Kan kampsportslegenden Bruce Lee ge en symbolisk spark i aktern åt klimatarbetet?

Vem betalar notan för klimatarbetet? Frågan är fel ställd, skulle kampsportslegenden Bruce Lee svara.

Det är som fingret som pekar på månen, koncentrera dig inte på fingret”, tillrättavisar kampsportsmästaren Bruce Lee sin unga lärjunge i den mytomspunna filmen Enter the Dragon. Det var den första kung furullen som producerades av en Hollywoodstudio, Lees sista fullbordade film och ironiskt nog hans stora genombrott.

För att belysa skillnaden mellan strategi och taktik brukar man säga att strategi är konsten att segra i ett krig, medan taktik handlar om att vinna enskilda slag genom påtagliga, för stunden mätbara insatser. Bådadera behövs. För att ge strategin – en långsiktig positionering inom ett givet ramverk – innehåll behövs enskilda mål, riktpunkter och konkret problemlösning. Inom klimatarbetet har vi inte råd att stirra oss blinda på fingret som pekar mot månen.

Finlands regering har stolt basunerat ut sina mål om klimatneutralitet 2035, förutsatt att kolsänkan räcker till. Nu slår Finlands klimatpanel konkreta siffror i bordet: jämfört med år 1990 borde vi kapa växthusgasutsläppen med minst 60 procent fram till 2030, följt av 70 procent (2035), 80 procent (2040) och slutligen 90– 95 procent (2050) – tuffa, men realistiska etappmål där vi sällar oss till andra klimatambitiösa länder som Sverige, Danmark, Storbritannien och Nederländerna. Då klimatretoriken ska anta konkret skepnad uppstår ändå hård politisk armbrytning inom varje delmoment.

Finlands klimatpanel är en oberoende, tvärvetenskaplig tankesmedja där forskare jobbar för att överbrygga klyftan mellan vetenskap och politik och främja en hållbar framtid. Utifrån Parisavtalet har panelen räknat ut en kolbudget: Finlands beskärda del av globala klimatansträngningar. Man utgår från att bnp reflekterar betalförmågan, att ekonomiska kriterier bör tillämpas för att skipa rättvisa och fördela bördan. Det ligger väl i linje med FN-kriterier: att rika länder ska betala för sig.

Nu ska Finland uppdatera sin klimatlag, enligt regeringsprogrammet. Att halvera utsläppen från trafiken fram till 2030 räcker inte. Likaså måste man ingripa i markanvändningen: skogens, jordmånens och torvens roll, och därtill syna energieffektiviteten hos fastigheter i sömmarna. I klartext: avverkningsvolymerna får inte skjuta i höjden, och att koka cellulosa är ingalunda klimatsmart. Hur vi hanterar klimatfrågan får industrioch näringspolitiska följdverkningar. Var tippar vi att framtidens välfärd ligger: i det fossila status quo, eller i hållbar samhällsstruktur, industri och export bestående av kolsnål, klimatsmart teknik? Den proaktive vinner konkurrensfördelar, att vara sent ute kostar reda pengar.

Kriget är fullt av oberäkneliga omständigheter. Utan strategi går man vilse. Inte heller då man jobbar med klimatstrategier går det att staka ut några eviga, allmängiltiga regler. Politiken måste vara anpassningsbar, beredd på att genomgå ständiga förändringar i takt med ny teknik och kunskap om slagfältet.

För väljarna krävs en stor intellektuell ansträngning i greppandet av klimatfrågor som genomsyrar vardagen och plånboken. Av politiker som tar klimatfrågan på allvar krävs en ihärdig, tydlig och pedagogisk kommunikation, annars har man ingen chans att skapa tillit och övervinna ett på sina håll inrotat emotionellt motstånd mot klimatarbete. Varje gång det blir dyrare att tanka bilen röjs än mer bördig mark för politiska opportunister som inget hellre vill än att vi ska stirra oss blinda på fingret och missa helhetsbilden: månen.

Bruce Lees citat om fingret och månen är taget ur en zenbuddistisk grundtext, Shurangama Sutra. Lees kampsport såg bra ut på film. Genrens beteckning, kung fu, används ofta felaktigt för att beteckna kinesisk kampsport, men kan mer exakt översättas till ”skicklighet genom hårt arbete”. I klimatarbetet behövs likaså uthållighet och tålamod – en målmedveten strävan. Om vi vill erövra månen har vi inte råd att bete oss otåligt, kortsiktigt eller navelskådande. Lee slog och sparkade sig igenom otaliga konventioner och paradigm. Ett av hans mer minnesvärda citat lyder: ”Om du alltid sätter gränser för vad du gör, fysiskt eller i övrigt, kommer begränsningarna att spridas till ditt arbete och ditt liv. Det finns inga gränser. Det finns bara platåer, där får du inte stanna upp – du måste ta dig vidare.”