Ge erkänsla åt jordbrukarna för deras miljövänliga insatser

LANTBRUK Dagens debattklimat är polariserat och karakteriserar tidsandan. Detta kan man se av rubrikerna och innehållet i den debatt som har förts i HBL:s insändarspalter beträffande köttproduktionen och köttkonsumtionen (Torsten Fagerholm, ledare 5.2. ”En satanisk cocktail”, Hans Berglund 14.2 ”Att kunna påverka klimatet genom att sluta äta kött är en urban myt” och Johanna Wasström 16.2 ” Djurindustrin tycks vara en helig ko som inte ens får diskuteras”). Frågan är om tillspetsningar i debatten gagnar en vettig lösning på klimatproblemen, antibiotikaresistensen, djurens välfärd eller olika näringsmässiga aspekter? Visst får man diskutera, men ibland kunde man också berömma det klimatarbete och de insatser som görs inom jordbruket i stället för att skälla ner det.

Vi kan inte förneka att klimatgaser uppstår av köttproduktionen och således indirekt av konsumtionen av rött kött. Köttkonsumtionen i Finland har ökat intill det sista året (cirka 80 kg per person), men ökningen beror på att fjäderfä konsumeras mer (27 kg per person och år) medan konsumtionen av rött kött har varit ganska konstant de senaste 20 åren (fläsk 30–35 kg, nötkött knappt 20 kg, vilt två kg per person).

Lantbruket utvecklas helat tiden. Till exempel Westfarm i Malax föder numera upp smågrisar utan soja och har så minskat sitt koldioxidavtryck. Numera används soja sparsamt inom nötköttsproduktionen. Alla som intresserar sig för hur vi kan utveckla lantbruket i en klimatvänlig inriktning kan gärna läsa publikationen ”Klimatsmart jordbruk” publicerad av lantbruksrådgivningen, det vill säga Svenska lantbrukssällskapens förbund tillsammans med Pro Agria. Drygt 30 författare medverkar, de flesta aktiva inom lantbruksforskningen.

I Sverige betonar forskaren Elin Röös att biologisk mångfald i de svenska naturbetesmarkerna inte kan bevaras utan betande djur. Idisslare behövs för att upprätthålla betesmarker. Det här ger vissa möjligheter för norra och östra Finland där man bara i begränsade mängder kan odla annat än foder för djur.

Användningen av antibiotika är ett stort problem globalt och borde åtgärdas. I industriländerna har användningen av antibiotika inom husdjursnäringen varit lägst i Norge, Sverige och Finland. Det är således lite orättvist att beskylla finländska köttproducenter för detta, då de i själva verket kunde fungera som modell för antibiotikaanvändningen i andra länder.

Det är för enkelt och i vissa kretsar dessutom politiskt korrekt att stämpla jordbruket och köttproducenterna. Vi kommer inte ifrån att jordens bärkraft inte håller för en ökande köttkonsumtion. Vi ska ändå uppskatta jordbrukarna och deras insatser för att utveckla livsmedelsproduktionen i en klimatsmart riktning.