Forskare: ”myter” överdriver effekterna av lokala avtal
En rapport utgiven av en löntagarorganisation ifrågasätter hur stor effekt lokala avtal har på sysselsättningen. Tre forskare anser att ämnet omges av myter och de vetenskapliga beläggen är magra.
Medan trycket höjs i debatten om fler jobb inför regeringens halvtidsgranskning, kastar Industrins löntagare en handske.
I rapporten Fyra myter om lokala avtal uppger tre forskare att de inte ser belägg för alla påståenden om hur lokala avtal skulle puffa jobb och produktivitet.
Rapporten är skriven av arbetslivsforskarna Markku Sippola och Satu Ojala vid Helsingfors respektive Tammerfors universitet och Paul Jonker-Hoffren vid Åbo universitet.
Antti Kauhanen vid näringslivets forskningsinstitut Etla håller däremot inte med om skribenternas alla tolkningar. Men en gemensam slutsats är att det inte finns ett intresse för att dumpa lönerna överlag.
Skribenterna anser att det är ett överdrivet påstående att den finländska arbetsmarknaden är stel på grund av allmänbindande kollektivavtal, och anser det finns andra former av flexibilitet.
Det finländska permitteringssystemet är en sådan, säger Satu Ojala. En tredjedel av arbetskraften jobbar också i så kallade atypiska arbetsformer – deltid eller med tidsbegränsade avtal, som frilans eller uthyrd arbetskraft, framhåller hon.
– Det innebär redan nu att en del måste kompenseras med bostadsbidrag eller rentav utkomststöd. Att luckra upp systemet ännu mer innebär en risk, säger Ojala.
Forskarna pekar också på att omkring 40 procent av kollektivavtalen innehåller så kallade krisklausuler, som tillåter företagen att i nödfall förhandla om försämrade arbetsvillkor.
Skribenterna anser heller inte att det finns starka vetenskapliga belägg för att lokala avtal skulle höja produktiviteten. En höjning av produktiviteten kan bero på så många faktorer, säger Paul Jonker-Hoffren.
– Om försäljningsvärdet stiger ser produktiviteten bättre ut, likaså om råvarupriset sjunker. Om lönenivån förändras måste man granska noggrant vad förändringarna beror på, säger han.
– Om lönekostnaderna dras ner kan det rentav försämra produktiviteten, eftersom det då blir svagare motivation för att utveckla arbetsprocessen eller investera i forskning och utveckling.
Forskarna försvarar nuvarande system med att det skapar förutsägbarhet och stabilitet i köpkraften, även om nackdelen är att man reagerar långsammare på förändringar.
Antti Kauhanen, forskningschef vid Etla, ifrågasätter några av tolkningarna i rapporten. En är tolkningen att sysselsättningen i snitt är bättre i de länder där arbetsvillkoren förhandlas centralare, än där de förhandlas splittrat.
Både rapportskribenterna och Kauhanen hänvisar till forskaren Andrea Garnero vid OECD, som skrivit en rapport om kollektiva förhandlingar.
Enligt Kauhanen behöver en koordinering ändå inte innebära centraliserade förhandlingar.
– När man ser närmare på Garnero kommer han fram till att den optimala modellen för sysselsättning och produktivitet är en decentraliserad men ändå koordinerad modell, där det kan finnas sektoravtal som anger ramarna, men också stora möjligheter för företagen att förhandla om detaljerna, säger Kauhanen.
– Koordineringen kan också ske på olika sätt, det behöver inte vara centralorganisationer.
Kauhanen säger också att det inte finns belägg för att lokala avtal skulle leda till lönesänkningar.
– Jag ser det som rätt osannolikt, eftersom företagen i så fall skulle ta risken att motivationen sjunker och bra arbetstagare söker sig bort.
Satu Ojala säger att det mycket riktigt inte skulle gälla sådana som redan är anställda, däremot drabba nya som kommer in på arbetsmarknaden.
– Det är också viktigt att tala klarspråk om vad man avser med lokala avtal. Menar man nuvarande system, där man redan kan avtala om lokala avvikelser från kollektivavtalen, eller avser att man att skrota det nuvarande systemet och gå in för att varje företag förhandlar, säger Ojala.
I regeringsprogrammet finns en skrivning som signalerar att man ska utveckla lokala avtal, men bevara nuvarande system. Samtidigt kan läget förändras – skogsindustrin har meddelat ensidigt att man slutar förhandla om branschavtal.
Finansminister Matti Vanhanen (C) säger att han hoppas på att lösningarna för en högre sysselsättning ska komma från de arbetsgrupper som förhandlar. Någon enighet om lokala avtal har dock inte uppnåtts.
Han hoppas att utvecklingen ska vara mer organiserad än att parter bara drar sig ut avtalssystemet. Han ser inte heller lönedumpningar som svar på något.
– Det kan för stunden öka konkurrenskraften i exporten, men om efterfrågan i hemlandet kraschar så är det inte bra. Båda behövs.