Corona livsfarligt för kultursektorn

En av de mest utsatta sektorerna under coronakrisen är kulturen – särskilt scenkultur, musik och film. Det gäller de enskilda utövarna och hela branschen.

Coronaepidemin har blottlagt hur fruktansvärt utsatta många inom kulturfältet är. När man drivs av sitt behov att uttrycka sig gör man det också under villkor som strängt taget inte är acceptabla. Det innebär att marginalerna är så gott som obefintliga.

Kulturbranschen är särskilt utsatt, i klass med resebranschen eller till och med värre. Det beror på att restriktionerna har varit väldigt hårda inom kultursektorn. För hårda, anser många inom branschen och påpekar att inga smittkedjor veterligen har påträffats efter teater- eller biobesök. Publikbegränsningarna har följts och avstånd hållits.

Särskilt utsatt är allt som sker på estrader och scener – alltså teater och musik – och film.

Kulturbranschen är mångfasetterad och skiljer sig från många andra branscher. Bland dem som arbetar med kultur finns såväl personer i anställningsförhållanden som företagare, ofta egenföretagare som bara sysselsätter sig själv.

Inom scenkonst och musik förekommer anställningsförhållanden. Företagande är vanligt inom audiovisuella konster som formgivning och arkitektur. En stor del av författarna är beroende av stipendier.

Men väldigt många som arbetar med kultur är frilansare, och jobbar på projektbas.

Den här brokigheten har betydelse för det påverkar de stöd konstnärer och artister av olika slag har haft möjlighet att få när de plötsligt stått helt utan uppdrag och inkomster.

Många är verkligt illa ute. De som är ensamföretagare kunde via kommunerna ansöka om ett bidrag på 2 000 euro våren 2020. Det var bra – men summan räcker inte långt. Andra former av företagsstöd har sällan varit aktuella för omsättningen är för liten.

Via Undervisnings- och kulturministeriet har 110 miljoner delats ut som olika coronastöd.

Till exempel i form av extra stipendier på totalt 17,6 miljoner via Centret för konstfrämjande för enskilda personer och egenföretagare. Tre olika ansökningsförfaranden ledde till 11 000 ansökningar. Hälften av dem fick ett stipendium.

Filmbranschen har via Filmstiftelsen fått 7,5 miljoner, i form av stöd till produktioner och till biografer.

Resten har via ministeriet gått till teatrar, orkestrar och museer som får statsandelar och till utbildningsinstitut.

Jämfört med den årliga kulturbudgeten på 550 miljoner är 110 miljoner extra en stor summa. Ändå är det inte tillräckligt och många som arbetar med kultur känner att de har lämnats vind för våg.

Just nu förbereder Arbets- och näringsministeriet ett nytt stödpaket uttryckligen för kulturbranschen.

Fonder och stiftelser har fått pengar över när andra verksamheter har ställts in. På finlandssvenskt håll har projektet Kultur under tiden delat ut stöd två gånger och en tredje offentliggörs snart.

Kulturen har drabbats hårt av restriktionerna. Det har varit juridiskt möjligt att begränsa eller förbjuda föreställningar och tillställningar.

Till exempel författare kan ägna sig åt att skriva som förr. Men en stor del av författarnas inkomster kommer från läsningar och andra uppträdanden, som antingen har begränsats eller totalt stoppats.

Kulturen har också sökt nya sätt att nå sin publik, till exempel genom strömmade föreställningar eller konserter, men det är svårt att nå ut. Växelverkan med publiken är viktig och den uteblir i kultur på distans.

I de här exceptionella tiderna är vårt behov av musik, teater och annan konst extra stort. Konst och kultur hjälper oss att greppa och bearbeta våra liv på ett helt annat sätt än till exempel nyhetsförmedlingen.

Inom kulturfältet finns en oro för att många kulturarbetare ger upp och ser sig tvingade att göra något helt annat. Det finns alltså en uppenbar risk för att branschen inte återhämtar sig. Coronakonsekvenserna sträcker sig dessutom långt framåt i tiden. Upphovsrättsersättningar betalas alltid ut i efterskott och de kommer givetvis till stor del att utebli.

Kultursektorn har inte bara en sysselsättande och ekonomisk sida, den är också central för vårt mentala välmående. Därför borde man tilllåta det som är möjligt att tillåta. Smittläget varierar regionvis men också regeringen kunde anpassa sina begränsningar.