Om ost och svin – och hur epoker kommer och går

Jag ska ge mitt lilla bidrag till att nya tider ska rulla in. En dag ska Silicon Valley på Kaliforniens strand vara en god samling museer över en epok som tog slut.

”Lantbruksfinland. Skogsindustrins tidevarv. Nokias decennier. Allt kommer till sin ände till slut.”

JAN-ERIK ANDELIN

reporter

Till min gamla journalistkollegas bok har jag inte så mycket att tillägga eller att komplettera med. Den är diger och välskriven; forskning med dramaturgi.

Förutom då han skrev om de stora bågarna bland medier och informationsteknologi så hävdade jag petigt att Nokiaklustret i Salo kallades Halicon Valley, och inte det han hävdar i boken.

Min farfar var född i Halikkodalen. På var sin sida om dagens stadskärna i Salo drev hans föräldrar ännu 1900 jämnt två stora mejerier. Farfars mor hade fått mejerskeutbildning av hans far och på det sättet hade de blivit ett par. Affärsidén med grisar och mejeri i samma business var att svinen åt avfallet från när man gjorde smör och ost, vasslan.

Det var den tidens Nokia. Finland producerade smör och ost och sålde. Det ena sockenmejeriet efter det andra blev sin tids exportindustri den dag osten fick kunder i Sankt Petersburg.

Farfars far var ingen stor affärsman, för dyster och omständlig till det. Så han sålde Salomejerierna till en schweizare och blev tjänsteman i stället, kejserlig smörgranskare i Hangö. Där exporterades finländskt smör, framför allt till England.

Hans stora livsprojekt var ”radiatorn”, en maskin som gjorde smör direkt från en stånka mjölk, i en enda process. Fast, precis som också hos Nokia hundra år senare, var det en av många innovationer som floppade, och branschen gick vidare ändå.

De stora epokerna kommer och går. Lantbruksfinland. Skogsindustrins tidevarv. Nokias decennier. Allt kommer till sin ände till slut. Norge våndas över vad som ska hända vid fossilstoppet för olja och gas.

Jag minns tv-dokumentären jag gjorde för 25 år sedan, med ungdomar inom det tidiga telekom-Nokia, bland annat just här i Salo. De unga ingenjörerna tjattrade som ungfågel av björktrast, spelade innebandy med jobbkompisarna och hade landets bästa persondatorer. De hade kommunikatorer, förstadiet till smarttelefonen. Webben fanns, Google fanns inte. Det gråa Salo försökte vara internationellt; en låg, mörk krog intill Nokia hade björnstek för 99 mark.

Också Silicon Valley, världens stora hitechkluster, ska en dag ligga öde. Det har varit ett hem för såväl vågen med persondatorer och smarttelefoner som för internet och de stora socialmedieplattformerna.

I sin skenhelighet är de sociala medierna vid ett vägskäl. De har stått för mycket gott, men också för mycket djävulskap på nätet. Det reagerade plattformarna på allvar på först när USA:s fallande president med sina tweetar hotade landets stolta institutioner, och demokratins tempel i Washington stormades.

De sociala medierna har för mycket makt. Visst önskade jag att den nya chefen här på HBL skulle kunna den nya medierytmen och ha ett bra Twitterkonto. Men samtidigt är jag glad att mitt mediehus är med i ett projekt för att göra oss mera oberoende av Facebook, Twitter och Instagram och alla de andra.

Min forskarbekant skriver att nordiska mediehus fortfarande har en rätt så kaxig attityd till de ledande sociala medierna. Många, många andra i världen verkar ha resignerat och kapitulerat.

Snart är det dags för den årliga mentala städningen, de vårvinterveckor som ägnas fastan som traditionellt börjar på onsdag.

Då blir det städning här också. Jag stänger mitt Instagram som ett avslutat fotoalbum. Jag har bytt amerikanska Whatsapp mot europeiska Signal. Jag behöver en ny och vettigare omstart med Facebook och tar paus där till påsk.

Det har i 13 år varit en fin kontaktlänk till över 2 000 vänner, till deras fotoalbum, till vad som sker i deras liv. Men Facebook är samtidigt en tidstjuv. Dess ogripbara räkneverk belönar också mig och min vänkrets ju mer vi ägnar oss åt konflikter och svartvit enfald.

Så det får i år bli mitt lilla bidrag till att nya tider ska rulla in. En dag ska Silicon Valley på Kaliforniens strand, också det, vara en samling goda museer över en epok som tog slut.