Hektisk tid för Jens Lapidus
En nära framtid där utsatta områden omges av murar. I Jens Lapidus nya roman Paradis City har motsättningarna fullkomligt exploderat.
Det är lite mycket nu för Jens Lapidus. Förutom nya romanen Paradis City kommer i vår såväl hans nya barnbok som en ny rebootserie på Snabba cash. Parallellt med utgivningarna har han också startat ett nytt produktionsbolag.
Om det är en drömtillvaro eller kaostillvaro är oklart, Lapidus konstaterar kort att det är ”hektiska månader”.
Sverige på håll
Om vi börjar med romanen: Paradis City utspelas i ett Sverige där segregationen har löpt amok och murar har byggts kring utsatta områden där invånarna kontrolleras genom ”särområdeslagar”. Inrikesministern förs bort under ett kaosartat tal, polisen står handfallen och härdsmälta hotar.
Romanen kom till på Mallorca, där Jens Lapidus har bott i ett par år med sin familj. Nu har han flyttat hem till Stockholm igen, men det faktum att han under en tid upplevt hemlandet på distans har påverkat boken.
– Jag har befunnit mig på en ö och betraktat Sverige på håll både geografiskt och mentalt. Mina tidigare böcker har varit väldigt inspirerade av vad jag har sett runt omkring mig där och då när jag har arbetat som advokat. Den här boken är ett Sverige som befinner sig på ett visst avstånd i tiden och jag har själv befunnit mig på ett visst avstånd när jag har skrivit den, säger han.
Att handlingen i Paradis City utspelas i en nära framtid är ett medvetet grepp. Boken är ingen science fiction-roman, understryker Lapidus. En dystopi är den däremot, men med fötterna förankrade i verkligheten.
– Jag vill förstås att den ska kännas trovärdig i någon mening, även om den är ett skräckexempel. Jag har dragit negativa trender i samhället käpprätt åt helvete, skruvat upp volymen så att säga. Men jag har försökt grunda den dystopiska utvecklingen i faktiska strukturer och omständigheter som redan finns. Särområdeslagen i boken är tätt baserad på hur dansk så kallad ghettolagstiftning redan ser ut, säger han.
Medelklassens extremism
I Paradis City möter läsaren inte bara klassiska Lapidus-romanfigurer (kriminella män vars dagar fylls av hänsynslöshet). Den unga influeraren Nova är till exempel ett resultat av Lapidus fascination inför fenomenet
Jag har dragit negativa trender i samhället käpprätt åt helvete, skruvat upp volymen så att säga. Men jag har försökt grunda den dystopiska utvecklingen i faktiska strukturer och omständigheter som redan finns.
– han är ”både road och oroad” av influerar-eran. Och eftersom han skildrar ett polariserat samhälle med extrema vänster-, högeroch islamiströrelser så har han funderat över vad som är den stora extremismen bland den vanliga medelklassen.
– Är inte det egentligen den otroligt insnöade fixeringen vid hur vi framstår inför andra? Konsumismen och materialismen, är inte det också en extremrörelse? Det är nog många av oss som är oroade och kritiska till det, men lik förbannat är vi också en del av det. För visst fan sitter man där och dreglar över något fint inrett hem på Instagram, säger han.
Med det sagt är de kriminella männen fortfarande tunga lagspelare i Lapidus böcker. Genom åren har han återkommande fått frågan om hans skildringar inte romantiserar deras livsstil, och det är mer regel än undantag att polisen vid tillslag hittar ett exemplar av Snabba cash vid tillslag hos kriminella.
Lapidus har ett standardsvar på den frågan: Om man som läsare en kort stund kan förstå världen genom en annan människas ögon kanske man får lättare att känna medkänsla och empati.
– Sedan kan man ju fråga sig varför just jag alltid återvänder till de kriminella killarna. Jag läste ett citat av konstnären Annika von Hausswolff en gång: ”Man ska vara trogen sina fixeringar”. Nu råkar det här vara något som jag i mitt liv, både som advokat och jurist och som författare, uppenbarligen är fixerad vid och fascineras av, säger han och fortsätter:
– Jag hatar de här våldsamma empatilösa männen som tror att de får ta till våld och göra saker enbart för sin egen vinnings skull. Jag hatar dem, men jag brottas också med att jag någonstans kan imponeras och känna en enorm medömkan.
Ha roligt
Lapidus genombrottsroman Snabba cash från 2006 har tidigare resulterat i en film, och i vår blir den även tv-serie på Netflix i regi av Jesper Ganslandt, med manus av Oskar Söderlund och med Evin Ahmad i huvudrollen. Serien utspelar sig tio år efter händelserna i romanen och är enligt Lapidus ”samma universa men en helt ny berättelse”. Lapidus har skrivit manus till ett av avsnitten, och har i samma veva även startat ett eget produktionsbolag tillsammans med seriens producent Nicklas Wikström Nicastro.
– På sistone har jag varit delaktig i de olika processerna kring serierna som gjorts på mina böcker. Jag har börjat tycka att det är kul med hela processen och det gemensamma arbetet som det ändå innebär – författarjobbet är ju ganska solitärt. Vi ska göra film och tv liksom, och inte bara mina grejer utan allt som vi tycker verkar bra, säger han.
I bjärt kontrast till Lapidus romaner står hans relativt nya karriär som barnboksförfattare. I mitten av mars kommer Poolkuppen, en ny bok om Dillstaligan som han den här gången har skrivit tillsammans med sin fru Hedda Lapidus.
– Det är också ett sätt att vända blicken mot något annat och få nya infallsvinklar så att inte det man gör blir uttjatat. Ha roligt, helt enkelt, säger han.
Tv-serien Top dog, som bygger på en av Jens Lapidus tidigare böcker, kan just nu ses på Yle Arenan.