Vi är en del av världsekonomin, på gott och ont

EU gjorde många fel i hanteringen av eurokrisen tio år sedan, med ekonomiska förluster och sociala katastrofer som följd. Desto mer glädjande är det att EU klarat sig betydligt bättre när det gäller att handskas med covid-19-krisen. EU:s centralbank har räddat Europa från det värsta med massiva inköp av obligationer och de facto sedelfinansiering.

Unionen för sin del kom upp med ett stimulanspaket på 750 miljarder euro. Detta blev möjligt efter den linjevändning Tyskland tog då det övergav sin gamla ordoliberala linje som avskydde all skuldsättning och inkomstöverföringar. Bakom vändningen fanns en förståelse att det kunde ha lett till en fundamental kris för hela Europa att stå fast vid den gamla linjen.

Stimulanspaket möter fortfarande kritik och avståndstagande i Finland. Kritiken är faktisk befogad vad paketets storlek beträffar, som egentligen är kanske alltför blygsam jämfört med krisens storlek och med de stimulansåtgärder många länder har vidtagit.

Pandemin har förorsakat en global kris vars ekonomiska följder också är globala och som kräver en global koordinerad respons. Världsekonomin har sjunkit med 5–6 procent i fjol. Inget land är själv ansvarigt för krisen, men den har förstås drabbat länderna med redan svag ekonomi hårdast.

Det spelar en mindre roll om pengarna används som lån eller direkta bidrag, huvudsaken är att de är tillräckliga och används på ett förnuftigt sätt.

Kriterierna för hur stimulanspaketen skall användas är riktiga och i sin ordning. De skall användas enligt landspecifika program för strukturella reformer som främjar bland annat en kolneutral ekonomi och digitaliseringen. Också rättsstatskriterium är med. Rubrikerna är bra, men är ingen garanti för det hur de skall tillämpas i praktiken. Det återstår att se hur lyckade eller misslyckade EU:s åtgärder kan bedömas vara.

I Finland har populisterna hackat på ner på att vårt land får mindre tillbaka av pengarna än ursprungligen beräknat. Huvudorsaken är att Finland har både hälsomässigt och ekonomiskt klarat krisen med mindre förluster än de flesta andra europeiska länder, för vilket vi kan tacka vår egen regering.

Det är naivt att tro att det hur resten av Europa och hela världsekonomin kommer ut ur krisen inte skulle påverka oss. Genom att bidra till att hela Europa klarar sig bidrar vi också till vår egen ekonomis återhämtning och framtida tillväxt. Vi är en del av världsekonomin på gott och ont och kan inte främja våra intressen med stängda gränser, protektionism eller genom att neka till deltagande i gemensamma aktioner för att undvika värre kriser.

Stimulanspaketen är exceptionella instrument i en exceptionell kris, inte någon bestående mekanism. Det oaktat är det klart att det kommer att förändra EU på ett varaktigt sätt. Samma instrument som nu används kan och kanske också bör användas i framtiden. Det är fåfängt att tro att vi nu skulle leva i den sista krisen som drabbar världsekonomin.

"Det är fåfängt att tro att vi nu skulle leva i den sista krisen som drabbar världsekonomin."