Buori sámi álbmotbeaivvi buohkaide!
I dag, den 6 februari , firas samernas nationaldag. Dagen till ära publicerar HBL en låttext på nordsamiska av rapartisten Áilu Valle. I låten Suga suga (Ro, ro) möter samernas syn på människan som en del av naturen tempot i dagens hektiska samhälle.
Suga suga
Dápmohat ja hárrit bákŋet Árvalattan ammal fargga fierbmái čákŋet mun bivddán
Čearrehat čaibmet, čođggiid soaját njurggodit Giellavealgu máinnasta nu ahte raddedolggit čurggodit
Go mun ledjen uhcci, buot lei nu oahpis Oktageardán ja čielggas, áhčči muinna sáimmaid suhppii
Ruoktogáttis vuordimin lei boares soahki Masa čatnat fatnas gitta go gearggaime, de beasai luohti
Iluin, iluin, iluin
Muhto áššit eai leat šat dego ovdal Dál mo nu nu hiluid háluid, buot nu jođánit rievdan
Illá bison maŋis, huššii duššan olbmuid illá oahpan dovdat
Gáhkkoratge jávkan, ammal dáid lahppon sieluid rassamii nu gievdan
Ádjagis šaddan dat jogaš, jogažis šaddan dat eatnu Man miel mii leat ribahan meara al issoras leavttuin
Dán diehtodulvvis goiku gal čiekŋu ja dasa mii oadjut
Ja nu mii dál oktanis juhkat ja suhkat Eatge geargga šat masage vuodjut ja nu mii vuodjut
Refräng: Juohkehaš mis suhká seamma báruid al
Fárus seamma fatnas siste mihtitmeahttun ábi alde Gáttit geidosis
Don sugat, sugat, sugat
Juohkehaš mis juhká seamma báruid miel
Áruid ja garuid dihte Ganjal go golggiida ja átnjal njolggiida
don jugat, jugat, jugat
*** Rohttestan mohtora johtui, guođan din imaštit rohtui
Mus ii leat áigi geahččat eallima gohtui In váldde dien lohkui, dál lea mus liiba
Áiggon oažžut áigái, vuodjut áigáibohtui
Mun lean nuorra ja nu máilmmi vitmat Mun guorrasan áigái, čuovun máilmmi ritmma
Áiggon šaddat rikkisin, lean viššal ja searas Dakkárin áiggon bissut, buot lea olamuttus mu várás dán dieđu mearas
Muhto de suotnjá oaivái fuolla, galggašinbat mun leat gáttis?
Beaivesuonjar nuollá giellásiid, leatbat diet jurdagat mus beare plásttehat ja ráppit?
Go galggašin leat doalaheamen dola ráttiin De leange golaheamen maid gávppit munnje vuvdet máddin
Áddejingo?
Maid mun hálan, deavdde lása, gurre lása, ii leat mu vihki
Galggan gal dán sorron fierpmi, gávnnan jierpmi, dagan dan ihttin
Gohan juoga jugan, juoga jugan, de loavdu guovdu meara dovdu
Seammás go huoban, sugan, huoban, sugan, ovttas earáin oavdu mii nu govdut
Refräng: Juohkehaš mis...
*** Leatgo mii gahččan muorain vai loktanan mearas? Gos mii leat eret ja gosa leat mannamin, boktalan arvvi go jearan
Gažaldagat derpet ja derpet, huškot dan soarppi
Mii fertet dohkkehit leš dal gii beare de gusto leat fuolkkit
Jus Eanan lea Eanni ja Beaivi lea Áhčči De naba dat čáhci?
Na mun lean čáhci, don leat čáhci, mii leat buohkat eanaš čáhci
De máhttitgo mii eallit eatnan alde, naba máhttitgo mii jápmit? Naba máhttitgo mii riegádit, go mis botkejuvvo rastá náhpi?
Jus mii gosa nu áibbašit dat lea maid vuosttasin láhppit
Váimmus mii sávvat
ahte livččii fas ohki ja váhpi
Nagodango máhcahit dan ráhkisvuođa oktavuođa, vai rohtiidango dáhpái?
Mii sáhttá doalvut nu guhkás ahte áhpi šaddá sáttoáhpin
Olmmošhan sáhttá gal jakŋadit goikkuinis olles dán eatnama Dahje leat gáhttemin eallima
ráinnasman čalbmin jus šiehtada
Ále vajálduhte mii leat sáivojávrrit, eatge sullot sierranasas
Mihtitmeahttun viisodat min miela mearaid čiekŋalasas
Refräng: Juohkehaš mis ...
Ro, ro (i svensk översättning)
Bäcköringar och harrar vakar vid ytan Jag funderar snart kommer de väl att simma in i nätet jag ber om det
Silvertärnor skrattar knipornas vingar visslar Blåhaken pratar på så att bröstfjädrarna grånar
Då jag var liten var allt så bekant Enkelt och klart far lade ut näten med mig
Vid hemstranden väntade en åldrad björk att förtöja båten vid då vi hann undslapp mig en jojk
Med glädje, med glädje, med glädje
Men saker är inte längre som förr Nu är de huller om buller, allt har förändrats så snabbt
Jag hänger knappt med människor som drunknat i allt fläng jag lär knappt känna dem
Även smålommarna har försvunnit de har väl tröttnat på dessa vilsna själars flängande
En flod som fötts ur en bäck en liten flod som vuxit sig stor Och med den har vi drivit ut på havet med vild fart
I denna störtflod av information blir törsten allt djupare och det vänjer vi oss vid
Och det vi gör nu är att dricka och ro samtidigt Vi hinner inte fördjupa oss i nåt längre och så sjunker vi
Refräng: Var och en av oss ror på samma vågor
I samma båt på ett gränslöst hav ingen strand i sikte
Du ror, ror, ror
Var och en av oss dricker i samma vågor
Vid motgångar och förbannelser då tårar trillar och begär galopperar
då dricker, dricker, dricker du
*** Jag drar i gång motorn lämnar er undrande i snårskogen
Jag har inte tid att skåda livet i livmodern Jag tar inte hänsyn till det nu har jag chansen
Jag ska få något till stånd
slita för mitt uppehälle
Jag är ung och så oerhört begåvad Jag anpassar mig till tiden följer världens rytm
Jag tänker bli rik, jag är flitig och stark Och sådan tänker jag förbli allt finns inom räckhåll för mig i detta hav av information
Men då smyger oron sig på borde jag vara på stranden?
Solstrålen klär av mig lögnen är mina tankar bara plast och spillror?
Då jag borde hålla elden vid liv i de glödande kolen konsumerar jag i stället det söderns butiker säljer mig
Fattade jag nåt alls?
Vad är det jag svamlar, fyll glaset, töm glaset, inte är det mitt fel
Jag ska reda ut detta trassliga nät och hitta vettet, jag gör det i morgon
Bara jag dricker nåt, dricker nåt så lugnar sig känslan mitt i havet
Samtidigt som jag hopar och ror, hopar och ror tillsammans med andra inte att undra på att vi flyter så
Refräng: Var och en av oss ...
*** Har vi klättrat ner ur träden eller stigit upp ur havet? Var har vi varit och vart är vi på väg,
jag väcker regnet då jag frågar
Frågor som dunkar och dunkar spöar upp skum
Vi måste acceptera att vem vi än är tycks vi alla vara släkt
Om Jorden är Mor och Solen är Far vem är då vattnet?
Nå jag är vattnet, du är vattnet, vi är alla huvudsakligen vatten
Så klarar vi då av att leva på jorden och klarar vi av att dö? Klarar vi av att födas då vår navelsträng klipps av?
Om vi längtar nånstans så är det till det vi förlorade först
I våra hjärtan önskar vi att det var foster och fostervatten igen
Klarar jag av att återupprätta denna förbindelse av kärlek eller är jag fångad i vanor?
Som kan föra oss så långt bort att havet blir till en öken
Människan kan torka ut hela denna jord med sin törst eller värna om livet om vi är eniga som en ren vattendroppe
Glöm inte vi är saivosjöar* inte isolerade öar
Gränslös visdom i djupet av våra sinnens hav
Refräng: Var och en av oss ...