Torsten Fagerholm

I Las Vegas vinner huset – inte hasardspelaren.

En småsparararmé med punkanda stökar till aktiemarknaden. Men i Las Vegas vinner huset – inte hasardspelaren.

Förståsigpåare brukar efterlysa folkkapitalism enligt svensk modell i Finland: att göra det socialt korrekt att placera i aktier. Men se upp, din önskan kanske slår in. Då otaliga småsparare gaddar sig samman kan det slå slint – liksom för övriga sociala rörelser som går på magkänsla och saknar genomtänkta, långsiktiga mål. Börsen har gripits av flockmentalitet, kryddad med pandemitristess. Vem sitter kvar med Svarte Petter på hand?

Namnet på den populära appen Robinhood som erbjuder courtagefri handel är talande. I veckan tjänade somliga på etablerade investerares bekostnad genom att mobilisera online för ett enormt köptryck för avhyvlade nostalgiaktier. Via nätaktivism går det snabbt att organisera gräsrötterna, utföra punktinsatser och brösta sig – för stunden.

Veckans händelser ska ses mot bakgrund av 2008 års kris då finansnissar ostraffat spelade roulette med småspararnas livsbesparingar. Betydande delar av en hel generation har upplevt sig som åsidosatt eller lurad av etablissemanget. Under pandemin har många drabbats av lappsjuka: en känsla av instängdhet, brist på fokus, lätt desorientering och rastlöshet. Inte att undra på att allt fler stillar sitt panikartade begär av stimulans och socialt umgänge via sociala medier. Samhället har gripits av ett nytt sorts spelberoende där aktietips utgör ett sätt att umgås vid den digitala kaffemaskinen.

Vanmakten har slagit över i aggressiv, riskabel och ironisk handel med aktier och kryptovalutor. Somliga vill markera uppror, omkullkasta det orättvisa status quo och få känna skadeglädje då de stora pojkarna äntligen får smisk. Andra vill bara tjäna en hacka. Flera vill uppleva egenmakt, ruska av sig inlärd hjälplöshet och göra upp med den desillusionerade, passiva lockdownkänslan. Men lika snabbt utmålades Robinhood som skurk i dramat, då plattformen tillfälligt och i förebyggande självbevarelsedrift stoppade köp av tokrusande aktier.

Intresset för aktier är cykliskt – och går i tandem med smittsam optimism. Under en uppgång kan varje nybörjare utan strategi hänföras av en illusion av framgång. Det öppnar för falskspel, bedrägerier och bluffar. Gamestop-euforin drabbade även Nokia. Den amerikanska tillsynsmyndigheten SEC hajade till, liksom politiker från bägge politiska ytterligheter. SEC har anklagats för luddiga regler och tandlös tillämpning: vad är egentligen marknadsmanipulation? Bör vi reglera vad man får skriva om aktier på sociala medier? Eller är hedgefonderna de sanna bovarna, borde samhället begränsa möjligheterna att blanka värdepapper – dessa förmodat parasitära satsningar på att aktier ska tappa i värde? Vad är ansvarigt beteende, vad är rimligt, vad är hyckleri? Marknader utan blankning slutar i självmatande tulpanlöksbubblor då det enda sättet att tjäna pengar blir att trycka kursen ännu högre. Aktieproffs och amatörer jagar exakt samma rusch: hajp, nöje, spänning, gemenskap – och klipp.

Finansmarknaden påminner om en tredje gradens gissningslek: alla försöker förutse den genomsnittlige aktörens förutsägelser, och rida på trenden. Men aktier är också mer seriösa än hasardspel för lycksökare i krogmiljö. Då börsen blir alltmer folklig finns en bismak av populistisk, antielitistisk revanschism, driven av ilska och frustration. Rekrytering sker via memer, enkla populärkulturella budskap som ofta spelar på nostalgiska strängar. Då en växande skara aktivister och opportunister spelar luftflöjt med aktier blir det svårt att skilja politiska handlingar från kortsiktig hipsteraktighet.

Faran med lättillgänglig aktiehandel är att marknaden gamifieras och alltmer börjar likna ett casino. Aktier är inte ett mobilspel, en parallell värld där man inhämtar en kick eller social samvaro. I Las Vegas vinner huset. Det mest geniala med marknaden är tvärtom dess självreglerande natur – förutsatt att deltagarna får betala för sina egna misstag. Visst har aktiehandeln drag av ett spel – men den bygger också på långsiktigt, planenligt och regelbundet engagemang för effektiv finansiering av samhällsbygget. Allt fler glada amatörer trissar nu med kurserna likt en jojo. "Somliga har ingen aning om vad de gör, och många av dem är riktigt bra på det", flabbade den samhällskritiske komikern George Carlin.