Utsläppen måste brant nedåt
Klimatministern: 70 procent på 15 år inte omöjligt för Finland
Finland måste minska utsläppen av växthusgaser med minst 70 procent till 2035 för att nå regeringens mål om klimatneutralitet. Det har Finlands klimatpanel räknat ut. Den rekommenderar att målet skrivs in då klimatlagen revideras i år.
– Det är inget omöjligt mål, men det förutsätter tuffa beslut om åtgärder, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen (Gröna).
Samtidigt måste Finlands kolsänka växa från nuvarande 10–15 megaton koldioxidekvivalenter till 21 megaton. Det kommer inte att ske om avverkningsvolymerna ökar. Bara Metsä Groups nyinvestering i Kemi beräknas minska kolsänkan med 4 megaton.
Finlands klimatmål har betecknats som Europas mest ambitiösa – utan orsak, visar klimatpanelens siffror. Utöver att Finland har svårt att ta politiska beslut om åtgärder har Sverige, Danmark och Storbritannien tuffare utsläppsmål.
Sedan regeringen tillträdde har den skyltat med att Finland ska bli klimatneutralt till 2035 och uppnå negativa utsläpp kort senare. Lika länge har det varit oklart hur mycket utsläppen de facto måste minska för att Finland ska kunna kalla sig klimatneutralt.
Nu har Finlands klimatpanel beräknat att neutralitetsmålet förutsätter att Finland minskar växthusgasutsläppen med minst 70 procent till 2035 jämfört med 1990 års nivå.
– Det är fullt möjligt. Scenarierna är realistiska, men det krävs att vi tar nödvändiga beslut, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen (Gröna).
Finlands utsläpp av växthusgaser låg vid 71 megaton koldioxidekvivalenter år 1990. De kulminerade vid drygt 80 megaton 2003 och har sjunkit till knappt 53 megaton till 2019, eller med 26 procent sedan 1990 och 38 procent sedan 2003. Under de närmaste 15 åren borde de minska ytterligare till bara 21 megaton.
– Vi måste komma ner på en helt annan nivå. Det är en utmaning, men fullt möjligt, säger professor Jyri Seppälä som är medlem i klimatpanelen.
Samtidigt måste kolsänkan växa till 21 megaton för att kompensera för de återstående utsläppen.
Utsläppen borde i snitt minska med 2,4 megaton om året. Regeringen är överens om detta och besluten om att stenkolet ska fasas
och att energitorvens och trafikens utsläpp ska halveras stöder målet.
– Men det saknas fortfarande klara beslut om åtgärder till exempel för trafikmålet. Det är mycket avgörande vilka beslut regeringen tar nästa höst, vilka beslut den vågar ta, säger klimatpanelens ordförande, professor emeritus Markku Ollikainen.
Kolsänkan och bioekonomin
Klimatpanelen har stakat ut etappmål för att Finlands utsläpp ska vara mindre än kolsänkan strax efter 2035, i enlighet med regeringsprogrammet. Utsläppen måste ner med 60 procent till 2030, 70 procent till 2035, 80 procent till 2040 och 90–95 procent till 2050, för att vi ska göra vår beskärda del av det globala klimatarbetet. Panelen rekommenderar att etappmålen skrivs in i klimatlagen när den uppdateras i år.
Om det är viktigt att få ned utsläppen är det lika viktigt att få upp kolsänkan. Ju bättre man lyckas med den ena biten desto mindre behöver man jobba på den andra. Kolsänkan är nettoskillnaden mellan det koldioxidupptag skog och mark står för och den utsläppskälla samma marker kan utgöra, beroende på hur de brukas.
Den senaste beräkningen av kolsänkan landade på 10,3 megaton koldioxidekvivalenter. Siffran är den lägsta någonsin på grund av omfattande avverkningar, men den varierar stort från år till år och i en nästa beräkning antas den ligga kring 15 megaton. Fortfarande är det långt kvar till målnivån på 21 megaton.
Metsä Groups investeringsbeslut i Kemi kommer att öka avverkningen. Klimatpanelen beräknar att investeringen motsvarar en förlust på 4 megaton i kolsänka.
Hur går klimatmålet ihop med detta och med en expansiv bioekonomi, Krista Mikkonen? – Jag utgår från att en del av Metsä Groups råvara kommer från Sverige. Generellt är det en utmaning inom bioekonomin att höja förädlingsgraden och ta fram produkter med längre livscykel. Tillverkar man cellulosa återgår så gott som all kol till atmosfären efter bara två år.
Politisk dragkamp
Klimatarbetet i regeringen är en dragkamp där De gröna och Vänsterförbundet vill driva igenom tuffa åtgärder medan Centern bromsar. Statsministerpartiet SDP har inte profilerat sig tydligt i hela frågan.
Klimatpanelen bedömer att den del av utsläppssidan som berörs av EU:s system för utsläppshandel – främst industrin och energiproduktionen – går framåt i utmärkt takt. De sektorer där vi måste minska utsläppen på hemmaplan går trögare. Hit hör trafiken och jordbruket.
– Politiskt är kolsänkan ändå den allra tuffaste biten, säger Markku Ollikainen.
För den tolkningen talar faktum att Finland i praktiken inte alls har lyckats minska utsläppen inom markanvändningen, även om potentialen är stor, i synnerhet beträffande jordmånen. En nyckelfråga är hur man hanterar torvmarkerna. Krista Mikkonen har tre förslag:
– Minskar vi på torvtäkterna minskar också utsläppen från torvmarkerna, för det är ju inte bara förbränningen som orsakar koldioxidutsläpp. Inom jordbruket borde man avstå från röjning på torvjordar och i skogsbruket borde man gå in för kontinuitetsbruk på torvmarker.
Klimatpanelens budskap är att alla ledande politiker måste inse att kolsänkan inte kommer att växa om avverkningsvolymerna ökar. En expansiv bioekonomi som fokuserar på kortlivade produkter leder till att det övriga samhället måste minska sina utsläpp mycket mer.
Stärker konkurrenskraften
Klimatpanelen understryker att utsläppsminskningarna i kombination med politiska morötter är en möjlighet för exportindustrin.
– Industrin har redan har ringat in nyckelåtgärder i sina klimatfärdplaner. En ambitiös klimatpolitik stärker industrins konkurrenskraft, säger Jyri Seppälä och tillägger att man har insett det i flera andra länder.
Då Antti Rinnes (SDP) regering gick ut med målet om klimatneutralitet till 2035 fick Finland internationell uppmärksamhet för att årtalet ligger mycket närmare i framtiden än till exempel Sveriges 2045 eller EU:s 2050. Det skapade en bild av Finland som primuselev i klimatklassen, men när klimatpanelen räknar om klimatneutralitet till utsläppsmål förändras bilden.
Sverige siktar på att minska sina utsläpp 85 procent till 2045 och trafikutsläppen med hela 70 procent till 2030. Det totala utsläppsmålet är i linje med Finlands, men trafikmålet är avsevärt tuffare trots, eller kanske på grund av, att Sverige har en bilindustri.
Danmark har ett entydigt mål om att minska utsläppen med 70 procent till 2030 och Storbritannien med 68 procent till 2030 – att jämföra med Finlands 60 procent.
– De här länderna ser att de kan vinna konkurrensfördelar och marknadsandelar när de kört hårt på att bygga upp fossilfria samhällen, säger Jyri Seppälä.