Fattigmansskatten

Den lukrativa lotterimaskinen Veikkaus i kombination med den socialdemokratiska samhällsidén utgör hyckleri utan dess like.

Vill du bli miljonär? Det nordiska välfärdssamhället bygger på socialdemokratisk filosofi: de som har de bästa förutsättningarna ska bära den största bördan. Inom penningspel gäller direkta motsatsen.

Finland har världens mest omfattande penningspelsmonopol, som gjorde miljardvinst år 2019. Samma år förlorade spelsugna finländare 1,7 miljarder euro till Veikkaus, det fjärde största spelbidraget per invånare i världen. De flesta har en uppfattning av hur en drogmissbrukare eller alkoholist ser ut. Spelmissbrukare som glädjelöst, mekaniskt eller tvångsmässigt spelar bort pengar har däremot inga tydliga yttre attribut. Det handlar om en utsatt grupp gentemot vilken välfärdsstaten har en moralisk skyldighet – men som det skenheliga systemet tvärtom klämmer åt lite extra.

Det är inte utan anledning som lotterier och övriga hasardspel kommit att kallas för en fattigmansskatt. År 2019 stod en bråkdel av spelarna, 2,5 procent, för hälften av penningspelens totalkonsumtion i Finland, Åland borträknat. Hela 62 procent av pengarna kom från cirka 72 000 individer, främst arbetslösa eller permitterade med månatliga nettoinkomster på 501– 1 000 euro.

Den som känner sig fattig agerar mer kortsiktigt och risktagande, visar forskningen. Spelautomaterna är konstruerade för att skapa stora förluster i en blinkning, medan sannolikheten att kamma hem de riktigt stora beloppen kan motsvaras vid risken att träffas av blixten.

Desperata människor är benägna att spela bort sina sista slantar, visar psykologiprofessorn Keith Payne i boken The Broken Ladder. Evolutionsmässigt har vår psykologi och våra känslor mejslats fram för att hantera små statusskillnader. Den som upplever låg status och tvingas acceptera att den har halkat efter sin omgivning, präglad av överflöd, lockas av den självdestruktiva livsstrategin live fast, die young. Alla former av hasardspel utnyttjar cyniskt denna ständigt aktuella stenålderspsykologiska sårbarhet.

Spel och spelautomater drivs av en fullt medveten, toppstyrd politik – som cementerar klyftorna. Det statliga spelmonopolet skyddas av lagar och regleringar. Dess roll har legitimerats av att en del av omsättningen öronmärks för behjärtansvärda ändamål: social- och hälsovård, kultur, konst och idrott, i den storleksordningen. Enkelt uttryckt: via reklam med ständigt, psykologiskt lumpet och matematiskt vilseledande fokus på toppvinster luras fattiga människor att ge ofrivilliga donationer.

Visserligen har Veikkaus verksamhet förnyats på flera punkter: identifiering vid automater och mer stram marknadsföring. Också finländarnas spelattityder blir gradvis mer skeptiska. Nu är det dags att ta steget fullt ut. Konkurrensoch konsumentverket föreslår att bidrag från spelintäkterna ska delas ut av staten, inte av Veikkaus.

Vågar Finland desarmera den vindögda intressekonflikt där höger hand ska maximera omsättningen och utdelningen medan vänster hand förväntas hålla greppet om samhällsansvar och tygla spelproblem?

Finländarna hör till de ivrigaste penningspelarna i Europa. Många av oss har köpt lotter någon gång, kittlats av tanken kring hur vi skulle spendera eller investera drömvinsten. Majoriteten spelar kontrollerat. Samtidigt blundar vi för hundratusentals finländare som berörs direkt eller indirekt av ekonomiska, sociala och hälsomässiga problem som följer av överdrivet spelande.

Staten uppbär skatter på alkohol och tobak, intäkterna fördelas via statsbudgeten. Också vid penningspel behövs politisk omfördelning, i stället för hantering av parter med direkta ekonomiska intressen i maximal tillgänglighet och omsättning för hasardspel. Finansieringen av välgörenhet, idrott och kultur ska inte vara beroende av hur mycket pengar folket förlorar på spel. Ägarstyrningen över Veikkaus hör hemma hos Social- och hälsovårdsministeriet, som också har hand om Alko. Vi ska också vara medvetna om att det ringlar en lång kö av utländska spelbolag med noll samhällsansvar som mer än gärna skulle stycka upp de belopp som Veikkaus nu delar ut. Penningspel är en av de allra mest riskabla marknaderna vi har – och bör hanteras därefter.