Isbanan plogas med talkokraft
I Grankulla ser frivilliga krafter till att den 1,4 kilometer långa isbanan på Gallträsk hålls i skick för hugade skridskoåkare. De pumpar vatten på isen för att få bort ojämnheter och plogar den regelbundet, ofta med handkraft efter att traktorn sjönk genom den svaga isen. Här är alla hjälpande händer välkomna att grabba tag i plogens snöre.
Skridskobanan på Gallträsk har blivit en succé i vinter. Under soliga veckoslut ringlar sig skridskoåkare i långa led längs isen. Det är en grupp frivilliga Grankullabor som upprätthåller isbanan – och numera också en vak för den som vill svalka sig med ett dopp.
Säg den vintersport som inte går att utöva i Grankulla! Förutom slalombacke, skidspår och ishall finns här också sedan 2015 en skridskobana på den lilla sjön Gallträsk. Isbanan mäter 1,4 kilometer och är redan vida känd, den lockar långfärdsåkare också utanför småstadens gränser.
– Visst vore det härligt att åka ut på havsisen, men det har inte varit möjligt på flera år. Gallträsk är ett fullgott alternativ, de aktiva här sköter om isbanan på bästa sätt, isen är i prima skick. Det är en njutning att komma hit och åka, säger Jyrki Koskinen.
Han och Ulla Kaukola bor i Vanda och besöker ofta isbanan på Gallträsk, för de älskar att åka långfärdskridskor.
– Det är fantastiskt att få susa fram i naturen på det här sättet. Jag älskar att skrinna här på vardagar när det är glest med människor och jag får glida fram i min egen fart. Dessutom är det nyttigt för en kvinna i min ålder att träna balansen, säger Ulla Kaukola.
Det är föreningen Kole som upprätthåller isbanan. Kole står för Kauniaisten omaehtoisen liikkumisen edistäjät (frivilliga som främjar fri motion i Grankulla) och består av ett fyrtiotal aktiva, varav en handfull ingår i den hårda kärnan som kallar sig för ”insatsstyrkan”. De mäter isens tjocklek, pumpar vatten på isbanan så att ytan ska bli slät och håller skridskobanan fri från snö. Det sistnämnda har varit en tuff uppgift i vinter.
– Vi måste ofta ploga upp banan för hand. I början av säsongen är isen för svag för att den ska hålla en traktor, så då skottar vi för hand. När det snöade som mest tog vi hjälp av hockeyjuniorerna i Grankulla IFK, de fick skotta snö som styrketräning, berättar Henrik Fagerholm, en av de aktiva som vistas på isbanan nästan dagligen just nu.
Gemenskap runt sjön
Henrik Fagerholm tar tag i den stora, hemgjorda snöplogen som talkoarbetarna använder för att ploga isen. Det krävs tre personer för att operera den, en som står bakom styrstången och styr och två som åker framför och drar. Esbobon Johanna Väisänen, som bor alldeles nära, på andra sidan stadsgränsen, anmäler sig genast som frivillig tillsammans med Ulla Kaukola och Jyrki Koskinen. De tre gör sig redo för ett varv med plogen.
– Det här gänget är helt bäst. Jag har varit med i verksamheten i ett drygt år och stortrivs bland dessa aktiva människor, det har bildats en fin gemenskap runt Gallträsk. Jag har också varit med och spolat vatten på banan, det måste göras ibland då den blir för skröplig. Nu senast hade det bildats stora sprickor på grund av kölden, berättar Johanna Väisänen.
Isbanan på Gallträsk är öppen för alla som gillar att åka skridsko eller sparkstötting, men de som vill promenera hänvisas till områden utanför den plogade skridskobanan. Speciellt när det stiger upp vatten på isen, vilket det ofta gör, lämnar fotavtryck förargliga spår på isen när den fryser igen – ojämnheter som gör att skridskoåkare lätt tappar balansen.
– Det löper också ett skidspår
parallellt med skridskobanan, vilket är trevligt, för då kan skidåkare också njuta av Gallträsk. Men det sköts inte av oss i Kole, det är en privatperson som har dragit upp spåret, berättar Henrik Fagerholm.
Isen är ändå inte idealisk för skidåkning, för tidvis flödar det vatten i spåret och när det fryser till is kan det vara knepigt med vallning och bra fäste.
Gallträsk är grunt, det är cirka två meter djupt på det djupaste stället. Tjockleken på isen varierar kraftigt. Där den är plogad är isen tjock och stadig, den mäter nu cirka 30 centimeter, vilket gör det möjligt att köra på banan med traktor. Men under snödrivorna intill banan är isen ställvis bara 5 centimeter tjock, för snömassan isolerar och förhindrar isen att frysa ytterligare. Det är tillräckligt för att bära en människa, men med tunga maskiner kan man inte alls köra utanför isbanan. Så gick det för drygt en vecka sedan när en traktor sjönk genom isen och FBK fick kallas till sjön för att dra upp den.
Ny vak för vinterbad
Isbanan har redan blivit tradition i Grankulla, den finns här för sjätte vintern. I fjol var vädret så eländigt att det inte gick att åka skridsko på naturisar. Men en nyhet finns på
Gallträsk i vinter – en vak för vinterbadare. Just den här dagen då HBL besöker Grankulla är Henrik Fagerholm sysselsatt med att hålla vaken öppen. Med jämna mellanrum skyfflar han upp isflak med en spade ur vaken, som finns i ändan av badbryggan vid sjöns norra strand.
– Senare i dag ska vi montera en isolerad lucka på vaken, då hålls den öppen och är ständigt redo för intresserade vinterbadare. Locket hindrar också barn från att trilla i vaken, nu är den bara utmärkt med snören, säger Fagerholm.
Att hålla en isbana i skick är inte helt gratis trots att naturen bjuder på minusgrader och vatten, och allt arbete görs på talko. Föreningen har utgifter för hyra av maskiner, som en fyrhjuling som kan dra plogen, bensin och materialanskaffningar som spadar, vattenpumpar och slangar. Kole uppbär ingen avgift av dem som använder banan, men föreningen tar emot ekonomiska bidrag i form av donationer och medlemsavgifter.