En liten, stressad fladdermus på ett torg i Kina påminner oss om att vacklande etik i djurhushållning utgör en global hälsorisk.

Vårt dagliga djuroffer, giv oss i dag. Och förlåt oss vårt navelskådande.

Ien bur på en marknad i Kina trängs en stressad liten fladdermus, i väntan på att bli tillagad till soppa. I en bur nedanför sitter myrkottar. Viruskälla och mellanvärd: så kan det ha gått till då coronapandemin flammade upp och lamslog en hel värld. Covid-19 visar hur vacklande etik i djurhantering snabbt blossar upp till en global hälsorisk. Vårt köttätande är en betydande orsak till pandemier – gamla såväl som nya. De flesta patogener härstammar från samma däggdjur som vi serverar på våra tallrikar.

Är industriell djurhållning lika med koncentrationsläger? Med provocerande formuleringar om "satanisk grymhet" väckte församlingspastorn Kari Kuula en veritabel känslostorm med en kolumn i kyrkliga Kirkko ja kaupunki. Texten – eller snarare övertolkningar därav – träffade en öm punkt hos varmt religiösa lantbrukskretsar. Centralförbundet för lantoch skogsbruksproducenter hotade med rättsliga åtgärder, trots att finländska lantbrukare inte ens nämnts i Kuulas inlägg. En kverulerande medieshow reducerade framgångsrikt den tabubelagda kärnfrågan om empati med djurriket till rekvisita, och inlägget avpublicerades.

Den som gräver fram texten ur webbens djup kan inte ta miste på poängen: levande varelser intensivuppföds i alltmer massiva djurfabriker jorden runt för att mätta människan. Är det etiskt försvarbart, eller kunde vi tänka om? Kuula skuldbelägger inte industrin, han håller upp en spegel framför läsaren – som inte vill titta. Denna fråga duckar MTK inför. Det är en pikant detalj att köttproducenterna knarrar över sviktande lönsamhet trots att skattebetalarna pungar ut med höga subventioner. Vari felar dagens strategi: bulkproduktion och prispress? Varför tar MTK på sig offerkoftan i stället för att diskutera behövliga alternativ hos en näring som är diskutabel inte bara ekonomiskt, utan även ekologiskt – och etiskt?

Djuren ger oss mjölk, kött, hudar och päls – men på köpet får vi virus, bakterier och parasiter. Flera av dem har vi assimilerat, andra kan starta pandemier. Tuberkulos, kikhosta och påssjuka kommer sannolikt från nötkreatur, får och gris. På 70 år har den mänskliga befolkningen tredubblats, vi är jordens näst vanligaste däggdjur efter råttan. Samtidigt fortsätter köttkonsumtionen växa markant. Mänskligheten utgör en monokultur som bor tätt och reser fram och tillbaka – perfekt kalasmat för virus. Därtill bökar skogs- och jordbruket samt urbaniseringen om i de vilda djurens livsmiljöer. Ingreppen på naturen ger fritt spelrum åt smitthärdar: det finns samband mellan skogsskövling och malaria samt ebola.

Djur som hålls tätt inomhus är en perfekt grogrund för virus och sjukdomar. Alla pandemiska virus har uppstått i träffpunkten mellan djur och människor: spanska sjukan, asiatiska influensan, Hongkonginfluensan, svininfluensan, sars, mers, och nu senast sars-cov-2. Den aktuella pandemin har spårats till en djurmarknad i Kina där vilda och tama djur hållits huller om buller i små burar, sålts och dödats på plats – för tallriken eller som folkmedicin. Tillägg sedan obefintlig bedövning och hygien: allt kan hända då blod och avföring blandas på en brokig marknad som sprätter och lever. Resultatet av onaturliga och stressande miljöer för nötkreatur, småboskap och fjäderfän är förr eller senare en satanisk viruscocktail.

Köttproduktion innebär inte bara hård belastning på klimat och miljö, utan också förhöjda risker för zoonotiska smittämnen som sprids mellan människa och djur. Enligt WHO har mer än 60 procent av alla identifierade infektionssjukdomar orsakats av patogener som vi delar med vilda djur, sällskapsdjur eller boskap. Bland infektionssjukdomarna som upptäckts under de senaste tio åren är andelen hela 75 procent.

Nästa pandemi är inte en fråga om "om", utan "när". Ifall ett säsongsinfluensavirus som nu är i omlopp muterar, blir riktigt aggressivt och slår över flera åldersgrupper är vi illa ute. Pandemier utgör den moderna, köttätande människans livsstilssjukdomar. Vårt skövlande av naturen i kombination med massiv köttproduktion bildar den perfekta smältdegeln för zoonotiska patogener. En vegetarisk planet låter som en utopi, men vi kan åtminstone dra ner på köttätandet och testa en flexitariansk diet – det är både hälsosamt och miljösmart.