Sannfinländarna hotar med interpellation
EU:S ÅTERHÄMTNINGSPAKET Finland har klarat pandemin förhållandevis väl ekonomiskt och får därmed mindre än ursprungligen beräknat av EU:s återhämtningsfond. Det leder till att de kritiska oppositionsrösterna höjs i riksdagen.
EU:s återhämtningspaket är en knivig och svår fråga för oppositionen, för Sannfinländarna så svår att partiet hotar med en interpellation om frågan.
– Finland tvingas betala 6,6 miljarder euro för återhämtningspaketet. Ursprungligen skulle Finland få tillbaka 3,2 miljarder, alltså är landet en tydlig nettobetalare. Enligt nya beräkningar är siffrorna ännu dystrare för Finlands del, sade Sannfinländarnas Sakari Puisto under årets första frågetimme i riksdagen på torsdagen.
Enligt nuvarande beräkningar får Finland en halv miljard mindre än ursprungligen tänkt eftersom landet klarat sig förhållandevis bra ekonomiskt under pandemin, men siffrorna är ännu inte fastslagna.
Partiordförande Jussi Halla-aho konstaterade att Sannfinländarna inte godkänner detta.
– Står regeringen fortfarande bakom
Det handlar inte om pengar som används för skattelättnader eller pensioner. Det måste finnas planer för hur pengarna ska användas. Matti Vanhanen, finansminister (C)
detta paket, trots att det har ändrats mot det dyrare för Finland? Om så är fallet kan jag konstatera att
Sannfinländarna förbereder sig på att lämna in en interpellation, sade han.
"Viktigt för Finlands export"
Europa- och ägarstyrningsminister Tytti Tuppurainen (SDP) sade att regeringen nyligen har överlämnat ett beslut om EU:s egna medel till riksdagen. I beslutet ingår regeringens linje kring återhämtningspaketet, och det är nu upp till riksdagen att ta ställning till regeringens beslut.
– I slutändan är det riksdagen som fattar beslut om Finland ska godkänna denna lösning eller inte. Statsrådet utgår ifrån att den här lösningen är till fördel för Finland, sade Tuppurainen.
Hon poängterade också varför regeringen anser att paketet är viktigt, trots att Finland är en nettobetalare.
– Det här återhämtningspaketet har skapats på grund av denna globala pandemi. Pandemins ekonomiska skador är i en helt egen klass. I denna situation ansåg statsrådet att det bästa för Finland är att gemensamt stimulera, sade Tuppurainen.
– Vi har gemensamma inre marknader, 60 procent av vår export går till unionens område och en majoritet av det också till euroområdet. Det är ytterst viktigt för Finland att den här inre marknaden enat återhämtar sig.
Pengarna till nya investeringar
Sannfinländarna var inte ensamma om att kritisera återhämtningspaketet.
Oppositionspartiet Samlingspartiet ifrågasatte om paketet verkligen är en engångsföreteelse såsom regeringen påstår.
Statsminister Sanna Marin (SDP) besvarade samlingspartisternas fråga genom att konstatera att hon inte kan säga vad kommande regeringar fattar för beslut, eller vad framtida kriser kan kräva, men den här regeringen ser återhämtningspaketet som en engångsföreteelse.
Kristdemokraternas ordförande Sari Essayah sade att det nu skulle vara hög tid för regeringen att erkänna att paketet inte är en fördelaktig lösning för Finland.
– Det har inte varit klokt att vi gått med i att bygga ett återhämtningspaket som i själva verket är fiskal återhämtning för de länder som med sin ekonomi inte kommer att kunna komma med strukturella reformer utan i stället fortsätter de fatta beslut som bara ökar skulderna, sade Essayah.
– Det här kommer inte att återuppliva och rädda vår export.
Finansminister Matti Vanhanen (C) svarade på kritiken genom att säga att pengarna från återhämtningsfonden uttryckligen ska användas till nya investeringar som ska göra Europa mer grönt och digitaliserat.
– Det handlar inte om pengar som används för skattelättnader eller pensioner. Det måste finnas planer för hur pengarna ska användas, sade han.
Vanhanen förtydligade också att frågan måste ses ur ett bredare perspektiv.
– Om Estland får mycket pengar så kan det vara möjligt att där uppstår sådana investeringar som också finländska företag kan fungera som byggare eller leverantörer för, sade han.
– Man kan då ställa den retoriska frågan vart inkomstöverföringen då egentligen går?