Vapaavuoris trots är en global trend
Bakom rebellandan mot regeringen står en ny liberal tro på hur bra storstaden är. Nu tar den ideologin stryk. Storstaden är i pandemin den mest hotfulla platsen att bo på, säger politikforskaren Johanna Vuorelma.
C21-nätverket har byggt på en ideologisk trend, som beskriver storstadens – och borgmästares och stadsdirektörers – växande inflytande som oundvikligt. Sadiq Khan i London och Bill de Blasio i New York är mer kända än många av sitt lands ministrar. Precis som Jan Vapaavuori i Finland.
HBL har talat med politikforskaren Johanna Vuorelma.
C21 kallar de sig numera – de största städernas stadsdirektörer som sedan 2017 regelbundet träffas på Helsingforsborgmästaren Jan Vapaavuoris initiativ.
Trenden är internationell. Men tanken om power of the mayors, stadsdirektörernas och borgmästarnas makt, har landat också i Finland.
– Det är en rent ideologisk uppfattning om att världens stora städer kan reagera på omvärlden mycket snabbare än nationalstaterna. Sedan andra världskriget har makten ”rymt” och nationalstaten binder inte oss så mycket samman längre. säger politikforskaren Johanna Vuorelma vid Tammerfors universitet.
Framtiden ligger i städerna, har bland andra Harvardekonomisten Edward Glaeser för tio år sedan proklamerat. I boken Triumph of the city (Stadens triumf, 2011) förklarar han storstaden vara ”vår största uppfinning” som ska göra oss ”rikare, smartare, grönare, friskare och lyckligare”.
En annan ideolog är amerikanen Benjamin Barber med sin bok
If mayors ruled the world (Om borgmästarna styrde världen, 2013). Vid Finlands 100-årsjubileum var Barber bokad för ett högprofilerat framtidsseminarium i Borgå, där han skulle tala, liksom också med den nyvalde borgmästaren Jan Vapaavuori som ännu inte hade tillträtt.
Barber, 77, dog dock innan han hann komma till Finland och representerades i Borgå i stället av sina närmaste medarbetare.
Den oundvikliga storstaden
– En motor i den här utvecklingen är den rådande politiska retoriken om hur städernas växande makt bara är oundviklig. Alla resurser måste, genom fri handel, och en liberal-demokratisk ideologi helt enkelt koncentreras till städerna. Det är tron på megatrenderna, som alla partier i Finland omfattar utom Centern, säger Johanna Vuorelma.
I covid-19-pandemin för det här också till de återkommande konflikterna i synnerhet mellan regeringen och stadsdirektörerna i huvudstadsregionen. Eller till irritationen mellan Jan Vapaavuori (Saml) och den ansvariga ministern kring alla covidrestriktioner, Krista Kiuru (SDP).
Stadsdirektörerna i huvudstadsregionen vill gå emot regeringens rekommendationer i covid-19-pandemin. Restauranger och företagsamhet borde få köra på; unga tillåtas att träffas för sina hobbyer.
C21-eliten mot populismen
Som ett kommunalt avtryck på Finland 100-jubileet sammankallade Jan Vapaavuori hösten 2017 stadsdirektörerna för landets 21 största städer.
Det nya C21-nätverket blev snabbt permanent och har haft ett stort inflytande på centrala skeenden i landet; vårdreformen, landskapsreformen eller fördelningen av covid19-stödet.
I nätverket syns särskilt stadsdirektörerna Minna Arve i Åbo, Lauri Lyly i Tammerfors, Pertti Timonen i Lahtis eller Marita Toikka i Kouvola. Gruppen sammanträder två gånger per år. Stadsdirektörerna har sin egen hashtagg på Twitter
och, förstås, en gemensam C21Whatsappgrupp.
– Men åstadkommer C21 någonting konkret? Det gör mig lite fundersam att de för det mesta talar om någonting som alltid liksom ska hända i framtiden, säger Johanna Vuorelma.
Tron på storstaden har en klar motpol. Det är de ”bortglömda områdena” ute i landet som avfolkas och där populismen frodas. I politikforskningen har den brittiske ekonomisten Andrés Rodríguez-Pose formulerat problemet i artikeln The revenge of places that don't matter (De betydelselösa orternas hämnd, 2018)
– Det var på grund av det Trump kom till makten, och brexit kom till. De gula västarna i Frankrike var också en regionpolitisk rörelse, säger Johanna Vuorelma.
Kan populismen och den här storstadstron alls göra gemensam sak då? Med Jussi Halla-aho som borgmästare? – Jag har svårt att se hur någon som försöker försvara det bortglömda folket mot de stora megatrenderna skulle kunna bli vald. Halla-aho är ett mysterium här, han bor ju i en av de höga inkomstklassernas stadsdelar.
Borde man inte också omvänt diskutera om regeringen, och (statsminister) Sanna Marin som ganska ny makthavare, testar hur långt regeringen om den vill kan gå i sin maktutövning?
– Absolut borde vi det! Många hot kläs nu i retorikens kåpa. Där har man ju sagt att ”om inte Nyland nu gör si och så, så måste regeringen ingripa”, precis som man brukar tala till kriskommuner. Men ofta utan att riktigt kunna säga vad som konkret borde göras, säger Johanna Vuorelma.
Regeringen har också misslyckats med en enhetlig coronakommunikation, säger hon. Rekommendationer har, särskilt förra våren, kommunicerats som påbud och förbud.
– Ta reserestriktionerna och behandlingen av 70-plussarna förra våren, där man sade saker som inte hade någon grund i någon lag. Eller att myndigheter och en del ministrar både till jul, och nu till sportlovet har sagt att det är bäst att inte resa. Och strax därpå säger näringsminister Mika Lintilä (C) att man nog kan resa i alla fall ...
Medierna är också skyldiga till att coronadiskussionen förs kring regeringen och riksplanet – kanske också för att lokalmedierna försvagas och försvinner, säger hon.
Bland de storstadstroende slår covid-19-pandemin nu hårt mot berättelsen om den dynamiska och lyckliga storstaden, säger Johanna Vuorelma.
– Nu är det ju snarast ett hot att bo i en storstad, säger hon.