Därför tog jag Sputnik – vaccinet som många ryssar undviker
I Ryssland går vaccinerandet mot coronaviruset trögt, trots att man i motsats till EU inte har något underskott av vaccin. Det rysktillverkade Sputnik V har fått goda recensioner internationellt, men det är inte godkänt av EU. HBL:s Anna-Lena Laurén beslöt efter flera månaders betänketid att ta vaccinet.
Jag hade inte planerat att ta Sputnik-vaccinet. När Vladimir Putin triumferande meddelade att Ryssland har utvecklat ett coronavaccin var vi många som höjde på ögonbrynen.
Att Ryssland fortfarande är ett land med starka forskningstraditioner (trots att mycket ligger för fäfot i jämförelse med Sovjettiden) visste jag. Det var bara det att i en situation där Kreml suktar efter pr-segrar kändes risken stor att Sputnik V hade tagits fram för snabbt. Dessutom hade det inte testats lika mycket som västliga vacciner.
Under hösten noterade jag dock att Michail Fisjman, en av Rysslands bästa oberoende journalister, hade ställt upp som försökskanin för Sputnik V. I sitt nyhetsmagasin ”I tak dalee” (Och så vidare) på oberoende Dozjd rapporterade han om hur det gick till. Fisjman är ingen vetenskapsman, men han är definitivt inte en person som deltar i ett propagandakrig.
Redan kring årsskiftet började ett antal utländska korrespondenter vaccinera sig med Sputnik. Jag lät bli, eftersom det fortfarande inte fanns några oberoende, vetenskapliga uppgifter om vaccinets kvalitet. Men när respekterade The Lancet publicerade en artikel den 2 februari om att Sputnik är både effektivt och av allt att döma säkert funderade jag en gång till.
Vaccinet är fortfarande inte godkänt av EU, en process som kommer att ta tid. Myndighetsgranskningar är något annat än så kallade peer review i The Lancet. Samtidigt har Ryssland en av världens värsta coronapandemier och en omvittnat ojämn sjukvård. Att bli inlagd här med covid vill jag undvika, inte för att jag tror det är omöjligt att få bra vård utan för att det inte är säkert att man får den. En landsman till mig som blev svårt sjuk i covid skulle troligen inte ha klarat sig om han inte flugits med helikopter till Finland.
Coronadödligheten i Ryssland i fjol har visat sig vara betydligt högre än man först rapporterade om. Enligt statistikbyrån Rosstat dog 162 429 personer i Ryssland i corona år 2020. Det är nästan tre gånger fler än vad den nationella covidgruppen rapporterade om tidigare,
Jag beslöt att vaccinera mig.
Bara att promenera in
Många ur den prioriterade gruppen i Ryssland – sjukvårdspersonal, lärare, socialarbetare – tackar nej till vaccinet. Dels litar ryssar ofta inte på sina egna myndigheter, dels är vaccinskepsisen utbredd. Det har därför visat sig att den som är inskriven i den kommunala hälsovården i Moskva bara kan promenera in på närmaste hälsovårdsstation och ställa sig i kön. Man behöver inte tillhöra den prioriterade gruppen.
Även utlänningar får vaccinet gratis genom att till exempel besöka den mobila vaccinationsstationen på det anrika varuhuset GUM i Moskva. I S:t Petersburg där jag för tillfället bor hade jag kunnat vaccinera mig på en privatklinik, men först i slutet av februari. Vaccindoserna koncentreras till Moskva, övriga Ryssland får vänta. Det är med andra ord som vanligt.
Jag beställde tid på en privat hälsovårdsklinik i Moskva. Läkaren som undersökte mig sade att hon själv ännu inte hade vaccinerat sig, men att hon ”tyvärr” skulle bli tvungen att göra det i slutet av månaden.
– Vill ni inte vaccinera er? undrade jag.
– Man försöker ju alltid låta bli att injicera sådant som inte är nödvändigt. Vaccinet har tagits fram väldigt snabbt, svarade läkaren.
Ett folk av muminpappor
Hennes svar påminde mig om att en av mina närmaste vänner i S:t Petersburg skjuter upp att ta vaccinet, eftersom hans läkare avråder. En väninna i Moskva har beslutat sig för att ta det, men väntar på det andra ryska vaccinet EpiVacCorona, som enligt hennes efterforskningar är bättre. En tredje väninna har bestämt sig för Sputnik, men vill först ”planera in det”, så att hon vid behov ska kunna vara sängliggande efteråt.
Sputnik ska på sin höjd kunna ge lite feber och trötthet, men ryssarna är ett folk av muminpappor som älskar att planera för katastrofer. De älskar även att gå till läkaren och att jämföra olika mediciner och vacciner. Många tror varken på myndigheter eller vacciner och tänker inte vaccinera sig alls.
Allt det här leder till att vaccinationstakten i Ryssland är trög och vaccindoserna inte går åt. Den infekterade debatten om vilka grupper som egentligen borde få gå först existerar alltså inte här. De flesta av mina ryska vänner verkar närmast tacksamma över att andra går först.
Just nu är det många som ställer frågor hur jag känner mig efter den första dosen. Jag känner inga större biverkningar. Om tre veckor tar jag den andra dosen.
Det viktiga är ändå inte hur jag känner mig nu, utan huruvida det kan bli några biverkningar på längre sikt. Jag vet inte om det här var rätt beslut. Det var en avvägning. Jag hoppas att det var den rätta.
Den infekterade debatten om vilka grupper som egentligen borde få gå först existerar alltså inte här. De flesta av mina ryska vänner verkar närmast tacksamma över att andra går först.