ISLANDS RÖDA GULD
5 000 ISLÄNDSKA HÄSTAR TAPPAS VARJE ÅR PÅ BLOD FÖR ATT ÖKA PRODUKTIONEN AV GRISKÖTT I dräktiga häststons blod finns ett hormon som är värt en förmögenhet. I 40 år har man på Island tappat hästar på blod för att utvinna det eftertraktade hormonet som anvä
– Om vår produkt bara skulle kosta som priset på guld, skulle vi vara bankrutta i morgon, säger Arn þ ór Guðlaugsson och ler.
Han leder bioteknikföretaget Ísteka som bearbetar blodet från hästarna på Island. Varje sensommar och höst levereras 170 000 liter hästblod till anläggningen på en enkel bakgård i ett typiskt grått före detta industriområde i Reykjavík. Där blir det till pulver som exporteras till farmaceutiska företag i Nordamerika och Europa.
– I början arbetar vi med gaffeltruckar och i slutet kan du ta en helårsproduktion och lägga den i din väska, berättar Guðlaugsson och pekar på två mjölkförpackningar på bordet i fikarummet.
Produktionsanläggningen är förvånansvärt liten och man går genom hela byggnaden på någon minut. På nedre våningen hanteras varje år flera ton blodplasma. Mellanprodukten som är några liter proteinlösning bearbetas sedan vidare på andra våningen. Där förfinas framställningen i flera steg för att i slutändan bara innehålla hormonet som aktiv substans i form av proteinpulver.
Genom ett fönster syns två personer iklädda vita rockar och hårnät arbeta i ett avskärmat rum. Bakom glasrutor står otaliga glasbägare och laboratorieglas, sterila kolvar och mätcylindrar förslutna med aluminiumfolie.
Det enda som tyder på att hästar är inblandade är en affisch med den isländska hästen och dess färger. Den satte Arnþór Guðlaugsson upp på en dörr till labbet när han, som inte är uppvuxen med hästar, ville lära sig islandshästens omfattande färgteckning.
Från hästar till grisar
Hormonet PMSG, som står för pregnant mare serum gonadotropin, finns i blodet hos ston i början av dräktigheten. I större skala kommer PMSG-hormonpreparat till användning vid djuruppfödning i stora köttproducerande länder, främst för att öka grisars fruktbarhet. Med hormonet blir gyltorna snabbare könsmogna och suggornas fertilitetscykler synkroniseras. De blir brunstiga samtidigt och föder kultingarna i samma tajta tidsspann, vilket effektiviserar arbetsprocesserna för djurhållare och påskyndar köttproduktionen.
I ett vindpinat område med den mäktiga glaciären Eyjafjallajökull som kuliss pågår blodinsamlingen för fullt under augusti och september varje år. Det är den tiden på året som stona har varit dräktiga mellan 40 till 100 dagar och producerar det värdefulla hormonet.
En gång i veckan tappas de på blod genom en kanyl i halsen. Området har blivit bedövat av en veterinär innan. Blodet rinner ner genom en slang till en dunk som sakta byter färg från vit till röd. När stoet har tappats på fem liter blod släpps hon ut ur den fixerande inhägnaden och kan återförenas med sitt föl, som vanligtvis föds i maj efter elva månaders dräktighet. Så här års har fölungarna brett ut sig i landskapet på båda sidor om de dåliga grusvägarna, men senare går fölen till slakt som en biprodukt av hormonutvinningen. Fölkött är en delikatess på Island och inte dyrare än isländskt gris- eller lammkött, men desto billigare på senhösten när utbudet är som störst.
Tillåtande lag
Hästhållningen i syfte att samla blod omfattas av den isländska förordningen om hästars välbefinnande som är en del av djurskyddslagstiftningen på Island.
Árni Stefán Árnason är jurist och har specialiserat sig på djurskyddsfrågor. Han har engagerat sig i kampen för djurens rättigheter i över tio år och menar att inget i djurskyddslagen kan tillåta denna praktik.
– Ur juridisk synvinkel är det helt enkelt omöjligt att hela verksamheten med blodston överensstämmer med den isländska djurskyddslagen, eftersom det inte går hand i hand med det tydliga budskapet i lagen om djurens välbefinnande, säger han.
Den isländska djurskyddsföreningen har inte diskuterat ämnet ännu och har inget officiellt uttalande. Föreningens ordförande Hallgerður Hauksdóttir anser dock personligen att det tas för mycket blod från ett sto vid ett och samma tillfälle. Hon tycker att de kan upplevas yra och vimmelkantiga efter blodtappningen och är orolig över hur stona hanteras.
– Självklart är det stressande för stona att bli hanterade av människor. De är ju inte tama, säger hon.
– Men generellt har de ett bra år, eftersom de hålls ute i sin naturliga miljö under 355 dagar, är väl matade, har mycket utrymme och är med sina föl fram till hösten. De har tio stressiga dagar under den här hanteringen, fortsätter hon.
En isländsk "hemlighet"
Det skapas en märklig stämning när blodston kommer på tal på Island. Tystnaden kring industrin med hästblod är slående och det märks en försiktighet som gränsar till misstänksamhet mot en utländsk journalist som intresserar sig för ämnet.
Det isländska bioteknikföretaget som utvinner hormonet ur blodet har ingen webbplats om sin verksamhet, ändå har produktionen
tredubblats sedan 2009 och omsättningen ökade till motsvarande 10 miljoner euro ett decennium senare. Varje år ansluter sig några nya hästgårdar till blodinsamlingen. Efterfrågan på könshormonet världen över ökar fortfarande.
Stora delar av den isländska befolkningen verkar inte känna till att dräktiga ston tappas på mellan 25 och 40 liter blod varje säsong. Politikern Ágúst Ólafur Ágústsson är inget undantag. Han är riksdagsledamot för det socialdemokratiska partiet Samfylkingin i isländska parlamentet och lyfte frågan i Alltinget efter att en djurvän berättade för honom om praktiken.
Ágústsson begärde svar av jordbruksministern och fick på så sätt för ett år sedan kännedom om att 5 000 islandshästar används som blodston på nära hundra bondgårdar runtom i landet.
– Det är lite som en hemlighet. När jag lyfte den här frågan fick jag mycket feedback från människor som inte hade en aning om det här och många tyckte att det var vidrigt. Men så fick jag också höra att vi inte borde fokusera på det, att det inte är ett problem.
I samma veva publicerade juristen Árni Stefán Árnarson en uppmärksammad artikel där han påstår att blodtappningen bryter mot djurskyddslagar. Árnarson, som är välkänd på Island, skräder inte orden och möts av både beröm och ilska för sina uttalanden. Enligt honom förekommer det bitvis även våld när ston vägrar att gå in till eller vara på blodtappningsplatsen och kan sparka vilt omkring sig, vilket även en arbetare har beskrivit.
Den statliga veterinärmyndigheten på Island har behövt dra in tillstånd från fem hästgårdar de senaste fem åren, eftersom de inte uppfyllde kraven för vintermatning av hästarna. Tillgång till foder är en av grundpelarna i djurskyddslagen. De isländska blodstona är vilda hästar som hålls ute året om, vilket islandshästen i grunden är bra rustad för. Det gör hästhållningen relativt enkel och billigare än i andra europeiska länder och är en förklaring till varför Island är den största leverantören av PMSG i Europa. En annan tycks vara att islandshästarnas isolering på ön har bidragit till att hålla hästarna på Island fria från hästsjukdomar som är vanliga på kontinenten.
Socialdemokraten Ágústsson ställer sig ändå frågande till verksamheten. I hans ögon är hela processen med att göra stona dräktiga för att effektivisera köttindustrin tvivelaktig och borde förändras.
– Isländska bönder brukar ta väl hand om sina djur. Jag menar inte att bönderna misshandlar djuren. Jag ser bara inte nödvändigheten av denna praxis längre. I mina ögon är det en mycket tveksam metod i bästa fall. I värsta fall är det omoraliskt och föråldrat, säger Ágúst Ólafur Ágústsson som försöker kasta ljus på flera djurskyddsfrågor.
Finns alternativ
Han har en poäng. Det finns nämligen alternativ, och i till exempel Finland används PMSG-läkemedel bara vid enstaka tillfällen, enligt Mari Heinonen, som är professor i grismedicin vid Helsingfors universitet. I Finland med sin förhållandevis lilla grisproduktion strävar man i stället efter att uppnå god fruktbarhet hos grisar genom bra skötselåtgärder och djurhållning och använder inte PMSG på hela besättningar.
Liksom i Sverige försöker man här undvika ett rutinmässigt bruk av hormoner i djurhållningen. Under år 2019 användes Suigonan på 600 suggor på finska grisgårdar. Suigonan är det enda godkända PMSGläkemedlet i Finland och har haft försäljningstillstånd sedan 1974. Enligt tillverkaren härstammar den aktiva substansen i läkemedlet från europeiska hästgårdar.
Lönsamhetsaspekter inom grisuppfödningen ställer krav på hur snabbt suggan bör bli dräktig ef
ter avvänjning och därför används läkemedel ifall brunsten inte uppträder snabbt.
"I Finland väntar bönderna ofta och matar till exempel suggorna för att få dem i bättre form om den uteblivna brunsten sannolikt orsakas av dåligt hull", skriver Mari Heinonen.
Många andra saker påverkar fruktbarheten. Åtgärder som social kontakt mellan suggorna, att ge ett mer energi- och proteinrikt foder eller att låta suggan ha kontakt med en galt kan stimulera brunsten.
– Om tecken visar på svag eller utebliven brunst kan läkemedlet Suigonan komma till användning efter att andra orsaker har uteslutits av en veterinär och suggan är frisk, berättar Stefan Björkman som undervisar om djurreproduktion vid Helsingfors universitet. En anledning till det restriktiva bruket av PMSG-läkemedel i Finland menar han är att suggorna inte hålls i trånga så kallade brunsthäckar som i andra länder utan i grupper, vilket i stor grad påverkar deras fertilitetscykel.
– Ofta räcker det då att kultingarna avvänjs samma dag för att suggornas sexualcykel ska synkroniseras automatiskt, säger han.
Men Björkman nämner också en annan orsak.
"En stor skillnad, som verkligen spelar en roll här, är att veterinärer i Finland inte får göra någon vinst genom försäljning av läkemedel, alltså inte heller hormoner. De får endast sälja läkemedel till det pris som de köpte det för från läkemedelsföretaget", skriver han i ett uppföljande mejl.
Även om PMSG inte används för att synkronisera suggornas brunst i Finland som i andra länder utan för att framkalla brunsten hos enstaka suggor, så är det vanligare att brunstsynkronisera könsmogna gyltor, men det sker genom ett preparat som innehåller ett syntetiskt framställt hormon och inte det som finns i hästblod.
Också sydamerikansk tradition
När en djurrättsorganisation för fem år sedan avslöjade plågeriet som blodston i Argentina och Uruguay utsätts för ledde det till rubriker i tidningar runtom i Europa.
En namninsamling med två miljoner underskrifter för ett importförbud av könshormonet fick Europaparlamentet att behandla frågan. Slutsatsen blev dock att inte förbjuda importen och debatten rann ut i sanden. Många företag, men inte alla, har sedan dess på eget bevåg stoppat importen av könshormon från Sydamerika.
Ston som där tappas på upp till tio liter blod varje vecka, manuella aborter när de inte producerar hormonet längre och hästar som blir lämnade svaga och avmagrade för att dö, var helt enkelt inget man ville förknippas med.
Samtidigt som användningen av PMSG i köttindustrin har kritiserats de senaste åren arbetar man på flera håll med att få fram alternativ. Det har funnits ett liknande syntetiskt läkemedel på marknaden sedan 2008, men det har något färre användningsområden.
I Tyskland och Danmark, som är stora grisköttsproducenter, är det fortfarande vanligare att använda läkemedel innehållande PMSG än i Finland och Sverige. Men enligt rykten ska även lanseringen av ett första syntetiskt framställt PMSGläkemedel stå i startgroparna. Det kan hända att blodutvinningen från dräktiga ston därmed inom en snar framtid blir överflödig.
Det skulle inte bara Ágúst Ólafur Ágústsson på Island välkomna.
– Vi borde behandla våra ston bättre än så här.