Hufvudstadsbladet

Prata med bonden

- är ekobonde på Mörby gård i Raseborg. ANNA ALM

Det senaste året känns det som att det har rört sig ovanligt mycket människor på landsbygde­n. Jag antar att det är en följd av coronapand­emin och att man inte ska resa utomlands och helst inte vill vara i städerna mera än nödvändigt. Välkomna, säger jag!

Samtidigt är det ett välkänt faktum att det inte alltid är smärtfritt när folk med olika perspektiv mitt i allt ska dela på utrymmet. Vi bönder kan ha svårt att förstå att någon kan tänka sig att parkera bilen mitt på en skogsväg för att gå och plocka svamp och för andra kan det vara svårt att förstå varför en bonde kan behöva köra och bullra på åkern utanför huset tidigt en söndagsmor­gon. För att bara ta ett par banala exempel. Ganska snabbt handlar det om större värderings­frågor. Som hur etiskt korrekt det är att föda upp djur till slakt eller avverka skog.

Dessutom lever vi alla i vårt samhälle i dag i en utdragen kris på grund av pandemisit­uationen. Vi är kanske drabbade på mera eller mindre konkreta sätt, men jag vågar påstå att alla känner av den där molande oron och olusten i bakhuvudet. Vi kan bara hoppas att det här året ännu hinner bli mera avslappnat när det gäller det. Vi inom lantbruksb­ranschen har vad jag märkt inte varit så direkt drabbade av coronakris­en och för vissa har försäljnin­gen till och med varit mycket bättre än tidigare år.

Trots det är det för oss en märklig tid. Vi väntar på att EU:s nya CAP-förordning (Common Agricultur­al Policy) ska träda i kraft inom ett par år. Också förordning­en för ekologisk produktion, som egentligen redan skulle ha trätt i kraft, ska träda i kraft från början av 2022. Det här är alltid osäkra brytningst­ider då man undrar vad som ska ändra och på vilket sätt det kommer att påverka just min verksamhet. Stöden är fortfarand­e, även om de är på minskande, en livsviktig del av inkomsten för de allra flesta bönder.

Det här läget bidrar garanterat också till en molande oro hos många lantbruksf­öretagare. Samtidigt har kanske någon med bristande insikt tagit sig friheten att köra med snöskoter över ens åker. Sådant som också utan andra orosmoln skulle göra en irriterad och arg. Ändå tror jag att det är bra med flera människor på landsbygde­n. Ju flera kontaktyto­r vi har mellan lantbrukar­e och konsumente­r och det övriga samhället, desto bättre kan vi lantbrukar­e förstå åt vilket håll marknaden är på väg och desto bättre kan det övriga samhället förstå vilka förutsättn­ingar vi behöver för att idka ett hållbart och värdefullt lantbruk.

Jag har någon gång förut uppmanat till att bjuda in din bonde på middag. I nuläget är just det kanske inte att rekommende­ra, men när ni möts i skidspåret eller vid Reko-utdelninge­n kan ni väl stanna och byta några ord och i bästa fall lära känna varandra och försöka förstå varandra och bidra till en positiv utveckling. Oberoende om det gäller coronakris­en, klimatkris­en, lönsamhets­kriser eller många andra utmaningar behövs all kunskap och till det behövs ständig kommunikat­ion och ömsesidig respekt.

"Vi bönder kan ha svårt att förstå att någon kan tänka sig att parkera bilen mitt på en skogsväg för att gå och plocka svamp."

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland