Islandshästen

● Den isländska hästen härstammar från de hästar som vikingarna tog med när de bosatte sig på Island runt år 900. De tog bara med sig de bästa hästarna till ön, vilket ledde fram till dagens robusta och uthålliga hästar.

● I dagens Island är det vanligt att hästarna fortfarande hålls ute i väder och vind året om och i stora flockar. På grund av öns avlägsna läge i Nordatlanten har islandshästen varit utan genetisk inblandning från andra raser i över 800 år, vilket gör den isländska hästen till den mest renrasiga i världen. Det geografiska läget har också medfört att vanliga hästsjukdomar inte förekommer på Island. En häst som har lämnat Island en gång får därför aldrig återvända till ön.

● Mest känd är islandshästen för sina fem gångarter, där tölt och pass är två utöver de vanliga tre (skritt, trav och galopp). Även om islandshästen med en medelhöjd på 140 cm inte är större än en ponny, räknas rasen ändå som en häst – och inte som ponnyras.

● Islandshästen har en stor variation i färgerna och isländskan erbjuder femton grundläggande ord för hästarnas färgteckning. Kanske välbehövt, när det finns fyrtio färger och hundra varianter.

● På Island finns i dag ungefär 100 000 islandshästar och uppfödarna exporterar 4 000 hästar varje år, eftersom rasen är väldigt populär även utanför Island. Mest används islandshästen i gångartstävlingar och nöjes- och turridning, men också till att driva in fåren från höglandet på hösten, eftersom terrängen ofta är väldigt brant och otillgänglig för fyrhjulingar.

● Islandshästen används också för att utvinna det värdefulla hormonet PMSG. På hundra gårdar runtom ön tappas 5 000 dräktiga ston på upp till fyrtio liter blod under hösten då de producerar hormonet. Ett sto är dräktigt i elva månader och föder vanligtvis sitt föl i maj och blir sedan betäckt igen månaden efter. Fölen går till slakt på senhösten, då fölkött är en uppskattad delikatess på Island. Så länge ett sto är fruktbart används hon som blodsto – vanligtvis i omkring femton år.