Aborträtten

Aborträtten speglar de pågående polariserande politiska skiljelinjerna i vår omvärld. Kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp och sitt liv har blivit ett slagfält där konservativa och liberala idéer konfronteras. Trenden är till synes övervägande konservativ då länder skärper aborträtten, kriminaliserar kvinnor och läkare som utför aborter och drar ner ekonomiskt stöd till organisationer som erbjuder sexualupplysning och rådgivning.

Bland det första Donald Trump gjorde som president var att dra ner stödet till organisationer som bedrev sexualrådgivning och upplysning. Flera amerikanska delstater har försvårat möjligheten till abort och de konservativas förhoppningar är att sätta punkt för den fria aborträtten som etablerades 1973 då den amerikanska Högsta domstolen i prövningen av rättsfallet ”Roe vs Wade” etablerade aborten som en konstitutionellt skyddad rätt till privatliv.

Trots de största demonstrationerna i Polens moderna historia antog den polska regeringen i januari i år en skärpt abortlag, som i praktiken är ett totalförbud. Abort är enbart tillåten vid graviditet efter våldtäkt, incest och när mammans liv är hotat.

I höstas gick hundratusentals polacker ut på gatorna och försvarade aborträtten i Warszawa. Demonstranterna möttes då av militärpoliser och regeringsföreträdare kallade demonstrationerna för barbari och hotade universitet vars studenter deltog i protesterna med nedskärningar. I ett antal städer – Wroclaw, Poznan, Bialystok och Warszawa attackerade högerextrema grupper fredliga demonstranter. Regeringen drog då tillbaka lagen, men i januari drev man igen den.

Polens övergång från kommunism till demokrati har inneburit en gradvis skärpt abortlagstiftning. Den konservativa PiS-regeringen med starka band till den katolska kyrkan, har under de senaste fem åren gradvis begränsat aborträtten. Polen har tillsammans med Andorra, Liechtenstein, Malta, Monaco och San Marino den mest restriktiva aborträtten i Europa.

Regeringens beslut togs efter den polska författningsdomstolens uttalande i oktober 2020 att aborter som görs på missbildade foster stred mot den polska grundlagen. Beslutet innebär en avsevärd begränsning då 90 procent av de polska aborterna sker på denna grund. Författningsdomstolen kritiserades av medicinska experter och människorättsaktivister. 2016 skärptes aborträtten senast och även då protesterade polackerna, företrädesvis polska kvinnor i de så kallade ”svarta måndags-manifestationerna". Den polska regeringen har även aviserat att man vill lämna Europarådets Istanbulkonvention, som förbjuder våld mot kvinnor.

Att författningsdomstolen fattat ett beslut i linje med den konservativa regeringens påtryckargrupper är ytterligare ett tecken på Polens demokratiska tillbakagång. Författningsdomstolen, som ska stå oberoende till den politiska makten, har böjt sin rygg för regeringen och kyrkan närstående konservativa grupperingar. Den PiS-ledda regeringen har under de senaste åren tämjt både offentliga medier och domstolar för sina politiska syften.

Omvärlden har reagerat på olika sätt. ”Nu är det dags för oss att ge tillbaka”, skrev Anna Sibinska och Janine Alm Ericson från det svenska miljöpartiet i debattartikeln ”Det är dags att betala tillbaka, låt polska kvinnor göra abort” hösten 2020. De vill att Sverige nu ska erbjuda polska kvinnor säker abort. ”Det är inte välgörenhet – det är att säkra mänskliga rättigheter och varje kvinnas rätt till sin egen kropp.”

Men, varför betala tillbaka och erbjuda så kallad ”abortturism”? När abort var förbjuden i Sverige på 1960-talet reste tusentals svenska kvinnor över Östersjön för att göra abort i det kommunistiska Polen, som hade en liberal abortlagstiftning. Abortturismen är inget nytt, utan beroende på de politiska konjunkturerna etableras kontinuerligt nya rutter. Kvinnor från länder med restriktiv aborträtt åker till länder med en mer liberal lagstiftning. Svenska kvinnor åkte till Polen under 60-talet, irländska kvinnor reste till England fram till 2018, då irländarna i en folkomröstning röstade för fri abort. Polska kvinnor har sedan 2016 i allt högre grad tagit sig till grannländerna för säkra och trygga aborter. I USA reser kvinnor från restriktiva till liberala delstater där abortkliniker är verksamma. Möjligheten att göra sådana resor är beroende av ekonomiska resurser, vilket gör att få kvinnor har råd att företa sig sådana resor.

I mitten av 1960-talet, innan p-pillrets genombrott, gjordes mer än 10 000 illegala aborter varje år i Sverige. Kvinnor dog till följd av dessa aborter som gjordes under medicinskt osäkra förhållanden.

Det var genom den liberala studentklubben i Stockholm och dess ledare Hans Nestius, som kontakter förmedlades till polska läkare, som utförde aborterna. Resorna blev offentligt kända då Aftonbladet 1965 skrev om polisens tillslag hemma hos Nestius för att få fram namnen på de kvinnor som gjort abort i Polen. Riksåklagaren väckte åtal, och händelsen blev startskottet för en politisk mobilisering för aborträtten. Opinionen vände och 1975 infördes fri abort i Sverige. Nestius blev senare RFSU:s (Riksförbundet för sexuell upplysning) ordförande.

De argument som då användes av förespråkarna för abort, främst liberaler och socialdemokrater, är lika aktuella i dag. Abort handlar om frihet och rätten för den enskilda att bestämma över sin egen kropp. Illegala aborter var en klassfråga då de med pengar kunde besöka privatläkare för abort, medan fattiga tvingades vända sig till illegala ”abortörer”, vilket var riskfyllt för kvinnans liv och hälsa.

Europaparlamentet har kritiserat Polens agerande i abortfrågan. EU har sjösatt solidaritetsåtgärder i samband med olika kriser, senast eurokrisen och coronakrisen. Kunde inte något liknande göras för de kvinnor som förnekas rätten till abort i sina hemländer? EU stöder medlemsländer som inte skött sin ekonomi, banker som krisar, så varför inte kvinnor som inte själva har råd att bekosta en resa för att göra abort? I ett globalt perspektiv är behovet av sådant stöd ännu större.

"EU stöder medlemsländer som inte skött sin ekonomi, banker som krisar, så varför inte kvinnor som inte själva har råd att bekosta en resa för att göra abort?"

ANN-CATHRINE JUNGAR

är Jakobstadsbördig forskare i högerpopulism vid Södertörns högskola i Stockholm.