Trippelmedaljören Ståhlberg ”kan bli minst lika bra som Iivo”
Superjunioren Alexander Ståhlberg överträffade alla förväntningar i JVM i Vuokatti. – Vi har inte haft så talangfulla juniorer på länge, säger mentorn Matias Strandvall.
Alexander Ståhlberg, 18, gjorde enorm succé i junior-VM i Vuokatti – silver på 10 km fritt, silver i stafetten, och ett brons som avslutning i 30 km klassiskt. Själv tonade han ned sina förväntningar inför JVM – en del av hans medtävlare i U20-kategorin var ju ett år äldre än han. Han hade inte ens några resultatmål.
– Det gick nog över förväntningarna. Jag kan inte vara annat än nöjd, säger Ståhlberg, som gjorde sin debut i världscupen i Lahtis i januari.
– Under söndagen var det nog jobbigt. Men det var det för alla. Alla de bästa hade kört alla tävlingar dittills. Men det kändes att benen var lite sega.
Lyckad vallning
Anita Korva vann tre brons i junior-VM i Lahtis för ett par år sedan. Det är dock få finländare som vunnit mer än en medalj under ett junior-VM.
– Jag visste att han är i bra form, jag känner till hans kapacitet, men det är svårt att uppskatta hur bra motståndarna i ett junior-VM, säger tränaren Matias Strandvall.
Junior-VM i Oberwiesenthal förra året var en mindre katastrof för Finland, inte minst på grund av vallningsproblem, och Jasmin Kähäräs sjätte plats i sprint var Finlands bästa placering. I Vuokatti lyckades däremot vallningsteamet perfekt.
– Vallningsteamet ska ha allt beröm i världen. säger Strandvall.
– Man kan vara hur bra som helst men det går inte att vinna med dåliga skidor.
Fyra medaljer
Strandvall fungerar som Alexander Ståhlbergs tränare tillsammans med Jonas Lindell. Vid Vörå idrottsgymnasium har Strandvall kunnat följa Ståhlbergs träning på närhåll.
– Vi har inte haft så talangfulla juniorer på länge. Vi ska inte heller glömma Niilo Moilanen. Det är roligt att det är ett bra gäng på gång. Läget för finsk skidåkning är kanske inte så dåligt som vissa förståsigpåare och experter hävdar.
Niilo Moilanen vann guld i U20sprintloppet i Vuokatti. Senast Finland vunnit fyra medaljer i ett JVM var 2001, då både Pirjo Manninen och Sami Jauhojärvi tog två medaljer.
Sjua i FM
Steget upp till seniorklass är förstås ganska långt. Men inte omöjligt att ta. Niilo Moilanen tävlade ännu i sprintloppet i senior-FM i Pyhäjärvi på söndagen, men krafterna tog slut i semifinalerna, och han slutade sjua. Han var kanske lite sliten redan i det skedet.
– Det är kanske Finlands största utmaning, att lyfta lovande juniorer till en nivå som räcker till för att slåss om medalj på seniornivå, säger Strandvall.
”Gammaldags skidkultur”
I Finland är det få skidåkare som slagit igenom direkt som senior. I stället har man velat utveckla talangerna långsamt.
– Överlag är den finska skidkulturen lite gammaldags. Man har tänkt att man bygger långsamt. Jag tror på att man ska komma ganska snabbt till toppen för att ta sig dit. Det är väldigt få som är först topp 50, sedan klättrar till topp 40, topp 30, topp 20, topp 10 och topp 3.
– I dagens idrott går allting snabbare än förut, man är yngre, och når toppen snabbare. Om man väntar, drar ut på tiden, och försöker bygga konditionen långsamt, tror jag att tåget går förbi.
Snabbt till toppen
Iivo Niskanen kom som bekant direkt från U23-VM till OS i Sotji 2014, där han först var fyra på 15 km klassiskt, två tiondels sekunder från brons, innan han vann guld i lagsprint med Sami Jauhojärvi. Alexander Bolsjunov var 21 år då han tog fyra medaljer i OS 2018. Johannes Høsflot Klaebo var 20 år då han vann sin första VM-medalj i Lahtis 2017 – 2018 tog han tre OS-guld i Pyeongchang.
– Vi, Alexander, och vi som jobbar med honom, har som mål att så snabbt som möjligt nå toppen, säger Strandvall, som själv var nia i VM som 22-åring år 2005.
Mental styrka
Enligt Strandvall är Ståhlbergs största styrka hans syreupptagningsförmåga, hans uthållighet och hans vinnarskalle. Han har mest rum att förbättra sin teknik och muskeluthållighet.
– Många talar om talang, men sist och slutligen sitter hans kanske största begåvning i huvudet. Motivationen, modet att verkligen våga satsa allt, plåga sig själv och ta i på träning. Han vill verkligen nå resultat. På det viset påminner han om Iivo, säger Strandvall.
– Han kan bli minst lika bra som Iivo. Det har jag sagt förut och det säger jag igen. Men man måste komma ihåg att vägen är lång. Han har fortfarande ett år kvar i junorklass.
Positivt för FSS
Ståhlbergs medaljfest var också en fjäder i hatten för Finlands svenska skidförbund (FSS). Det är en viktig förebild för yngre FSS-juniorer.
– Det har en enorm betydelse. Det är ett tecken på att vi kan utveckla och få fram juniorer på en hög nivå som vi kan slussa vidare till landslagsnivå, säger Strandvall.
– Det är bevis för juniorerna som drömmer om att bli toppskidåkare att det går att ta sig till toppen från en liten by som Oravais, eller från Borgå, Pargas eller Närpes.
Ståhlberg studerar för tredje året vid idrottsgymnasiet i Vörå. Han har alltså ett år kvar i U20-kategorin.
– Det var roligt att få med sig ett bra resultat. Det ger bra med motivation. Jag ser redan fram emot nästa års junior-VM, säger Ståhlberg.
– Nu sade tränarna att jag ska njuta av det här.
Härligt att Riitta-Liisa Roponen, 42, vann ytterligare ett guld i FM. Djupt imponerande att också Kaisa Mäkäräinen, 38, som avslutade sin sagolika skidskyttekarriär förra vårvintern, spöade landslagsdamerna i Pyhäjärvi.
Samtidigt är det förstås bekymrande för Finlands del. Roponen avslutade sin landslagskarriär efter VM i Seefeld 2019 – efter åtta VM, fem OS, och sju mästerskapsmedaljer i stafett och lagsprint.
Men då VM i Oberstdorf i VM kör i gång om en vecka är Roponen med igen. Och hon är troligen med i stafettlaget också. Beror förstås på hur det går i 10 km fritt i VM. Mäkäräinen meddelade däremot direkt efter målgången i FM att hon inte är tillgänglig för VM.
Finlands två bästa distansåkare, Kerttu Niskanen och Krista Pärmäkoski var inte med i Pyhäjärvi. Jasmi Joensuu, som glimtat till i vinter, valde att inte heller ställa upp i 10 km fritt i FM.
Oavsett, imponerande av Roponen och Mäkäräinen. För fyra år sedan var det inte någon större överraskning att Mäkäräinen slog hela skidlandslaget i FM, och det var i själva verket väntat att hon tar medalj också den här gången, även om hon själv klassificerar sig som en aktiv motionär nuförtiden. Roponen har oräkneliga FM-medaljer, men det är tre år sedan hon senast vann i FM, och hon har inte tränat med landslaget under de senaste två åren. Men precis som Mäkäräinen har hon en stark grundkondition – och hon är specialiserad i fristil, som tyvärr är en svaghet för många av landslagsåkarna.
Under förra vintern var Roponen mest en mentor för stortalangen Eveliina Piippo, som är en av få landslagsåkare som verkligen är bättre i fristil än klassisk stil. Men Piippo har haft det svårt, under hösten hade hon en höftskada, och säsongen är över för hennes del efter att hon tvingats till en ryggoperation. Samtidigt har Roponen tränat med VM i baktankarna.
Kerttu Niskanen drabbades av en mystisk fraktur i vadbenet i Falun, Krista Pärmäkoski har inte varit i närheten av samma form som vi vant oss vid under de senaste åren, och Anne Kyllönen och Laura Mononen har haft det tungt. Positivt ändå att Johanna Matintalo har tagit ett steg framåt i vinter.
Men det skulle nog vara ett mirakel om Finlands damer tog medalj i Oberstdorf. Norge och Sverige är i en klass för sig i stafetten. Ryssland har visserligen dragits med skador, men också USA ser starkare ut än Finland. I det här skedet ser det ut som att Finland kör med Jasmi Joensuu-Johanna Matintalo-Riitta-Liisa Roponen/Laura Mononen-Krista Pärmäkoski, men fjärde eller femte plats ligger närmast till.
I stället är det Finlands herrar som får axla de största förväntningarna. Det har nog inte hänt efter Lahtis 2001.
Det är lite svårt att säga var Iivo Niskanen står efter så få internationella lopp i vinter. Falun blev ett fiasko på grund av Finlands vallningsmiss. I Lahtis visade han dock att han är i bra form. Han är en av de allra största favoriterna på 50 km klassiskt, men också i skiathlon och till och med 15 km skate har han en chans till en riktigt bra placering.
Om allt klaffar har också herrarnas stafettlag en bra chans att ta en medalj. En av Finlands största rivaler, Frankrike, var förstås inte med då Finlands herrlag bröt sin 21 år långa medaljtorka i världscupen i Lahtis, men kvartetten Ristomatti Hakola-Perttu Hyvärinen-Iivo Niskanen-Joni Mäki slog också Rysslands båda lag i kampen om andra plats. Den här gången är det faktiskt upp till herrarna om Finland ska ta medalj.
”Det skulle nog vara ett mirakel om Finlands damer tog medalj i Oberstdorf. Norge och Sverige är i en klass för sig i stafetten. Ryssland har visserligen dragits med skador, men också USA ser starkare ut än Finland.”
MARCUS LINDQVIST