Torterade uigurer behöver våra frågor

Världen är inte en rättvis plats. En stormakt kan hävda att svart är vitt och fortsätta att kränka minoriteters rättigheter utan att andra stater har särskilt stora möjligheter att göra någonting åt saken. Kina är en stormakt. Därmed kan Kina blåneka till beskyllningarna om godtycklig arrestering, tortyr, tvångssterilisering och våldtäkt av uigurerna.

Uigurerna är en muslimsk minoritet som utgör cirka 45 procent av befolkningen i den autonoma regionen Xinjiang. Förenta nationernas rasdiskrimineringskommitté estimerade för några år sedan att upp till en miljon uigurer är internerade i så kallade omskolningsläger. Människorättsorganisationerna och journalisterna har kontinuerligt rapporterat om allt tuffare tag i Xinjiang.

I det ständiga bullret av eländiga nyheter från världens olika hörn är det svårt att fånga vår uppmärksamhet. Så har även uigurernas öde hamnat i bakgrunden. Det brittiska tv- och radiobolaget BBC publicerade dock nyligen en rapport om lägren som var omöjlig att förbise. Rapporten bygger på vittnesmål av uiguriska kvinnor som lyckats lämna lägren. Dessa kvinnor berättade om gruppvåldtäkter, grov misshandel och tortyr.

Statsminister Sanna Marin var snabb att reagera. Hon krävde att mänskliga rättigheter ska få en central plats i både de bilaterala och multilaterala diskussionerna med Kina. Hon konstaterade att det internationella samfundet inte kan blunda inför den kinesiska politiken som kränker mänskliga rättigheter och förföljer minoriteter. Handel och ekonomi är inte orsaker till att rikta bort blicken från grymheterna, betonade vår statsminister ytterligare. Sanna Marins reaktion har beskrivits som ovanligt skarp för att komma från en finländsk minister.

Kinas utrikesministerium har redan viftat bort alla anklagelser och bett Finlands regering att besöka Xinjiang. Läget där lär vara lugnt och stabilt. Som sagt, en stormakt kan hävda att svart är vitt. Det krävs bara ett bra pokerface. Det är i och för sig intressant att Kina över huvud taget reagerade, de kunde lika väl ha struntat i vad en statsminister för ett pyttelitet land i Europa råkar twittra.

Ur Kinas synvinkel kan andra länders inblandning i dess angelägenheter beskrivas med det kända ordspråket om att hundarna skäller, men karavanen drar vidare. Det kan även tänkas att det ur ett diplomatiskt perspektiv alltid är bättre att sträva efter en förtroendefull dialog i stället för konfrontation. Europeiska unionen har till exempel mångårig erfarenhet av att föra människorättsdialog med Kina, men dessvärre är resultaten av dessa meningsutbyten inte speciellt upplyftande. Kina deltar i dialogerna, men bryr sig inte om EU:s synpunkter.

När man talar om människorättsläget i en toppstyrd ekonomisk stormakt som har 1,4 miljarder invånare är det lätt att känna en viss hopplöshet. Men tystnad är inte ett alternativ. De människor som sitter fängslade, de som plågas, torteras och våldtas, de behöver våra frågor. Dessutom behöver vi dem själva också. En värdegrund som sopas under mattan om handelspolitiska intressen så kräver är inte en värdegrund, utan billig retorik utan reellt innehåll.

"De människor som sitter fängslade, de som plågas, torteras och våldtas, de behöver våra frågor."

ELINA PIRJATANNIEMI är professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi.