Hufvudstadsbladet

Gemensamt vaccinprog­ram kan spela viktig roll för nordisk krishanter­ingen

- MARKUS LYYRA rådgivare, Pohjola-Norden

NORDEN Coronapand­emin har rasat runtom i världen i drygt ett år nu och pandemin har gått i vågor. Vissa stunder har vi kunnat dra en suck av lättnad när restriktio­nerna lättats lite, men i många länder har den totala nedstängni­ngen och restriktio­nerna börjat irritera folk, av förståelig­a skäl. Det efterlängt­ade vaccinet mot sjukdomen har efter den första tidens lättnad gått över till förvirring och direkt ilska eftersom det finns enorma problem att få, producera och skaffa vaccinet mellan länder och kontinente­r.

Alla trodde att vaccinet skulle ge den efterlängt­ade lösningen på coronapand­emin, men nu har man än en gång märkt att varje land och kontinent med näbbar och klor kämpar för att få sitt eget vaccinisol­at, för att skydda sina egna medborgare. EU har anklagats för tandlöshet på vaccinmark­naden och eftermidda­gstidninga­rna ropar att det råder kaos i distributi­onen av vacciner i alla nordiska länder, vilket naturligtv­is är en skandal.

Under det senaste året har gränser också stängts mellan de nordiska länderna, skyddsutru­stning har anskaffats var för sig, utan gemensam samordning, familjer genomgår mänskligt lidande på grund av restriktio­nerna; det har inte varit möjligt att träffas; de nordiska länderna beskyller EU för tandlöshet på vaccinatio­nsmarknade­n, och nationalis­m och protektion­ism sticker upp sina huvuden mitt i krisen. Men i stället för att alltid vända oss inåt och gnälla skulle det kanske vara dags att fokusera på att lösa problem och se framåt? Vad kan vi lära oss av detta?

De nordiska länderna har länge varit ett exempel på välstånd, solidarite­t, jämlikhet och demokrati i världen. De nordiska länderna är en välmående region med enormt kunnande, traditione­r och förmåga att lösa problem. Nordisk medicin är den bästa i världen. Eftersom denna pandemi verkligen inte kommer att vara den sista, och vi redan har sett de enorma ekonomiska och sociala problem som den har orsakat, skulle det nu vara dags att ta upp debatten om ett gemensamt nordiskt vaccinprog­ram.

Om man tittar på statistika­ntal döda och insjuknade i Finland har Finland hittills klarat sig hyfsat bra. I Finland utvecklade­s en fungerande coronablin­kerapplika­tion, och genom blinkern får man informatio­n, om man enligt appens bedömning har exponerats för coronaviru­set. Om man konstatera­r att någon fått smittan kan denne meddela detta anonymt via appen. Denna app har inte samordnats på något sätt i de nordiska länderna, även om den verkligen skulle ha mobilitet i Norden. På Helsingfor­sVanda flygplats sniffar coronahund­ar ut smittbärar­e bland passagerar­e och nu utvecklas ett blåsverkty­g i Finland, som kan identifier­a coronaviru­sbäraren på några sekunder.

Sverige och Norge utvecklar ett gemensamt vaccinpass, utan någon gemensam nordisk samordning. Det verkar som att alla försöker hitta sina egna lösningar och innovation­er. Även om talen och visionerna berömmer det nordiska samarbetet och dess betydelse har absurt nog inget gemensamt skapats med avseende på corona. I Sverige har ingen ens hört talas om coronablin­kern, även om den verkligen kunde ha varit en gemensam lösning i de norra gränsområd­ena.

Redan nu efterlyser Sverige ett bättre samarbete med Finland när det gäller krishanter­ing. Förr betydde krishanter­ing endast beredskap för traditione­ll krigföring, men nu har vi insett att krishanter­ing betyder mycket mer än krigföring med ubåt och stridsvagn. Vi pratar om försörjnin­gstrygghet, kommunikat­ioner, skyddsutru­stning, och framför allt tillgången på ett vaccin.

I samband med fågelinflu­ensan gjordes ett försök att etablera en gemensam nordisk vaccinprod­uktion och flera ministermö­ten hölls i ämnet, men projektet realiserad­es aldrig. Att utveckla vaccinprod­uktion tar tid, är mycket dyrt och kräver kunskap, men även detta mynt har två sidor. Vi har redan sett EU tvista med Storbritan­nien om tillgången på vaccinet. Storbritan­nien drog sig ur EU vid årsskiftet, och att få till ett vaccinsama­rbete mellan dessa regioner är verkligen ett politiskt spel.

Det gemensamma nordiska vaccinprog­rammet kan vara en del av Nordiska ministerrå­dets vision för 2030. Målet med Vision 2030 är att de nordiska länderna ska bli den mest integrerad­e regionen i världen fram till detta år. Det är fortfarand­e nio år kvar, men om coronapand­emin fortsätter eller en ny pandemi bryter ut behöver vi nya åtgärder, lösningar och strukturer för att kunna nå målet. I detta fall kan ett gemensamt vaccinprog­ram spela en viktig roll för den nordiska krishanter­ingen i framtiden. Kan denna fråga tas upp igen?

❞ Även om talen och visionerna berömmer det nordiska samarbetet och dess betydelse har absurt nog inget gemensamt skapats med avseende på corona.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland