Det finns alltid en självrisk i bostadsbidraget

UTKOMSTSTÖD Kai Mykkänen (Saml) hävdar att de sociala förmånerna är för stora i Finland. Han tar som exempel bostadsbidrag och utkomststöd. Han föreslår därför en självrisk för boendekostnader i utkomststödet, vilket i praktiken skulle betyda att utkomststödets grunddel skulle minska.

FPA har redan nu en maximigräns för hyrans storlek i utkomststödet, så att man själv (av grunddelen) betalar skillnaden om hyran är högre än FPA:s normer. Dessutom föreslås man månatligen flytta till en billigare bostad.

Mykkänen anser att man utöver det här ännu borde betala en ”självrisk”. Han framhåller att en flytt är en lösning, men hur hjälper det att flytta om man ändå alltid har en självrisk? Den kan minska, men försvinner inte.

Antingen vet Mykkänen inte hur utkomststödet räknas eller så tror han att folk har lättare att acceptera sänkt stöd om man förklarar det på det här sättet. Månne Mykkänen vet att det alltid finns en självrisk i bostadsbidrag varför hela hyran aldrig täcks helt med bostadsbidrag.

Det är även lätt att uppmana folk att flytta. Det finns mycket få billiga bostäder. Många utkomsttagare är sjuka, funktionshindrade på något sätt och behöver samhällets eller närståendes hjälp. Att flytta från en bostad där man trivs orsakar betydande stress för människor med ansträngd ekonomi och dålig hälsa. Och de billiga bostäderna finns i allmänhet i områden där det inte finns någon service och där bussförbindelserna är dåliga. Ensamheten är i sig ohälsosamt och många saknar möjlighet att upprätthålla digitala kontakter med bekanta.

Då det fanns en självrisk i boendekostnaderna var det frustrerande för både klienter och socialarbetare och ledde inte till ökad sysselsättning. Jag undrar om Mykkänen är medveten om hur lågt utkomststödet är och hur svårt det är att leva på det. Om man är äldre, har dålig hälsa och lider av psykiska problem eller inte har någon utbildning är det nästan omöjligt att få jobb.