Om rätten till sina språk

HBL tror på en levande tvåspråkighet, därför publicerar vi i dag, på den finska kulturens dag Kalevaladagen, en berikande artikel om gatunamn på finska i samarbete med kollegan Helsingin Sanomat.

Att leva med två språk är vardag för många människor, och det är för det mesta både okomplicerat och konfliktfritt. Många byter språk sömlöst och oreflekterat. Sättet att kommunicera är mer en del av ens jag än någonting annat.

Visserligen kan man som programledaren Janne Grönroos i Efter fem häromveckan tycka att han blir en annan person på finska än på svenska – ”dummare och mindre rolig”, sa han – men likafullt är två språk en del av vardagen.

Eller som 18-åriga Oscar Gentz uttrycker det (HBL 26.2): ”Att vara finlandssvensk, tvåspråkig och finsk, jag känner att jag är alla samtidigt. Vilken titel som är relevant handlar mest om situationen.”

Det var ifjol som förra chefredaktören Susanna Landor tillsammans med HS:s dito Antero Mukka bestämde att HBL och HS ska byta artiklar på Svenska dagen och Kalevaladagen som ett ställningstagande i språkdebatten.

”I Finland har vi något som inte går att köpa för pengar, något som berikar vår identitet, kultur och vardag. Tvåspråkigheten är en nordisk Sampo, en skatt vi får förvalta, skrev Susanna Landor då.

Antero Mukka följde upp med att ”det lönar sig inte för en liten nation att ödsla tid eller energi på språkstrider”.

Så är det. Och läser man den färska Språkbarometern som tankesmedjan Magma publicerade i veckan finns det skäl för oss att ytterligare bredda synsättet och börja tala om flerspråkighet istället för enbart tvåspråkighet.

Barometern visar nämligen att flerspråkigheten ökar.

– Den språkliga diversiteten har ökat i Finland och det syns också i svenskspråkiga familjer. Det är förlegat att bara tala om tvåspråkighet, för det finns de som har fler språk i familjen, sade Magmas samhällsanalytiker Kaisa Kepsu till en av mina kollegor.

Så jag ber att få ändra min inledande mening i den här kolumnen till ”HBL tror på en levande flerspråkighet.”

På rätten att få tala sina språk, som en del av ens jag, och på samma gång respektera andras rätt till detsamma.