Viruset går nu på de politiska nerverna

I takt med att coronaläget förlängs och förvärras smyger politiken in som en försvårande faktor i kampen mot viruset.

Efter att redan i ett år i praktiken ha levt i ett undantagsläge finns det vid det här laget hos de flesta av oss en trötthet och stor längtan efter ett normalt liv igen. Men de dagliga siffrorna över nya smittfall är inte uppiggande, utvecklingen går åt fel håll. Samtidigt har de efterlängtade vaccinen inte lättat på läget så snabbt som många säkert hade hoppats på till följd av problem med leveranserna och distributionen.

Det här tär på allas nerver, också på de politiska nerverna.

Men i och med att det nu finns vaccin och allt fler sakta men säkert också kommer att få sina injektioner så finns det ett ljus i tunneln. Det är kanske avlägsnare än vi trodde att det skulle vara vid den här tidpunkten, men det finns där och det innebär att vi inom en rimlig framtid kommer ut ur den mörka och långa coronatunneln. Målet är att två miljoner finländare ska vara vaccinerade till valborg.

För att undvika en längre och besvärligare resa ut så gäller det att fortsättningsvis göra uppoffringar och följa rådande restriktioner. Det är sannolikt att vi de närmaste månaderna till och med kommer att få se skärpta restriktioner inte minst på grund av den snabba utbredningen av nya virusmutationer.

Från och med den här veckan trädde den nya smittskyddslagen i kraft som ger myndigheter på regional och lokal nivå ökade befogenheter i kampen mot viruset.

Allt fler aktörer tar allt starkare ställning till restriktioner. Det innebär att allmänheten känner en vilsenhet. Vad är det egentligen som gäller och vem ska man lyssna på? Det kommer råd och inlägg från regeringen, Social- och hälsovårdsministeriet, Institutet för hälsa och välfärd THL, regionalförvaltningsverken, sjukvårdsdistrikten och kommunerna. Det blir lätt virrigt speciellt då uttalanden från olika myndigheter går i kors.

Under epidemins gång har åsikterna svängt beträffande hur beslutsfattandet bör ske – från centraliserat till kraftigt decentraliserat och tillbaka igen. Politiken har nu allt tydligare kommit med in i coronaspelet efter den första tidens lugna och sakliga konsensusperiod då alla enhälligt stod upp för kampen mot viruset och skyddet för folket. Det här bidrar till att göra bilden vag av det rådande läget, vilka åtgärder som egentligen krävs och vem som ska ha sista ordet.

Statsminister Sanna Marin (SDP) var vid statsministerns frågetimme i radion i söndags överraskad över de rekommendationer som THL kom med i torsdags om bland annat restauranger och om resande ut från Nyland. Hon gick också hårt åt huvudstadsregionens beslut om lindringar i coronarestriktionerna som har gjorts i strid med HUS och THL:s rekommendationer. Marin betecknade det som rentav ansvarslöst att andra stadiets elever tillåts återvända till närundervisning nästa vecka.

I en tweet bemötte Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori (Saml) genast Marins uttalande och efterlyste samarbete med statsförvaltningen i stället för konfrontation och befallningar ovanifrån.

Också mellan regeringspartierna saknas en gemensam syn på läget. Som i de flesta restriktioner finns det olika aspekter som måste vägas mot varandra. De grönas gruppordförande i riksdagen, Helsingforspolitikern Emma Kari, försvarade de färska besluten i regionen och betonade det viktiga i att de unga igen kan ges normal undervisning.

Enligt omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) anser THL att situationen nu är så allvarlig att det är dags att övergå till nivå två i coronastrategin. I så fall skulle regeringens och Socialoch hälsovårdsministeriets roll stärkas även om de slutliga besluten fortfarande skulle göras på regional och kommunal nivå.

Situationen har genomgående varit svårast i Nyland och särskilt huvudstadsregionen. Det är inte överraskande om regeringens diskussioner den här veckan utmynnar i strängare restriktioner inom de svårast drabbade områdena.

Oberoende av var vi befinner oss så måste vi hålla ut och hålla ihop tills vi kommer ut ur coronatunneln!