Forskare: Bubblorna är en myt
Medieforskaren Carl-Gustav Lindén avlivar många av de mest invanda uppfattningarna om sociala medier. En efter en.
Många uppfattningar om sociala medier är inte sanna. Googles, Facebooks, Twitters och hela Silicon Valleys inflytande är enormt. Men forskningen stöder inte den envisa idén om våra ”bubblor”. Och populismen drivs inte entydigt av de sociala medierna, säger medieforskaren Carl-Gustav Lindén.
Nej, Donald Trump med sina 90 miljoner följare på Twitter var inte nödvändigtvis den mest framgångsrika amerikanska presidenten på sociala medier genom tiderna. Det var Barack Obama, som både blev vald 2008 och omvald 2012 med hjälp av sociala medier.
– Obama hade och har fortfarande 130 miljoner följare på Twitter. Han besökte ofta de stora bolagen i Silicon Valley, utnämnde sig själv till en nörd och åt närmast ur deras hand, säger Carl-Gustav Lindén som är medieforskare vid universitetet i Bergen.
Efter att kongressbyggnaden i Washington den 6 januari hade stormats av Trumpanhängare beslöt medieplattformerna Twitter och Facebook att stänga Trumps konton. Efter att ha kommit till makten i USA väntas Demokraterna nu allmänt reglera de stora socialmediejättarna i det mytiska Silicon Valley hårdare. Det har EU redan börjat göra med miljardböter för deras orimliga monopol.
– Det kommer inte att hända. (Vicepresident) Kamala Harris är från Kalifornien och är så involverad med den industrin.
Silicon Valley sätter spelreglerna
Carl-Gustav Lindén, med bakgrund som ekonomijournalist vid HBL och Yle, har vid årsskiftet börjat som biträdande professor i datajournalistik i Bergen. För pandemin har han däremot inte kunnat resa till Norge. Sedan i höstas har han i stället fått hålla sig med ett lånat arbetsrum på Soc & kom i Helsingfors, och jobba på distans.
Efter ett samnordiskt medieprojekt är han nu ute med boken Silicon Valley och makten över medierna. Teknikklustret vid Stilla havet har ställt medieekonomin, journalistiken och stora delar av samhällslivet på ända.
Silicon Valley har stått där som ett teknologicentrum ända sedan andra världskriget. Såväl själva internet som Google har ursprungligen utvecklats som militära projekt. Många psykologiska tekniker som har byggts upp kring vardagliga appar har sina rötter i det militära.
It-jättarna har byggt in allt från casinoindustrins beroendeframkallande tekniker från Las Vegas till utformningen av smarttelefonerna.
Deras funktioner gör oss beroende av dem så att vi halar fram dem hundratals gånger per dag.
– Bara de tre små punkterna som rör sig på skärmen för att visa att någon håller på att svara dig är uttänkta för att du ska stanna kvar, säger Carl-Gustav Lindén.
Våld och död valde vi även före sociala medier
Den växande populismen beskrivs ofta kopplad till sociala medier. Också det debunkar, vederlägger CarlGustav Lindén när han i veckan håller ett inlägg vid ett Hanaholmenseminarium i Helsingfors.
Nej, inte heller det finns det tillräcklig forskning för att visa. Populismen är en hybrid och använder sig av många olika kanaler, både klassiska och sociala medier.
Sociala medier har förstås använts för att rekrytera folk till terrorrörelsen Islamiska staten, eller till att uppvigla till folkmord på muslimska rohingyer i Myanmar.
I sin bok citerar Carl-Gustav Lindén en högt uppsatt Facebookchef som satte bolagets ekonomiska tillväxt först till varje pris: ”Den fula sanningen är att vi tror så djupt på att koppla samman folk att vi gör det även om någon dör i en terroristattack”, ska Andrew Bosworth ha skrivit i ett pm 2016.
Ändå: Nej, sociala medier har inte lärt oss att välja våld och död. Det kommer från våra nyhetsvärderingar i klassiska nyhetsmedier.
– If it bleeds, it leads, säger man vid amerikanska medieredaktioner, finns det blod, så toppar vi med det. Det är mediernas logik – missnöje, kontroverser, dramatik, allt som avviker från det normala. Det är folk trötta på. Forskning visar att unga inte följer medier, för att det här konfliktperspektivet stöter bort dem fullständigt.
I sin bok pekar Carl-Gustav Lindén på hur mediehusen världen över har gått in för att använda de sociala medierna som plattformar. Ofta läser också journalisterna Facebook och Twitter som källor i sitt arbete.
– Men Twitter är ju ett elitverktyg! Hur stor del av befolkningen är på Twitter, fem till tio procent? Det är ju bara journalister, politiker och kändisar som håller till där.
Människors mediediet särskilt i Norden är ofta betydligt bredare än vi tror. Carl-Gustav Lindén medieforskare, biträdande professor i datajournalisitik
Den lojala läsaren betalar
Nej, det är inte heller de klassiska mediernas artiklar, spridda ”viralt” på sociala medier som är räddningen för den professionella journalistiken. Räddningen är att inse att bara läsare som upplever sig lojala med mediet också är villiga att prenumerera och betala. Det har bland annat den norska Amedia-gruppen med 65 tidningar visat hela världen.
– Viralt är meningslöst. Det är vanity statistics, en statistik över egen fåfänga, en sockerboost. Att till och med Yle som ett public servicebolag sitter och arbetar för att optimera sig på sociala medier är helt förkastligt. Yles Arenan är ju redan mera populär i Finland än Youtube, ett av få länder i världen där ett public servicebolag har det så.
Nästa prövning för klassiska medier kontra sociala medier är kommunalvalet senare i år.
– Sannfinländarna har ju aktivt värvat kandidater på sociala medier och det kommer att bli en chock för Centern ute i landet. Och kanske i någon mån för SFP som gärna uppfattar Svenskfinland som en enpartistat.
Bubblan är en myt
Nej, sociala medier är inte alltid nödvändigtvis bara en kanal för missnöje, säger Carl-Gustav Lindén. Det är en plattform med en dynamik som vem som helst kan använda sig av.
– Hur det är i en kommun bestäms snarare av de lokala maktstrukturerna där K-handlaren, Shandlaren, bilhandlaren och byggföretaget ofta har makten. Så är det till och med hemma i Geta på Åland som jag kommer ifrån. Det är alltid någon som vill vara kung där.
Och nej, sociala medier skapar inte heller så kallade bubblor, säger Carl-Gustav Lindén.
– Filterbubblan är en metafor (språkbild) som journalister gärna använder sig av. Ändå har forskningen i tio års tid visat att det inte stämmer. Människors mediediet särskilt i Norden är ofta betydligt bredare än vi tror.
Artikeln baserar sig på den intervjuades inlägg vid ett webbseminarium vid Hanaholmen i veckan och en kompletterande intervju.