Aktiekrigföring, teknoutopism och pansarvagnar Mosaik med koloristisk stringens
”För mig kvävdes den teknoutopistiska brisen någonstans kring 2014 av avgaserna från de syriska och egyptiska regimernas pansarfordon.” I sin utställning Tesserae målar Silja Rantanen fram ljus genom att sammanfoga glasbitar till mosaik. Medelhavsarkitek
”Jag ska shorta den sydafrikanska staten!”
Reddit-användaren The_Crazed_Crusader försäkrar läsaren om att hens inlägg ”inte kommer att bli politiskt” innan hen inleder sin svada: den sydafrikanska regeringen är korrupt, polisen skjuter inte tillräckligt ofta, marxistiska banditer härjar och idkar etnisk rensning mot vita genom att förgifta husdjur och norpa plånböcker.
Den ”opolitiska” lösningen på denna katastrofala situation är att samla ihop en virtuell elitstyrka av anonyma Reddit-investerare som ska använda liknande metoder som Wall Street använde mot Gamestop för att sänka den sydafrikanska valutan rand, skjuta landets ekonomi i sank och få landet att, som skribenten uttrycker det, ”go full Rhodesia/Zimbabwe” samtidigt som man tjänar en nätt hacka.
I debatten som följer förkunnar skribenten, som säger sig ”vara historiker”, att man minsann kan försvara apartheidsystemet utan att vara rasist.
Inlägget är en slående kontrast till det upproriska rättvisepatos som lyste igenom raderna förra gången jag läste Redditforumet /r/WallStreetBets. Då var användarna berusade av aktionen för att rädda Gamestops aktie i en folklig hämndaktion riktad mot Wall Streets hedgefonder.
Korsfararens inlägg kändes mer som en Redditkultur som jag känner bättre igen: ofrivilligt komisk, arrogant autodidaktik samt kryddad med aggressivt förnekad rasism och i slutändan driven av simpel egoism och girighet – en tanklös ”bli rik snabbt”-plan som med största sannolikhet kommer att explodera i ansiktet inte bara på sin upphovsman utan också på ett gäng impulsiva idioter som lockas med.
Och här kan man se vissa paralleller till Gamestopaffärens vinnare och förlorare.
De som kammade hem storvinsten vid förra månadsskiftet var de som lyckades se förbi Reddits överstimulerade retorik och förstod att spelet i slutändan var riggat till de stora aktörernas fördel, även om redditorerna lyckades orsaka en kortvarig systemstörning. Cynikerna dumpade själva sina Gamestopaktier efter en nätt värdeökning, medan idealisterna som verkligen trodde att det skulle gå att göra revolution mot Wall Street genom att vägra sälja är ruinerade i dag.
Jag delar därför inte Nicolas von Kraemers entusiastiska vision som han uttrycker i sin kolumn i HBL tisdagen den 18 februari. Drömmen om att internets ”deterritorialiserade makt” på allvar skulle kunna utmana gamla existerande strukturer doftar nästan retrofuturistiskt. Snarare skulle den väl bara fördjupa samma dysfunktioner som existerat tidigare.
För mig kvävdes denna teknoutopistiska bris någonstans kring 2014 av avgaserna från de syriska och egyptiska regimernas pansarfordon. Också regimerna i Belarus, Turkiet eller Myanmar har snabbt insett att det bästa sättet att forcera ”deterritorialiseringen” som von Kraemer pratar om är att skicka biffiga poliser för att banka lösenorden ur de onlineaktivister som på allvar försöker utmana samhällets maktstruktur i stället för att bara fylla den egna plånboken. De gör detta i högsta grad ”IRL” för att låna von Kraemers millenniala internetslang.
Och Sydafrika då?
Även om det moderna sydafrikanska statsbygget präglas av på sina områden katastrofala dysfunktioner så är kullkastandet av apartheidregimen en historisk seger för frihet och mänsklig värdighet som får hela berättelsen om diskussionsforumet Reddits eskapader att kännas som en liten fjärt. Det var en befrielsekamp som fördes helt IRL, av det sydafrikanska folket, men också den med viss draghjälp av kubanska pansarfordon skickade av Fidel Castro. Jag tvivlar på att en deterritorialiserad aktiekorsriddare från Reddit lyckas omintetgöra denna bedrift genom sin datorskärm.
Iakttagande och begrundan har under decennier utgjort kärnan för Silja Rantanens egenartade konstnärliga värld. Strukturer och rumsligt tänkande har huvudrollen i hennes måleri som ofta fokuserar på arkitektoniska dimensioner. Dem finner hon i gamla Medelhavskulturer som hon studerar noggrant för att sedan urskilja de fragment som är väsentliga för henne. Delar av sakrala byggnader blir intensiva abstraktioner där detaljerade ursprungsmotiv med sina religiösa betydelser utelämnas för att bereda rum för den omgivande formen i tvådimensionell målerisk gestaltning. På liknande sätt har hon utforskat gamla stadsrum för att sedan återge sina minnesbilder av dem i form av mönster och karakteristiska färger. Rantanens konst är djupt förankrad i verkligheten och det människan har skapat, samtidigt som dess abstraherade väsen alltid utmärks av hennes egen begreppsliga logik.
Det är således föga överraskande att hon under senare tid intresserat sig för de möjligheter mosaiken erbjuder. Mosaik har under årtusenden haft en självfallen närvaro i Medelhavsarkitektur, framför allt i sakrala sammanhang. Integrerad i arkitekturen ger den uttryck för det sköna, men också för ljusets inverkan och spår efter tidsskikt och människans hand.
Målar fram ljus
Att föra samman och lägga de små rektangulära eller kvadratiska glasbitarna, tesserae, på rad innebär obegränsade möjligheter till strukturer och blir som att måla fram ljus. Ljuset reflekteras på tesserornas yta och intensifierar nyansernas djup ytterligare. Det är kanske detta som fått Rantanen att närma sig ett för henne helt nytt motiv, nämligen naturen. Eller snarare idén om den. I den nu aktuella utställningen på Galerie Anhava visas många stora ovala mosaikverk men även små kvadrater där observationer i naturen står i fokus. Det är fråga om iakttagelser där färgnyansernas möten accentueras av flyktiga skälvningar påverkade av ljuset som är signifikanta för smaltomosaiken.
Även detta gör hon på sitt karakteristiska sätt. Ljusets och kulörernas skiftningar i naturen har blivit till abstrakta färgstudier där konkreta motiv som en stubbåker, pärlrönn eller nytt gräs blir påminnelser om färgskalan men framför allt förekommer som titlar på verk. Färgernas utsökta inbördes relationer ger omisskännligt upphov till förtätade stämningar märkta av årets olika faser. Det abstrakta till trots lyckas Rantanen förmedla den känsla av under och lycka som man ofta upplever inför naturens skönhet. Eller snarare tvärtom åskådliggörs skönheten i färgernas och ljusets samspel genom det abstrakt distinkta på ett sätt bortom sentimentalitet. Till exempel blir vårens sporadiska blåsippors intensiva blåhet då de försiktigt höjer sig ur den karga brunheten i Rantanens händer en avskalad betraktelse där själva idén om ett under framhävs av det sparsamma uttrycket.
Kanalerna i Venedig
I en serie stora ovala verk gestaltas Rantanens förnimmelser av ljusets skiftande karaktär och speglingar på vattnet i venetianska kanaler under olika tider på dygnet. De få färgnyanserna uppenbarar sig som ränder där valörerna ger uttryck för ljusets gradvisa förvandlingar när skymningen faller och mångatan bereder rum för gryningen. Den fåmälda magin understryks av det varierande skimmer som sakta färdas över tesserorna i takt med ljusets skiftningar.
Detta slags seriella uttryck kan ses i en annan form i galleriets nedre våning där Rantanens teckningar visas. Även i dem förverkligar hon sitt konceptuella förhållningssätt genom att iaktta och upprepa ett motiv i skiftande tid och ljus. Här är också ett av de stora mosaikverken integrerat i väggen, som de alla i slutändan är ämnade att vara.
❞ Det abstrakta till trots lyckas Rantanen förmedla den känsla av under och lycka som man ofta upplever inför naturens skönhet.