Vardagstingen som blev till kvinnohistoria
Både dammsugaren och konservburken ritade om kartan för kvinnors vardagsliv. Historikern Karin Carlsson berättar om föremålen som ledde till rörelsefrihet och rättigheter.
Karin Carlsson har alltid haft genusperspektivet med sig, även långt innan hon började sin forskarkarriär. Att hon valde att läsa historia berodde mest på att hon behövde ett ämne till för att bli gymnasielärare. Men historia visade sig vara en oupptäckt passion och i dag är Karin Carlsson filosofie doktor i ämnet vid Stockholms universitet.
– Jag blev någon slags välfärds- och genushistoriker, säger Karin Carlsson och skrattar.
– Både genus och klass har alltid intresserat mig. Men mycket kommer också från mormor. Hon föddes 1921, men tyckte inte om att stå i köket eller laga mat. I stället blev hon företagare med egen möbelhandel, vilket inte var helt vanligt på den tiden.
I nya boken Kvinnosaker – ett sekel av kvinnohistoria genom 50 föremål har Karin valt ut prylar som har haft betydelse för kvinnohistorien. I urvalet ryms allt från överfallslarm och skilsmässoansökan till stridsflygplan och doktorshatt. Men också en rad föremål förknippade med hemmet: diskmaskin, dammsugare, spis, hushållsassistent, vattenledning, kylskåp och frys.
– Under en stor del av 1900-talet har kvinnan haft sin primära plats i hemmet, vilket förstås påverkar urvalet. Men varje föremål i boken bär också på en berättelse om hur kvinnor på något sätt har fått ökat rörelseutrymme i samhället, eller rättigheter i linje med mäns, säger Karin Carlsson.
Hundra liter vatten med hink
Hon tar vattenledningen som exempel. Innan hushållen fick tillgång till rinnande vatten hämtades det från en brunn eller ett tappställe. På 1950-talet behövdes omkring 30 liter per person och dag till matlagning, disk, tvätt och hygien, vilket innebar att en kvinna i en familj om fyra fick kånka över 100 liter dagligen.
Att få rinnande vatten i kranen sparade både tid och fysisk ansträngning, men fick också förbrukningen att skena. På 1970-talet gjorde vi av med omkring 500 liter per person och dag – 16 gånger mer än innan ledningarna drogs. I dag är folk mer medvetna om att vatten är en resurs och landar på omkring 140–200 liter per dag.
Just hållbarhetsaspekten är intressant att diskutera. Hushållspapperet ersatte ”tras-skåpet”, där en lång rad trasor med olika användningsområden skulle skötas och kokas. Att torka upp spilld mjölk och kasta papperet tog en bråkdel av tiden och minskade kvinnors arbetsbörda. I dag är engångsprodukter på tapeten av helt andra skäl – miljö och klimat.
– I gamla utgåvor av magasinet Allt i hemmet presenterades engångsbestick som en revolution – wow, nu slipper du diska! Det fanns ingen medvetenhet alls. Nu vet vi bättre, men jag skulle tro att just hushållspapper fortfarande är väldigt populärt, säger Karin Carlsson.
Hästdragen dammsugare
Det finns också exempel på resurser som fick delas. En av de första dammsugarna togs i bruk i Storbritannien. Den var så stor att den drogs på en kärra av hästar och hushållen fick hyra den vid behov.
I folkhemslägenheten på Nordiska museet finns en dammsugare i städskåpet. Lägenheten är inredd som om det vore 1947 och består av två rum och kök. I köket finns också gasspis, centralvärme, varmt vatten och bra förvaring. Lägenheten representerar en tid då mycket av kvinnans dagliga arbete hade gått från att skötas med muskelkraft till att genomföras med hjälp av eldrivna apparater.
– Det intressanta är att uppfinningarna inte alltid sparade tid. Ibland översteg innovationslusten den praktiska nyttan. Det fanns tidiga elvispar som tog fem gånger längre tid att vispa grädde med än det gjorde för hand, säger Karin Carlsson.
Ett annat intressant exempel på tidsåtgång är tvättmaskinen. Även om den besparade kvinnorna mängder av hårt, fysiskt arbete så har den egentligen inte lett till några tidsvinster. Förr gjordes storbyk några gånger per år, numera tvättar vi i princip hela tiden. Tidsåtgången är densamma, även om det har blivit både bekvämare och mer hygieniskt.
– Jag skulle vilja teleportera mig 50 år fram och låta en historiker skriva om de föremål vi har i dag, säger Karin Carlsson.