Fega politiker hör hemma i skamvrån!

KÄRNVAPEN I HBL (Debatt 29.1) skriver Pär Stenbäck att ”Norden kan skriva under (kärnvapenförbudet) när kärnvapenstaterna går med i avtalet”. Han hänvisar till Mika Bööks tidigare förtjänstfulla insändare (HBL Debatt 27.1) beträffande boken "Front mot kärnvapen" publicerad 1963 med Stenbäck som medskribent.

Stenbäck låter förstå att det inte lönar sig att försöka påverka den finska regeringen att underteckna avtalet i det här skedet. Detta påstående är ett hån mot de modiga över 120 stater i världen som redan har undertecknat avtalet och de 51 stater som har ratificerat det trots hot från USA om repressalier för dem som gör det. Detta är även ett hån mot de partier i Finland som offentligt har uttryckt sitt stöd för undertecknandet; det vill säga Socialdemokraterna, De gröna och Vänsterpartiet som alla är regeringspartier, men som uppenbarligen skamligen hindras i sitt arbete för en kärnvapenfri framtid av övriga partier och av Finlands president. Det är även ett hån mot medborgarna i de nordiska länderna där gallupar visar att en stor majoritet av befolkningen anser att deras regeringar skall underteckna avtalet. Och det är ytterligare ett hån mot medborgarna i många Natoländer eftersom det även där finns ett starkt folkligt stöd för avtalet.

Vad skall medborgarna göra då politikerna inte lyssnar – storma parlamenten, slå sönder butiksfönster? Stenbäck konstaterar att kampen mot kärnvapen inleddes i början av 1960-talet i skuggan av ett hotande kärnvapenkrig. Hotet har inte blivit mindre – tvärtom. I dag har främst USA och Ryssland, men även andra kärnvapenstater moderniserat sina kärnvapenarsenaler. På agendan finns ”mindre” så kallade smarta kärnvapen med större precision och som enligt flera auktoritativa militärexperter är världens farligaste kärnvapen eftersom de innebär att ett kärnvapenkrig blir allt mer sannolikt. Sådana B61-12 kärnvapen håller USA på att placera ut bland annat i Tyskland där experter uppskattar att de tjugo kärnvapen, som skall ersätta den gamla B61modellen, tillsammans har en sprängkraft som motsvarar tjugo Hiroshimabomber.

USA har för närvarande inalles cirka 200 taktiska kärnvapen av gammal B61-typ i Europa, vart och ett med en sprängkraft som motsvarar ett dussin Hiroshimabomber. Sprängkraften på den nya modellen må vara mindre, men om tröskeln att använda dessa kärnvapen blir lägre då är läget lika skrämmande som i början av 1960-talet.

Den senaste amerikanska stridsplansmodellen, F-35, som exporterats till Europa och Asien, har kapacitet att bära B61 och B61-12 kärnvapen. F-35 blir sannolikt Finlands nya stridsflygplanstyp ifall inte regeringen tar sitt förnuft till fånga och överväger denna hutlösa anskaffning på nytt. Så länge USA upprustar och placerar ut nya vapen i Europa med Natoländernas och Finlands och Sveriges stöd, upprustar även Ryssland. Det är på tiden att folken får säga sitt – fega politiker hör hemma i skamvrån!

Även Finlands ”så gott som medlemskap” i Nato måste diskuteras öppet. I rapporten Nato 2030 publicerad i december i fjol framhävs att alliansen fortsättningsvis har en viktig roll att spela med både konventionella vapen och kärnvapen som avskräckning och försvar. Det framhävs även att kärnvapen inte får användas som ett verktyg för att splittra alliansen. Är det här skon klämmer för Finlands del? Eller klämmer den på grund av den planerade stridsplansanskaffningen? Ska vi gå i USA:s och Natos ledband?

I rapporten sägs också – hör och häpna – att Nato ska tala med en röst i internationella sammanhang, till exempel i FN. Är detta något som Finlands folk verkligen önskar?

Tre regeringspartier stöder alltså undertecknandet av kärnvapenförbudet. Av de övriga anser Centern med försvarsminister Antti Kaikkonen i spetsen att det inte är värt att underteckna kärnvapenförbudet. SFP:s ställning är oklar. Så här inför kommande kommunalval vore det intressant att i klartext få höra SFP:s inställning. Ett entydigt ja eller nej är önskvärt.

PIRKKO LINDBERG författare, Helsingfors