Kurdiska är ett språk med två normer

SPRÅK Det kurdiska språket är lite knepigt att behandla eftersom det – vilket Husein Muhammed påpekar i Otto Ekmans artikel (HBL 15.2) – består av två huvuddialekter, kurmanji och sorani. Kurdiska betraktas som ett språk med två normer. Den första finsk-kurdiska ordboken som nämns i Otto Ekmans artikel är närmare bestämt den första ordboken för kurmanji, men inte för sorani.

Den första finsk-kurdiska ordboken med sorani utkom redan 1995, Suomi-kurdi sanakirja. Den tredje upplagan är nu på gång med 30 000 ord. Ordboken är ett beundransvärt personligt projekt av översättaren och tolken Lokman Abbas.

Tilläggas kan att det sedan början av 1990-talet funnits svenska ordböcker på sorani och kurmanji, alltså på sydkurdiska (Irak och Iran) och nordkurdiska (Turkiet). Kurdiska talas enligt Mikael Parkvall i Sveriges språk i siffror av 84 000 och är största invandrarspråk efter finska, arabiska och serbokroatiska. I Finland är kurdiska på sjätte plats med cirka 15 000 och föregånget av ryska, estniska, arabiska och somaliska.

För finlandssvenskar är kurder som talar sorani kändast. De kom som kvotflyktingar till Nyland och Åboland på 1990-talet. I Ekenäs lärde de sig svenska, och i vissa pizzerior här är svenska fortfarande det bästa språkvalet. Om man inte förstås drar till med ett Choni, bashi? – hur står det till?