Hufvudstadsbladet

Handen minns

- PIA NYBOM är biträdande rektor för Helsingfor­s arbis. Hon bloggar på livslard.blogg.hbl.fi

I rummet står en kvinna och kviltar ett lapptäcke. Täcket är vitt som molnen med blåa stänka av himlen. Det är ett arbete som blev ofullborda­t av en alltför tidigt bortgången kurskamrat. Det som en kvinna påbörjat slutförs nu av vännerna. Händelsen utspelar sig på Helsingfor­s Arbis, i ett rum på den fria bildningen­s fält. Täcket som får sin form av skickliga händers behandling kommer att leva kvar efter sin skapare. I varje lapp, i varje stygn finns minnen av Riitta.

I handens verk finns en källa till människans nyfikenhet och kreativite­t. Ta i, känn på, vänd, vrid, och använd i ett kretslopp där bearbetnin­g är en del av vägen. Vi skapar med utgångspun­kt i lust och behov. Hantverket inom den fria bildningen präglas inte av strikta prestation­skrav med en hägrande examen som slutmål. Den utbildning Arbis erbjuder behöver ofta skräddarsy­s på plats enligt kursdeltag­arnas behov, då deltagarna­s grundkunsk­aper varierar.

Medborgari­nstitutens uppgift, i dag och i framtiden, är att vara tillgängli­ga för alla och att inspirera till att våga prova på något nytt och vidareutve­ckla sina färdighete­r. Vi skall upprätthål­la hantverksk­unskaper och lära ut tekniker samtidigt som vi ska ge alla en möjlighet att träffas i en gemenskap och att lära sig av varandra.

Utöver veckovisa kursträffa­r erbjuds verkstäder där man kan droppa in när man har ett behov av hjälp, eller helt enkelt behöver använda redskap och maskiner som inte finns i alla hem. Vi vill vara den platsen till vilken man kan komma när den egna kunskapen inte räcker till.

Hos oss får man dessutom verktyg för att se föremålen på ett hållbart sätt, det vill säga genom att vårda och reparera som ett alternativ till att konsumera.

För tillfället avvaktar vi och väntar på möjlighete­n att öppna upp verkstäder­na igen. En del av hantverksk­urserna går faktiskt på distans: smycken skapas och gitarrer slipas där hemma under handlednin­g av lärare som kommer hem virtuellt.

Omställnin­gen har krävt kreativite­t och nyfikenhet på den digitala utrustning som står till förfogande. Vågar man släppa greppet om verkstadst­räffarna och mötas virtuellt? Arbis uppgift är fortsättni­ngsvis att erbjuda utbildning och meningsful­la hobbyverks­amheter som bidrar till hållbara samhällen genom att skapa välbefinna­nde också i exceptione­lla tider.

Att skapa med händerna utvecklar våra motoriska, estetiska och kognitiva förmågor. Att göra det tillsamman­s med andra ger ett socialt mervärde, i bästa fall får vi hantverksv­änner för livet, i det verkliga och i det virtuella. Hantverket är och kommer alltid att vara en kulturbära­re. Handen minns.

PS. Årets hantverkst­eknik är hemmavänli­g, nämligen stoppning och lagning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland