Nordisk akademisk resa

”Nu går mitt flyg till Oslo”, säger jag till kollegerna under måndagsmötet. ”Och i eftermiddag går nästa från Oslo till Bergen”, fortsätter jag. Vi skrattar för Finnair och Norwegian får flyga ännu en gång utan mig. Mentalt är jag i Bergen men fysiskt sitter jag fast i Helsingfors.

Min nordiska akademiska resa har nu fört mig till Norge, vilket inte är så överraskande med tanke på de resurser som läggs ner på forskning och undervisning på mitt specialområde, medier och journalistik. I början av hösten började jag som biträdande professor i datajournalistik, eller førsteamanuensis som titeln heter på norska. Efter att ha jobbat vid Södertörns högskola i Stockholm och Göteborgs universitet är det nu Vestlandet som gäller. Och det bedårande Bergen, tillika en av Europas regnigaste städer.

Den första vistelsen i september gav mersmak. Jag lärde känna trevliga kolleger, smarta studenter och fick bekanta mig med min arbetsplats i det unika medieklustret Media City Bergen med universitet, etablerade medieföretag och uppstartsföretag. Bergen är överraskande internationellt. Presentationen av min nya bok ”Silicon Valley och makten över medierna” väckte livlig diskussion om hur företag som Facebook och Google slår fast vad medier och journalister ska göra.

En rädsla i bakhuvudet för obegripliga norska ord var snart försvunnen, i synnerhet efter att min närmaste chef förklarade att våra studenter måste förstå svenska. Norskan har lyckats bevara flera av sina dialekter än Sverige och Danmark. De kan delas upp i fyra huvudområden – östlandsmål, vestlandsmål, tröndermål och nordnorska mål. I Bergen talas en mild variant av vestlandsdialekt med skorrande r.

Under första vistelsen fanns inte några bestämmelser för karantän eller test för en finländare. Redan på den andra resan i oktober väntade testpersonalen med sina vadderade stickor i bagagehallen på Gardemoen och först efter det andra negativa testet var det fritt röra sig i Bergen.

Den tredje resan har fortfarande inte blivit av, undervisningen är digital och nästan alla jobbar hemifrån.

Finnair flyger i normala fall direkt mellan Helsingfors och Bergen flera dagar i veckan. Min fina plan att pendla någorlunda regelbundet gick dock överstyr med pandemin och reserestriktionerna som kommit och gått.

En titt i statistiken visar att Finland och Norge båda klarat coronakrisen med bravur men har också haft en restriktiv officiell linje ända sedan våren. Norska skolor och förskolor stängdes i mars, kultur- och idrottsevenemang ställdes in. Bergen har rekryterat pensionerade poliser för att spåra upp folk som struntar i karantän. De som bryter mot bestämmelserna riskerar två veckor i fängelse eller böter. Jag läser dagligen Bergens Tidende, Folkhelsetilsynets rekommendationer och följer den norska regeringens presskonferenser i hopp om en uppluckring av regelverket. Nu är det omöjligt för andra än norska medborgare, eller de som är skrivna i landet, att ta sig in.

Samarbetsandan, dugnad, en viktig del av den norska identiteten har utpekats som en orsak till att regeringen kunnat hålla pandemin i styr. Den som ägnar sig åt dugnad arbetar enligt Språktidningen frivilligt, oavlönat och ideellt. Begreppet är synonymt med det finlandssvenska talko som härstammar från det ryska ordet toloka. Norrmännen är helt enkelt beredda att göra sitt yttersta för att pandemin ska hållas under kontroll. Av de senaste diskussionerna med kollegerna att döma är dugnad ingen oändlig resurs. Nu börjar både lärarna och studenterna i Bergen tröttna rejält.

Det gäller att bita ihop och hålla ut några månader ännu för till sommaren ska alla norrmän över 18 år vara vaccinerade. Då kan jag börja använda mitt nya arbetsrum och datorn med norskt tangentbord där jag inte behöver minnas kommandot alt + sifferkombinationer som ger ae och ø. Och den dagen då gränserna öppnas kan även mina planer för att utforska Norge på andra sätt än via Zoomkonferenser bli verklighet.

Jag vet att mina bekymmer framstår som veritabla välfärdsproblem jämfört med de verkliga kriser många genomgår under pandemin men de säger ändå något om en ny och snävare värld.

”Bergen har rekryterat pensionerade poliser för att spåra upp folk som struntar i karantän.”

CARL-GUSTAV LINDÉN

är forskare och biträdande professor i datajournalistik vid universitetet i Bergen, tidigare HBL-journalist.