Rivig rock, retro rap och lugna ballader
UMK 2021 Det verkar bli en promenadseger i kvällens UMK, om man ser till vadslagningsoddsen och förhandssurret i sociala medier. Så här låter kvällens startfält. Samtidigt bedömer Malin Slotte bidragens potential att klara sig i Rotterdam.
Så låter bidragen som gör upp om att få representera Finland i Eurovisionen i Rotterdam i maj.
En sak är klar: det här är inte sofistikation utan rap med lättrallad barnrefräng. Däremot är det en väldigt tydlig och katschig låt som omedelbart fastnar, mycket tack vare komplånet från A-has Take on me. Axel Ehnström, som tävlade för Finland som Paradise Oskar 2011, är en av låtskrivarna. Som Eurovisionsbidrag är det en lite för simpel låt för att nå större framgång, men med ett energiskt och charmigt framträdande – och en fyndigt översatt raptext – kunde det kanske klara finalribban. En sak är i alla fall säkert: det är inte sista gången vi hör den här åttiotalsretrolåten.
2. Aksel: Hurt
Fjolårsvinnaren försöker på nytt i år igen, med en ballad i samma stil. Det är inte mycket i låten som kopplar den till Finland; kunde lika gärna vara exempelvis Irlands bidrag. Ganska små åthävor, lugnt och, tja, lite tråkigt om vi ska vara ärliga, men välproducerat, och Aksel har en känslig och vacker röst. Introvert på ett sätt som är svårt att gå genom rutan, men som artistpersona är Aksel också ovanlig, vilket kan vara något som sticker ut på ett positivt sätt. Som Eurovisionsbidrag ett gränsfall; kan vara för tråkigt för final, men den snygga produktionen, rösten och Aksels sympatiska person kan också räcka för en finalplats.
3. Laura: Play
Estnisk artist och estniska låtskrivare som får vara med i tävlingen för att artisten bor i Finland och varit med och skrivit låten. Har tävlat i Eurovision för Estland tidigare, utan att ta sig till final, och ska vara en av landets mest spelade artister på radio. Countrypoppig låt som låter väldigt lite Finland. Versen går an, refrängen intetsägande. En låt som ingen skulle minnas om den – otänkbara tanke – sändes till Eurovision. Utan att på något vis stå för en sannfinländsk kultursyn är jag böjd att hålla med Niklas Rosström (intervjuad i HBL 11.2) om att någon inhemsk artist lika gärna kunde ha fått chansen i stället. Yle svarade (i samma tidning) att det var låtens kvalitet som gjorde att detta kom med. Då kan nog årets inskickade bidrag inte ha varit så spännande …
4. Danny: Sinä päivänä kun kaikki rakastaa mua
Schlagerveteranen sjunger en ballad om begravningsdagen, dagen då alla talar gott om en. En låt som mera handlar om texten än om själva melodin som är ganska dyster för att inte säga intetsägande. Men det här bidraget är inte med för att ta sig till Rotterdam, vilket det heller aldrig kommer att göra. Det är snarare med för att ge något åt alla och skapa variation i startfältet, och för att det finns kvaliteter och en resning i denna berättande visa. Skräp är det inte, men en intern angelägenhet snarare än något för Europa som inte skulle begripa ett smack.
5. Oskr: Lie
Ballad nummer två i startfältet som skulle kunna tävla för exempelvis Irland. Oskr låter bra, men låten lämnar inget större avtryck. I Eurovisionssammanhang känns det som ett gränsfall. Kunde slås ut på grund av blekhet, men också vara stabilt nog för att med darr på ribban ta sig till final.
6. Blind Channel: Dark side
Finland må vara bland de sämsta i klassen beträffande Eurovisionsframgång, men då det gäller rock är man på sin mammas gata. Här lyckas man få till en modern och vass produktion och rocka loss med energi. Föga överraskande är detta bidraget som toppar vadslagningslistorna, och således kvällens troliga vinnare. Inget dumt val heller, för detta kommer att sticka ut i startfältet i egenskap av en mindre vanlig genre i Eurovision, och visa var skåpet ska stå när det gäller rock. Det här är nämligen långt från det som förklenande brukar kallas Eurovisionsrock – det vill säga lite sämre sorts rock. Det här är äkta vara, ”inget att skämmas för”, som det brukar heta, som oberoende av placering i Rotterdam kommer att väcka respekt. En möjlig Softengine 2, Finlands Eurovisionselva från 2014, det vill säga ett band som mycket väl kan placera sig i den övre halvan i finalen.
7. Ilta: Kelle mä soitan
Står det mellan maskulin rock och feminin powerballad är det nog så att Finland tenderar att välja det förra. Det här är i alla fall en vacker och Eurovisionsmässig ballad som är dramatisk, lagom smörig och omedelbar. Artisten verkar ha potential att tolka låten uttrycksfullt och berörande. Finskan förankrar låten i en specifik kultur och gör att det inte blir en dussinballad från vilket land som helst. Lyriken lyfter också fram finskans musikaliska kvaliteter, och innehåller få hårda konsonanter som r och k. Språket blir som en extra musikalisk dimension i låten och ska absolut behållas om detta blir vinnaren. Det är mycket som ska stämma på en Eurovisionsscen och gör det det borde en finalplats i Rotterdam vara säkrad, kanske även minst en mittenplacering.