Klimatförändring vrider ekvatorns regnbälte
Tropikernas regnområden har länge betraktats som relativt stabila längs ekvatorn, trots klimatförändringarna. Men en ny studie avslöjar regionala förskjutningar som kan få dramatiska konsekvenser.
Det tropiska regnbältet är ett viktigt väderfenomen som är avgörande för levnadsförhållanden och livsmedelsproduktion i stora områden. Hittills har klimatforskningen pekat på att regnbältet ser ut att stanna kvar i samma position när klimatet förändras. Men det tycks vara en missuppfattning, som beror på att forskarna hittills främst har studerat ett medelvärde för hela ekvatorialbältet.
Inuti medelvärdet gömmer sig tydliga regionala förändringar, som döljer varandra när man bara ser till det större mönstret. Det menar en grupp amerikanska forskare, som har analyserat klimatmodellerna i högre upplösning och publicerar sina resultat i tidskriften Nature Climate Change.
Kaskadeffekter
”Vår studie visar att klimatförändringarna kommer att flytta det tropiska regnbältet åt motsatt håll i två områden som täcker ungefär två tredjedelar av jorden. Det är en process som kommer att få kaskadeffekter på vattentillgången och livsmedelsproduktionen över stora delar av världen”, säger Antonios Mamalakis, forskare vid Colorado State University i ett pressmeddelande.
Lite förenklat handlar det om en gräns som går genom Afrika, med Atlanten på den ena sidan och Indiska oceanen på den andra. Öster om gränsen förskjuts regnbältet norrut, och på den västra sidan flyttas det i stället söderut.
Det krävs fler studier för att förutspå konsekvenserna mer i detalj, skriver forskarna. Men i grova drag kan man förvänta sig en ökad risk för torka i sydöstra Afrika och på Madagaskar, samt kraftigare monsunregn och risk för översvämningar i södra Indien. På motsvarande sätt ökar risken för torka i Centralamerika.
Större förståelse
Erik Kjellström, som är professor i klimatologi vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI, tycker att det är en intressant och välgjord studie.
– Det här ger en större förståelse av hur nederbördsmönstren kan komma att förändras i ett varmare klimat. Klimatforskning handlar ju inte bara om att kartlägga förändringar, utan även om att kunna koppla det till en fysikalisk förklaring, säger han.
Det som driver förskjutningen är en ojämn fördelning av temperaturen längs ekvatorn. Över östra tropiska Stilla havet och Atlanten värms havsytan allra mest söder om den gräns där passadvindarna möts, den så kallade intertropiska konvergenszonen. Därmed förskjuts konvergenszonen söderut. Öster om skiljelinjen förväntas havsytan i stället värmas som mest norr om den intertropiska konvergenszonen, som därmed förskjuts norrut.
– Det är värt att påpeka att forskarna har utgått från ett scenario med kraftigt ökad växthuseffekt. Om vi klarar tvågradersmålet blir förändringarna inte så kraftiga under detta sekel. Men mönstret är tydligt, så man kommer i vilket fall att se tendenser i den här riktningen, säger Erik Kjellström.
❞ Om vi klarar tvågradersmålet blir förändringarna inte så kraftiga under detta sekel. Men mönstret är tydligt, så man kommer i vilket fall att se tendenser i den här riktningen. Erik Kjellström Professor i klimatologi, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut