”Vi borde ha lyssnat på socialen och skolorna tidigare”
I mindre städer och kommuner får nyländska kommundirektörer balansera nu. Smittrisken står mot risken för en kommun där alla inte längre hänger med i samhället. Här är sympatierna för Sanna Marin och Krista Kiuru större än i ”mediekäbblet” inne i huvudstaden.
Inför sportlovet sköt coronasiffrorna i höjden i Grankulla. Det är en grå dag i den lilla stadsenklaven med sina 10 000 invånare. Stadsdirektör Christoffer Masar jobbar en del av dagen hemma, men går tidig eftermiddag till jobbet på stadshuset.
Många kommunledare får balansera nu. Coronareglerna måste vara effektiva, men å andra sidan ska kommunborna inte må alltför dåligt av begränsningarna.
Christoffer Masar är inte helt överens om den frisinnade linje Helsingfors länge odlade kring hobbyverksamhet och restauranger, men ser för Grankullas del inte så många alternativ.
– Vi har skolelever från andra kommuner som går i Grani i skola, och våra elever går i gymnasier i Helsingfors. Vi har Esbobor som har sina hobbyer i våra föreningar och tvärtom. Vi måste helt enkelt ha samma restriktioner som de andra.
Grankulla är inte med i den koordineringsgrupp för coronaläget med regelbundna möten som de tre stora, Helsingfors, Esbo och Vanda, har. Han tycker också att det käbbel i medierna som har uppstått mellan huvudstadsregionen och regeringen är onödigt.
– Det är ju olika perspektiv som gäller. Men jag är kanske lite mera på (statsminister) Sanna Marins linje, säger han.
Grankulla: ”Vi sköter det här snyggt”
I småstäder och kommuner gäller det lokala samarbetet och dialogen med kommunborna. Många kommundirektörer som HBL har talat med säger att responsen är ganska jämnt fördelad. Ständigt tycker någon att det är för strängt, medan någon annan tycker det är för slappt.
– Från lagsporterna har jag fått höra en hel, från nästan alla. Men föreningarna har tagit ansvar och varit noggranna. Vi kan förbjuda verksamhet om det inte fungerar, men det har vi inte behövt göra, säger Christoffer Masar.
Finland talar gärna om det ”liberala Grankulla” där man tar ansvar för eget liv, egen framgång, egen förmögenhet och inte räknar så mycket med den ”socialdemokratiska välfärdsstaten”. Känns det av i det här läget? – Heh... tja, vi har ju väldigt många föreningar, och där har man sagt att man tar sin del av ansvaret nu. ”Vi sköter det här snyggt”, säger de och det har de gjort. Men sedan har vi haft en del verkligt stora hemmafester bland främst unga som vi antar är från det svenska högstadiet. Det har inte varit lika bra.
Coronaåret har varit rätt likartat i Nyland, visar HBL:s rundfrågning. Först en skrämmande och osäker vår, med motstridiga budskap från myndigheter och ministerier, och sedan coronatröttheten som först slog till bland de unga.
– Särskilt bland dem som lever i spända hemmiljöer finns det unga som inte längre är integrerade i samhället, vilket vi sedan betalar för i tiotals år, säger Christoffer Masar.
Kyrkslätt mera för Kiuru
I Kyrkslätt öppnade kommundirektör Tarmo Aarnio i början av februari sin dator och skrev en kolumn till lokaltidningen. ”Slutet på coronakonsensusen” blev rubriken i Kirkkonummen Sanomat. Under hösten, och särskilt sedan årsskiftet, menar Aarnio, har tron på och förståelsen för virusrestriktionerna börjat vackla.
”Hemma får många sin uppfattning konkret förstärkt av att följa hur en ung människa eller någon av de äldre får sin livskrets kringskuren och därefter mår psykiskt dåligt”, skriver Aarnio.
Kyrkslätt kommun med 40 000 invånare tog ändå under Aarnios ledning en annan linje i fråga om de ungas hobbyer än huvudstadskommunerna. Trots att Kyrkslätt gränsar till ”de tre stora” har man enligt
Tarmo Aarnio mera sökt stöd hos de likartade Kuuma-kranskommunerna kring huvudstadsregionen.
– Jag är nog mera på (familje- och omsorgsminister) Krista Kiurus linje. Vi fattade ett annat beslut om hobbyerna. Smitta inom fritidsverksamheten syns på skolorna och så blir det karantäner som drabbar tio- och hundratals andra. Måste man välja så måste skolan gå först, säger han.
I Kyrkslätt har man också lärt sig av coronaåret.
– Under de första sex månaderna följde vi ganska långt principen ”den fysiska hälsan först” och lät vårdsektorn bestämma. Först nu har vi börjat lyssna på vad socialen och skolorna säger om alla dem som mår dåligt. Det ska vi inte göra om en annan gång utan ta med dem tidigare, säger Tarmo Aarnio.
Sibbo har gjort vad en kommun kan göra
Kommundirektör Mikael Grannas i Sibbo var i fjol våras en de första kommunledare som kastades ut på djupt vatten. Helt oväntat hade hans kommun med 22 000 invånare i mars 2020 helt otippat två större utbrott i samband med familjefester på orten. Det inträffade på ett bröllop och ett födelsedagskalas. Den ena festen ledde till ett av landets första covid-19-dödsfall i en statistik som senare har klättrat till tisdagens siffra om inalles 734 döda.
– Det var en kaotisk vår, säger Mikael Grannas.
Men numera har man fallit in i rutinerna. På torsdagsförmiddagarna gäller ett fastslaget schema; klockan 11 sammanträder huvudstadsregionens coronagrupp, klockan 14 sjukvårdsdistriktets, och klockan 16 Sibbo kommuns egen krisledningsgrupp.
– Vi har kommit till det läget att det inte är så mycket mera man kan åstadkomma med kommunala åtgärder. Man kan minska antalet människor vid ett sammanträde från tio till sex, men det har liksom ingen effekt på helheten längre. Det är ju på den privata sidan det ska göras.
Där hoppas Mikael Grannas att staten är tydlig med hur företag ska kompenseras ifall de nya bestämmelserna i smittskyddslagen tillämpas och en kommun stänger ner ett företag.
– Där kommer ju det besvärliga i hur det då ska kompenseras. Annars sitter vi ju i domstol med företagen sedan.