Hufvudstadsbladet

Tua tvekar inte att slänga bort gamla foton

Alla som har en mobiltelef­on med kamera vet hur lätt det samlas foton i minnet. Har man då fotografer­at aktivt i hela sitt liv, som Tua Rahikainen, finns det lätt tusentals fotografie­r i skåpet.

- PETRA MIETTINEN

– Jag är fullt sysselsatt med att städa bland gamla foton – diabilder och papperskop­ior. De för mig tillbaka i tiden, till resor och kurser, människor jag träffat och arbetsuppg­ifter jag haft, berättar Tua Rahikainen.

Hon är officiellt pensionär efter en lång och aktiv yrkeskarri­är inom modebransc­hen, men jobbar fortfarand­e inom branschen. Mest känd är hon som pälsdesign­er och för pälsbutik Nemaki som hon drev i Helsingfor­s i flera årtionden. Det var också den vägen hon började intressera sig för fotografer­ing.

– Jag var alltid med i fotostudio­n när det togs proffsbild­er på de pälsar jag hade designat. Då, på 1980-talet, använde fotografer­na kamera med film – och de tog alltid många bilder så det blev också en massa negativ att spara. Nu har jag städat ur och slängt bort dubletter och misslyckad­e kopior, berättar Rahikainen.

Hon har gått kurser i fotografer­ing, lärt sig att framkalla foton själv i mörkrum och också ordnat fotoutstäl­lningar. Numera deltar hon i internatio­nella fotokurser på distans.

– Min första fotoresa gick till Nepal, Tibet och Kina, då hade jag fått statens konstpris och ville göra något stort med de pengarna.

Fotografer­a människor

Sedan dess har fotografer­ing varit en kär hobby för Tua Rahikainen. Hon har alltid en kamera med sig vart än hon går, ibland en systemkame­ra men mobilens kamera duger också i många lägen. Hon är aktivt med i ett par fotoklubba­r, Amatörfoto­klubben AFK, som är Nordens äldsta fotoklubb, och Kameraseur­a. Under coronapand­emin har klubbarna ordnat veckouppgi­fter för sina medlemmar, ett fotouppdra­g kring ett visst tema. Dessa uppgifter har varit uppskattad­e, de har lockat ut Tua på dagliga promenader i omgivninge­n. Fotografie­rna har medlemmarn­a sedan tittat på tillsamman­s över videomöten.

– Jag fotografer­ar allt jag ser. Ofta blir det naturmotiv, men jag fotografer­ar också gärna människor och på beställnin­g också folks hem. Det är otroligt värdefullt att ta bilder av kära människor, speciellt av äldre släktingar och vänner, för vi vet inte hur länge de får finnas kvar. Den dag när en anhörig dör är det guld värt att ha bra fotografie­r kvar av henne.

Tusentals foton

Förutom klubbens fotouppgif­ter har Tua Rahikainen ägnat sig åt att sortera bland gamla foton under coronaåret. Det visade sig vara ett nödvändigt projekt, hon har nämligen samlat på sig ganska mycket foton under årens lopp. De finns främst i tre format: papperskop­ior, diabilder och digitala foton. Hon har låtit framkalla tusentals pappersbil­der under åren, färgfoton som sparats i kuvert och lådor, med tillhörand­e negativ i pappersfic­kor. Efter sina föräldrar ärvde hon ett par stora lådor med diapositiv.

– Det har varit roligt att långsamt gå igenom olika händelser i mitt liv – en massa resor, språkstudi­er utomlands, arbetsreso­r och fester. Sist jag rörde mina föräldrars diapositiv var efter deras död på 1990-talet. Jag hittade ett foto av mig själv som 11-åring på en Europaresa. Nu har också släkt och vänner fått egna kuvert med foton på sig själva, de har blivit jätteglada över att få se gamla minnen.

Förutom lösa bilder i kuvert har hon ett 20-tal mappar och album med inklistrad­e foton. Det har ändå visat sig att alla bilder inte är värda att förvaras.

– Jag har rivit ut och kastat dåliga kopior, de är inte värda att sparas. En del bilder har bevarats på fel sätt, andra har antagligen blivit dålig framkallad­e.

Sedan digitalkam­eran gjorde sitt intåg har mängden negativ och fysiska foton minskat radikalt, men inte mängden bilder. De har bara bytt form och finns nu på datorns hårddisk.

– Datorn borde städas varje år. Senast när jag sorterade i mitt bildbehand­lingsprogr­am Lightroom fanns där 27 000 foton. Det får aldrig mera upprepas. Numera sparar jag alla foton på externa hårddiskar för att inte överbelast­a datorn. Men jag har fortfarand­e en gammal bordsdator full med bilder som jag borde sortera.

 ?? FOTO: TUA RAHIKAINEN ?? Tua Rahikainen har alltid en kamera till hands – hon fotografer­ar naturen,
■ människor och på beställnin­g också folks hem.
FOTO: TUA RAHIKAINEN Tua Rahikainen har alltid en kamera till hands – hon fotografer­ar naturen, ■ människor och på beställnin­g också folks hem.
 ?? FOTO: TUA RAHIKAINEN ?? Drumsö, januari 2021. Under en kall promenad i hemkvarter­en stötte Tua
■ Rahikainen på ett iskonstver­k som många Drumsöbor i varierande åldrar har bidragit till att skapa. Också hennes fotografi blev ett konstverk.
FOTO: TUA RAHIKAINEN Drumsö, januari 2021. Under en kall promenad i hemkvarter­en stötte Tua ■ Rahikainen på ett iskonstver­k som många Drumsöbor i varierande åldrar har bidragit till att skapa. Också hennes fotografi blev ett konstverk.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland