måndagen abrupt slut. Den fick aldrig en rejäl chans.
Folket har under tio år fått smaka på åtminstone viss demokratisk sötma. Reaktionerna kan bli häftiga om de senaste årens uppmjukning av den tidigare militärdiktaturen visar sig ha varit bara en parentes.
På måndagen skulle Myanmars nya parlament samlas för första gången sedan valet i november. Men det blev inte så. I stället vaknade myanmarierna till ett gammalt, som man trodde, förgånget statssystem.
Militären har gripit makten och samtidigt alla ledande politiker. Undantagstillstånd råder i landet i ett år framåt. Myanmar är således en militärstat igen efter bara tio år av försiktiga steg mot en demokrati. Landet leds av general Min Aung Hlaing.
Den offentliga orsaken till militärkuppen är att valfusk skulle ha förekommit i parlamentsvalet i november. Det finns inga belägg för det och ingen har kunnat lägga fram bevis på oklarheter. Men om militärens eget parti USDP får storstryk är det enligt generalerna säkert tillräcklig orsak till en statskupp.
Valets stora segrare var landets civila ledare sedan 2015 Aung San Suu Kyis parti NLD som fick över 80 procent av rösterna.
Trots att militären för ungefär tio år sedan, efter 50 års militärdiktatur, lättade på trycket och tillät en viss demokratiseringsprocess har makten de facto fortsättningsvis vilat hos generalerna. Det har bland annat den specialsydda konstitutionen säkrat.
Enligt den garanteras militären 25 procent av parlamentsplatserna, oberoende av valresultat. Eftersom det krävs över tre fjärdedelars majoritet för en grundlagsändring har generalernas maktställning varit cementerad. Dessutom leds enligt konstitutionen vissa centrala ministerier av försvarsmakten.
Landets populära politiska ledare Aung San Suu Kyi sålde också sin själ till armén. Hon har – frivilligt eller påtvingat – fungerat som militärens nickedocka, inte minst då hon har försvarat arméns behandling av rohingyerna, en muslimsk folkgrupp i landets västra delar. FN har slagit fast att militären har begått brott mot mänskligheten.
Vad Suu Kyi i själva verket anser om rohingyafolket är oklart, men agerandet har varit oerhört känslokallt. Hennes förlåtande ton gentemot militärens grymheter har fördömts av omvärlden. Den tidigare fredspristagaren föll från sin globala piedestal som en frihetsikon och demokratikämpe på ett internationellt plan.
På hemmaplan har majoritetsbefolkningen, buddhisterna, inte haft något emot att muslimerna sätts på plats, även med hårda tag. 75-åriga Suu Kyis rykte har inte alls solkats ner i hemlandet, där är hon mäkta populär. Det vittnar också braksegern i parlamentsvalet om.
Trycket på militären ökade i och med det stora stödet för Suu Kyis parti. Det kände militären av och reagerade.
För att Myanmar ska ha en verklig chans att bli en demokrati så måste militärens politiska inflytande få ett slut och minoriteterna i landet behandlas bättre. Just nu går utvecklingen i båda frågorna i rakt motsatt riktning.
Omvärlden har reagerat kraftigt och fördömande på måndagens händelser i Myanmar. USA har meddelat att man kommer att vidta åtgärder mot de ansvariga, sannolikt ekonomiska sanktioner.
Vad som nu sker är svårt att förutspå. Folket har under tio år fått smaka på åtminstone viss demokratisk sötma. De vill inte att militärjuntan tar över igen. Reaktionerna kan bli häftiga om de senaste årens uppmjukning av den tidigare militärdiktaturen visar sig ha varit bara en parentes.
Trots att militärstyre inte är känt för mjuka metoder om någon opponerar sig har Aung San Suu Kyi redan efterlyst motstånd. Efter att hon greps på måndagsmorgonen skickades ett meddelande ut i hennes namn där hon uppmanar folket till protester mot militärkuppen.
Hon är symbolen för frihet och demokrati i Myanmar och om en ny husarrest nu väntar henne förstärks bara folkets syn på henne som en hjälte och martyr. Folket ger sig knappast utan motstånd om framtiden innebär en återgång till förgången tid. Tio år av hopp och ökad frihet har satt sina spår.