Musica nova inleddes med en påminnelse om ekokatastrofen
Musica nova-festivalen för nutida musik, körde i gång i tisdags med musikaliska tolkningar av avfallsvirvlar och hotade korallrev. De unga musikerna darrade inte på manschetterna i Liza Lims meditativa verk.
SAMTIDA MUSIK Musica nova Helsinki
Liza Lim: Extinction Events & Dawn Chorus. NYKY Ensemble; David Claudio, dirigent och handledning; Mikael Helasvuo, handledning. Strömmad konsert från Sibelius-Akademin, R-huset, 2.2.
Under öppningskonserten för årets Musica nova-festival hördes Liza Lims 45 minuter långa Extinction Events & Dawn Chorus (2017) för tolv musiker. David Claudio dirigerade Nyky Ensemble, Sibelius-Akademins ensemble för nutida musik.
Australiska Lim (f. 1966) står också i fokus den 8 februari, då Zagros Ensemble uppför Garden of Earthly Desire (1988–1989). Lims produktion präglas av hennes intresse för ekologiska och samhälleliga frågor, och Extinction Events & Dawn Chorus framstår som en påminnelse om katastrofen som hotar de marina ekosystemen. Titeln på den första satsen, Anthropogenic debris, hänvisar till de enorma avfallsvirvlarna ute i världshaven.
Instrumenten behandlas ofta på ett solistiskt sätt. De har sina individuella linjer och gester, en aspekt som kanske underströks då man inte kunde uppleva verket i konsertsalens akustiska miljö. De unga musikerna darrade dock inte på manschetten utan stod för berömvärda insatser.
Material ur det förflutna
Enligt Lims webbsida är det också fråga om musik som utforskar tiden, minnet och förgängligheten genom att hämta material och inspiration ur det förflutna: Janá eks pianomusik, en utrotad fågels läte och kopior av en kinesisk stjärnkarta från 800-talet.
I andra satsen (Retrograde inversion) förde bleckblåsarnas förvrängda toner tankarna till en sliten grammofonskiva. Musiken tycktes rinna mellan fingrarna på en, försvinna utan att lämna några spår. Den harmoniska dimensionen blev starkare, för att blomstra i den flott klingande tredje satsen (Autocorrect).
Redan i första satsen producerade några av musikerna ett ihärdigt knarrande genom att snurra på så kallade Waldteufels, små trummor med en tråd genom trumskinnet. Knarr, brus och jamande visade sig vara återkommande element i verket, liksom omfattande violinsolon och instrumentalteater.
Möten man gärna upplevt på plats
Under första satsen gjorde violinisten entré släpande på ett långt stycke cellofan. I fjärde satsen (Transmission) satt violinisten och slagverkaren på tu man hand bakom ett bord. Violinen och virveltrumman, utrustad med en sträng, förde en märklig dialog där trumman försökte härma violinens vältaliga repliker. Det här hade jag gärna velat uppleva på plats.
Verkets meditativa, lugnt andande egenskaper kulminerade i sista satsen (Dawn chorus), en gryningskör från det hotade korallrevet. Hoppet var svagt och stämningen spöklik. Mot slutet lämnade de flesta av musikerna scenen så att bara cellisten och kontrabasisten stod kvar. Musiken försvann i djupet.
Konserten finns att lyssna till via Yle Arenan under 30 dagar.