Finland är steget efter övriga Norden
Sysselsättningen, tillväxten och produktiviteten halkar efter grannländerna, visar en rapport från Finansministeriet, som tar upp de långvariga ekonomiska problem som finns kvar under diskussionerna om den akuta coronakrisen.
Finland kan inte nöja sig med prognoserna, säger finansminister Matti Vanhanen (C).
– Jag anser att målet borde vara att fördubbla tillväxten från den dryga procent vi hittills haft under 2000-talet till omkring två procent. Det kräver reformer som förbättrar produktiviteten, säger Vanhanen.
Långvariga problem med investeringar, arbetskraft och produktivitet har lett till att Finland ligger efter de nordiska grannarna. – Vår exportandel av bnp ligger närmast Grekland och Portugal, säger finansminister Matti Vanhanen (C) om en färsk rapport om Finlands tillväxtproblem.
Rapporten, som gjorts inom Finansministeriet, beställdes med den något provocerande frågan ”Är Finland ett nordiskt land?”
Jämförelser i tillväxten har gjorts med grannländerna och andra jämförbara länder. Finansminister Matti Vanhanen säger att tillväxten blivit efter redan under ett årtionde, även om det skedde ett ryck framåt för några år sedan. Bruttonationalprodukten per capita har ännu inte återhämtat sig till samma nivå som före finanskrisen.
– Utgångspunkterna är inte så häva, säger Vanhanen.
Vad göra? Flaskhalsar i produktivitet och mobilitet
Rapporten pekar ut några flaskhalsar, där en är långvarig investeringstorka. Ett annat dilemma är både utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden, plus matchningsproblemet, det vill säga att det finns både arbetssökande och lediga jobb samtidigt, men inte en matchning. Det råder brist på arbetskraft med de rätta kunskaperna.
Finansrådet Markku Stenborg, en av rapportens skribenter, säger att det märktes efter det så kallade konkurrenskraftsavtalet.
– Det vi såg då konkurrenskraften förbättrades var att allt fler företag i stället angav brist på kunnig arbetskraft som det största problemet.
Utbudet av arbetskraft haltar mest bland de unga som har låg utbildning. Stenborg säger att det är där man behöver lägga in insatser, och om studier inte passar så behövs mer läroavtal i företagen.
– Efterfrågan på arbetskraft föds i sin tur då företagen vill anställa. Priskonkurrenskraften är i skick, men flera lokala avtal skulle kunna puffa efterfrågan mer. Dessutom behöver vi säkerställa mobiliteten, alltså utbildning under hela arbetskarriären och att det finns tillräckligt utbud av bostäder i tillväxtcentrum.
För att få upp produktiviteten krävs att arbetskraften snabbt flyttar sig från mindre produktiva till mer produktiva jobb, och där är mobiliteten och att tillåta ”kreativ förstörelse” väsentlig, slår rapporten fast. Den mobiliteten är större i de andra nordiska länderna än i Finland.
Professor: Bättre att stödja människor än ARA-bostäder
Rapporten lägger inte fram några direkt politiska förslag, men lokala avtal, utbildning och att locka kunnig arbetskraft från andra länder nämns. Finansminister Vanhanen föreslår en omkörningsfil för de sistnämnda.
– Det snabbaste sättet att öka tillgången till kunnig arbetskraft är att locka internationella experter till Finland. Jag har föreslagit att vi skulle öppna en två veckors snabbprocess för sakkunniga utanför EU, uppstartsföretagare, forskare och innovatörer. Det här bereds just nu och vi ska få i gång det i år, säger Vanhanen.
Professor Niku Määttänen vid Helsinki Graduate School vid Helsingfors universitet kommenterar rapporten med att det viktigaste är att politiken inte bromsar upp produktivitet eller styr fel.
– I min tolkning innebär den nordiska modellen ett tankesätt där vi hellre stöder människor med hjälp av sociala bidrag än att stödja upprätthållandet av lågproduktiva jobb, säger Määttänen.
För att inte politiken ska förvanska hur arbetskraften flödar till mer högproduktiva jobb anser Määttänen att spelplanen behöver vara jämn. Han kritiserar till exempel beskattning som inte är neutral, som den lättare beskattningen av utdelning från olistade bolag, och säger att företagsstöden borde grunda sig enbart på yttre faktorer, till exempel miljöargument.
Fler lokala avtal – en fråga som väntas bli föremål för politisk armbrytning i vår då regeringen ska puffa sysselsättningen i sin halvtidsgranskning – förs fram i rapporten.
Markku Stenborg säger att det ”inte handlar om att skära ner löner”. Han säger att det i stället kunde öka efterfrågan på arbetskraft som ökar produktiviteten, vilket på sikt kan höja lönerna.
Määttänen varnar för att det heller inte skulle tjäna sitt syfte om lokala avtal leder till att lönerna sjunker för alla där företagen går dåligt.
– Man hör ofta argumentet att det behövs lokala avtal för att man inte har resurser i branscher med dålig lönsamhet. Men med tanke på en god kreativ förstörelse vore det inte bra om de som har en hög lönsamhet betalar mer. Tvärtom borde de kunna anställa mer, och de som har dålig lönsamhet snarast säga upp. Det skulle främja kreativ förstörelse och en bättre allokering av arbetskraften, säger Määttänen.
Mobiliteten blir också bättre om boende stöds till personer, säger Määttänen. Bostadsbidrag är bättre än att bygga till exempel ARA- och Hitas-bostäder, säger han, eftersom bidraget följer med personen och inte knyter en till att stanna i en billig bostad på en ort.