Tollanderska priset till Fredrik Lång
Runebergsdagen till ära premierade Svenska litteratursällskapet ett stort antal författare, konstnärer och vetenskapare med priser. Filosofen och författaren Fredrik Lång förlänades Tollanderska priset, sällskapets finaste.
Hur skiljer sig den antika tragedin Kung Oidipus från Shakespeares Hamlet? Varför kunde det blomstrande Florens aldrig starta en industriell revolution? Och hur har slaveriet påverkat Europas historia? Fredrik Långs undersökning av dessa frågor gav honom SLS:s finaste pris.
Författaren och filosofen Fredrik Lång får Svenska Litteratursällskapets (SLS) finaste pris, Karl Emil Tollanders pris om 40 000 euro.
Prismotiveringen lyfter fram Långs fjolårsbok Geosofi eller Bilder på en utställning. En idéhistorisk resa genom en världsdel, men också Långs ”rika och mångsidiga produktion” överlag, som enligt SLS innehåller ”studier av den europeiska tankens förvandlingar från antiken framåt, samt psykologiskt skarpsinniga romaner om människans villkor och kärlek i det tjugonde seklet”.
Det Tollanderska priset brukar vart annat år tilldelas en skönlitterär författare, vart annat år en vetenskapare. Fredrik Lång har gett ut böcker av båda slag (liksom i gränslandet mellan), men premieras alltså framför allt för ett vetenskapligt verk.
– Det är förstås ett stort erkännande, det är inte så många som vet att jag sysslar med annat än skönlitteratur. Jag var mycket överraskad själv.
Lång berättar att han ser Geosofi som en slags slutpunkt för ett intellektuellt arbete där 1980-talets licentiat- och doktorsavhandlingar (om arbete och rationalitet från Platon till Nietzsche) sorterar inom epistemologin, boken Bild och tanke (1999) inom estetiken, och de senaste böckerna – förutom Geosofi även Ansiktet i månen från 2016 – inom etiken.
Lång tangerar alltså vidsträckta idéhistoriska landskap, på ett sätt som kanske är lite otypiskt för en tid då också många filosofer är ganska specialiserade.
Hur kommer det sig att du halkade in på ett skrivande av det här slaget? – Jag har alltid velat veta hur världen fungerar och ser ut inuti och började studera matematik och fysik, innan jag insåg att där inte fanns svar på de frågor jag ställer, utan att de måste sökas inom de humanistiska vetenskaperna. Då gick jag över till filosofin.
– Det skönlitterära skrivandet var egentligen en biprodukt av det här, redan min första roman Ockupationen baserade sig på en filosofisk idé.
Bakom protestantismen
Titeln på den senaste boken Geosofi väcker kanske en del frågor. En och annan associerar säkert till ett begrepp som ”geopolitik”, och ordet "geosofi" uttrycker också mycket riktigt en liknande idé om att tänkandet är beroende av i vilket samhälle och vilken tid tänkaren befinner sig.
– Jag har stiliserat delat upp Europa i tre delar: södra, norra och östra. De här delarna har olika bakgrund, vilket resulterar i olika sätt att tänka och förhålla sig.
En utgångspunkt är att Nordeuropas särdrag och dominans bygger på den lyckade legeringen mellan protestantismen och kapitalismen som sociologen Max Weber lyfte fram i sin bok Den protestantiska etiken och kapitalismens anda från 1900-talets början.
– Men jag ville gå bakom Max Weber. Om det är så att protestantismen gav upphov till kapitalismen – vad gav då upphov till protestantismen? Vad ligger där under?
Svaren är många och komplexa, men ett är enligt Lång, att Nordeuropa aldrig var fullt ut katolskt.
– På medeltiden hade katolicismen ett bättre utvecklat system för organisation och kunde nog bidra till samhällsbygget. Vikingar hämtade influenser från södern. Men det fanns en annan mentalitet kvar i norr. Katolicismen genomträngde aldrig samhället utan bara eliten, prästerskapet och adeln.
En avgörande skillnad var att Nordeuropa saknade de erfarenheter av slaveri som präglade Medelhavsområdet under antiken och som via Romarriket överförde ett mentalt arv till katolicismen. Det kulturella släktskap vi i dag kan uppleva med Aten – "demokratins vagga" – är alltså delvis illusoriskt. Slavekonomin var enligt Lång så djupt rotad att de atenska männen – inte ens de stora filosoferna – över huvud taget inte reflekterade över slavarna som potentiella människor eller över vad som producerade de materiella förutsättningarna för deras förhållandevis bekväma liv. De här omständigheterna påverkade självförståelse och tanke på djupet, säger Lång.
– En aspekt är tanken om ödet som man ser hos grekerna, att man inte kan påverka vad som sker i livet. Om man är fri behöver man inte sträva efter att bli fri. Då beror ens framtid på ödet.
Och sådant har sina konsekvenser. I Geosofi drar Lång en parallell mellan antikens och renässansens stora tragedier. Oidipus är kung men slav under sitt oundvikliga öde medan prins Hamlet inte är slav under ödet, utan i stället våndas över sin fria vilja och sina tvivel – en ny individualistisk människotyp har vuxit fram.
En annan konsekvens av Nordeuropas frihet från slavekonomins mentala arv är att inställningen till arbete var annorlunda: man är helt enkelt mer intresserad av att göra
Jag hade en lektör som läste manuset i ett ganska tidigt skede och tyckte det var intressant men funderade på vem jag vänder mig till. Jag tänkte att mina barnbarn om femton eller tjugo år vill veta vad jag höll på med, när jag låg på min säng och stirrade på datorn,
arbetet effektivare och bättre om man själv är involverad i det.
Du exemplifierar med Florens, en stad som inte finns i någon protestantisk sfär men som var protokapitalistisk på senmedeltiden – utan att ändå vara det fullt ut? – Florens hade alla förutsättningar egentligen: produktion, bankväsende, storskalig handel med när och fjärran. Men de pengar som flöt in användes inte för att utveckla produktionen utan till skrytbyggen och där ser jag just Romarrikets gamla anor. Redan under antiken fanns fungerande ångmaskiner, visserligen leksaker, men tanken att effektivera produktionen med hjälp av bättre redskap fanns inte genuint.
– Där är Leonardo da Vinci ett bra exempel. Han utvecklade massor med teknik men fick inget gensvar. Man var bara intresserad av hans teatermaskineri, inte av det som skulle kunna förbättra bomulls- eller silkeshanteringen.
Skulle den gode Leonardo däremot ha vuxit upp i England ett par hundra år senare är sannolikheten stor att hans tjänster varit väldigt efterfrågade.
Riktar sig till barnbarn
Leonardo da Vinci har för övrigt varit föremål för en roman av Fredrik Lång, Bagges italienska resa från 1991. I Geosofi skymtar han här och där, men får inget eget porträtt i motsats till ett stort antal andra inflytelserika tänkare.
– Den som kanske fascinerat mig mest är Francis Bacon. Han var en speciell figur, kluven mellan sina roller som lordkansler och filosof och så frustrerad för att ingen ville lyssna på honom. Trots att han var en inflytelserik person fick han inget gehör för sina tankar.
Och hans banbrytande idé? Att vetenskapen var något annat än en förströelse, att den kunde göras nyttig, att den kunde ge människan välstånd och makt över naturen.
– Om man läser hans böcker så ser man att han skriver samma bok på nytt och på nytt med lite olika infallsvinkel.
Varifrån kom idén att lägga upp boken som en vandring genom ett museum med direkt tilltal till dina barnbarn? – Jag hade en lektör som läste manuset i ett ganska tidigt skede och tyckte det var intressant men funderade på vem jag vänder mig till. Jag tänkte att mina barnbarn om femton eller tjugo år vill veta vad jag höll på med, när jag låg på min säng och stirrade på datorn, säger Lång och tillägger att också den ryska tonsättaren Modest Musorgskijs pianosvit Tavlor på en utställning var en inspiration.
Är det säkert att den här boken är en slutpunkt? – Jag tänkte nog det, men jag har igen blivit intresserad av vissa aspekter av grekisk filosofi som har att göra med den tidens realabstraktioner, alltså något reellt som abstraheras i samhället och uppgått i tänkandet som på så sätt kan stå i samklang med sin samtid. Det finns tre sådana realabstraktioner i antikens Grekland: pengarna, lagen och demokratin. Pengarna i förhållande till värde, lagen i förhållande till rättvisan och demokratin i förhållande till makten. Vi får se hur det blir.
Jag har alltid velat veta hur världen fungerar och ser ut inuti och började studera matematik och fysik, innan jag insåg att där inte fanns svar på de frågor jag ställer, utan att de måste sökas inom de humanistiska vetenskaperna. Då gick jag över till filosofin.