Bara hundra döva talar finlandssvenskt teckenspråk
Den första teckenspråksbarometern i Finland publiceras i dag. Ett positivt steg framåt, anser finlandssvenska teckenspråkiga. Men de vill också se att staten och myndigheterna reagerar på resultaten.
Den första teckenspråksbarometern i Finland publiceras på tisdag. Att en sådan barometer över huvud taget genomförs är ett steg framåt i kampen för att förbättra de teckenspråkigas ställning i samhället.
Magdalena Kintopf-Huuhka, verksamhetsledare för föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga, och Janne Kankkonen, ordboksredaktör och språkrådgivare vid Finlands dövas förbund, har själva bidragit med respons i barometern. Nu vill de se att staten och myndigheterna tar resultaten på allvar och reagerar på dem.
– När resultaten är publicerade fortsätter vårt arbete med att påminna om att de faktiskt existerar, säger Kankkonen.
– Vi är vana vid att försöka påverka utan att se någon förändring. Ofta vet nog myndigheterna hur situationen ser ut, men resurser finns inte för att förändra den, säger Kintopf-Huuhka.
Utsatt minoritetsspråk
I Finland talar sammanlagt cirka 5 500 personer finskt teckenspråk som modersmål. Endast omkring 100 döva talar finlandssvenskt teckenspråk. Det finlandssvenska teckenspråket är ett av Finlands mest utsatta minoritetsspråk.
Både Kintopf-Huuhka och Kankkonen upplever ändå att deras situation som finlandssvenska döva har förbättrats under de senaste tio åren. Det är lättare att hålla fast vid det egna modersmålet, och de byter inte lika ofta till finskt teckenspråk.
En bidragande orsak är teckenspråkslagen som trädde i kraft 2015. Syftet med lagen är att främja de språkliga rättigheterna för teckenspråksanvändarna.
– I lagen åtskiljs finskt och finlandssvenskt teckenspråk, vilket har varit gynnsamt för det finlandssvenska, säger Kintopf-Huuhka.
Annika Aalto, specialsakkunnig vid Finlands dövas förbund, framhåller ändå att myndigheterna inte känner till teckenspråkslagen speciellt väl.
– Därför har vi på förbundet jobbat för att lagen ska utvärderas. Utvärderingen finns med i det senaste regeringsprogrammet. En delegation vars uppgift är att utvärdera lagen är tillsatt från och med början av det här året, säger Aalto.
Tolkar behövs
Lagen från 2015 har bidragit till att finlandssvenskt teckenspråk har fått mer synlighet, vilket har bidragit till större medvetenhet både inom och utanför språkgruppen.
I år har två universitet beviljats statlig finansiering för forskning i språket och föreningen och förbundet får större bidrag, vilket har lett till att föreningen till exempel kunnat anställa Kintopf-Huuhka som verksamhetsledare.
I januari beviljades förbundet drygt 130000 euro av Undervisnings- och kulturministeriet för att fortsätta revitalisera det finlandssvenska teckenspråket.
– Men resurser fattas fortfarande på alla nivåer. Dessutom är behovet av tolkar fortfarande stort, säger Kintopf-Huuhka.
Sedan 1993 har det endast funnits en finskspråkig utbildning för teckenspråkstolkar i Finland. Men efter en lång process kunde äntligen en finlandssvensk tolkutbildning avslutas i fjol. Efter det har kvaliteten på tolkningen förbättrats.
Rätten till tolkningstjänster baserar sig på flera olika lagar. Tolkningstjänsterna som baserar sig på lagen om tolkningstjänst för handikappade personer används mest. Men eftersom lagen är subsidiär är det inte alltid tydligt vem som har ansvar för att stå för tolkningstjänsterna i dövas alla olika och varierande livssituationer. En subsidiär lag innebär att bestämmelser i annan lag eller förordning går före bestämmelserna i den subsidiära lagen.
– Det här är inte bara otydligt för myndigheterna men också för döva som inte vet tillräckligt om lagstiftning, säger Aalto.
Enligt Kintopf-Huuhka är myndigheterna inte alltid medvetna om att det finns två olika teckenspråk.
– Om jag får en kallelse till sjukhuset kan det vara så att Folkpensionsanstalten förmedlat en finskspråkig tolk till mig, även om både läkaren och jag är svenskspråkiga. Då måste jag byta språk för att tolken är finsk och inte kan svenska.
Ingen naturlig språkmiljö
Maria Andersson-Koski, ordboksredaktör och språkrådgivare vid Finlands dövas förbund, säger att det inte finns en garanterad kontinuitet för hur språket överförs från en generation till nästa.
– Majoriteten av de döva och hörselskadade föds till föräldrar som inte har några förkunskaper i teckenspråk vilket gör det särskilt viktigt med teckenspråkiga miljöer utanför hemmet.
Borgå dövskola stängde 1993. Efter det måste föräldrar till finlandssvenska döva barn välja mellan finsk dövskola, dövskola i Sverige eller integration i den allmänna skolan med hjälp av tolk eller hörselhjälpmedel.
Andersson-Koski jämför situationen med svenskan i Finland. Svenskan skulle inte överleva om svenskspråkiga endast skulle få använda sitt språk i skolan via en simultantolk, enligt henne.
– Inget språk överlever utan en social miljö, säger Andersson-Koski.
Kankkonen håller med. Teckenspråkiga finlandssvenskar har inte längre någon möjlighet att använda sitt språk i en naturlig miljö.
– Om barnen skulle få under
visning på sitt eget språk skulle språket vara mer visuellt. I en hörande grupp med tolk finns inte samma möjligheter att lära sig nyanserna i språket, säger Kankkonen.
– Det finns en risk att det finlandssvenska teckenspråket försvinner helt och hållet.
Länge i underläge
Andersson-Koski påminner om att teckenspråkiga länge varit förtryckta. Det är väldigt nytt att teckenspråk ens behandlas som ett språk. Därför är alla framsteg – som teckenspråksbarometern – ett tecken på att språket får högre status.
– Teckenspråkiga har genom historien förbjudits eller blivit straffade för att de använder sitt språk. Det är något som de alltid bär med sig, säger hon.
Men det finns fortfarande en stark obalans mellan finskt och finlandssvenskt teckenspråk, enligt Kintopf-Huuhka. Till exempel nu under coronapandemin har all information från statsrådet tolkats till finskt teckenspråk. Det obekanta sammanhanget, som fört med sig nya ord och uttryck, har gjort den finska tolkningen särskilt svår att förstå för de finlandssvenska teckenspråkiga.
I början av pandemin kontaktade förbundet statsrådet som då ordnade översättningar till finlandssvenskt teckenspråk som publiceras på statsrådets Youtube-kanal. Det är inte heller en speciellt tillgänglig lösning, enligt Aalto.
– Helst skulle en finsk och en finlandssvensk tolk stå bredvid varandra, vilket vi föreslog. Eftersom statsrådet ville lösa det genom översättning innebär det att alla finlandssvenska döva nås av informationen med flera dagars fördröjning. Det är ett problem, säger Aalto.
Teckenspråkiga har genom historien förbjudits eller blivit straffade för att de använder sitt språk. Det är något som de alltid bär med sig. Maria Andersson-Koski ordboksredaktör och språkrådgivare vid Finlands dövas förbund