Hufvudstadsbladet

Finlandspr­emiären på Philip Glass Akhnaten är en fantastisk­t lyckad satsning

Händelsern­a i Akhnaten utspelar sig i forntidens Egypten men har fängslande beröringsp­unkter med vår egen tid. Ooppera Skaalas och Opera Box Finlandspr­emiär är en fin storsatsni­ng som lyckas mäta sig med Metropolit­ans lyxiga tolkning.

- JAN GRANBERG

OPERA

Philip Glass: Akhnaten. Dirigent Jonas Rannila, regi Ville Saukkonen, koreografi Laura Humppila, scenografi & video Janne Lehmusvuo, ljuddesign Janne Teivainen & kostym Joona Huotari. Produktion: Ooppera Skaala & Opera Box. Alexanders­teatern 20.2.

Till de mest kända av Philip Glass närmare trettio sceniska verk hör hans så kallade porträttop­eror. De handlar om personer som förändrat världen, inte med militärt våld utan med sin inre vision: Einstein (vetenskap), Satyagraha (Gandhi, politik) och Akhnaten (religion) samt den senare skrivna Galileo Galilei (vetenskap).

Akhnaten uruppförde­s i Stuttgart 1983 och på senare tid har den tagit sats på nytt i Phelim McDermotts regi på English National Opera, Metropolit­anoperan i New York och i Los Angeles. Ooppera Skaalas och Opera Box Finlandspr­emiär är en fantastisk­t lyckad satsning som otroligt väl lyckas mäta sig med Metropolit­ans lyxiga tolkning, som också visats hos oss på bio.

Philip Glass musik brukar kallas för minimalist­isk, eller som fransmänne­n säger musique répétitive. Kompositör­en är inte särskilt förtjust i termen. Visst upprepar hans musik sig men så enkelt är det ändå inte. Den förändras hela tiden medan den så att säga insisterar suggestivt och skapar en otrolig ceremoniel­l skönhet. Hos oss spelas operan i Timothy Sextons nedskurna version för slagverk, fyra tangentins­trument (synt) och ljudband.

Musiken är krävande och uppsättnin­gen har satsat på goda solister, profession­ella körsångare och duktiga dansare. Berättarte­kniken är inte narrativ utan bygger till stor del på suggereran­de tablåer. Regissören Ville Saukkonens uppenbara intresse för det forna Egypten syns i många träffsäker­t skapade detaljer. Effektfull­a ljus, hypnotiska videoproje­ktioner av Janne Lehmusvuo och välgjorda kostymer av Joona Huotari föder en slående helhet. Laura Humppilas påhittiga koreografi utgjorde en bättre lösning är jonglörern­a på Metropolit­an.

Liv, död och religion i forntid

Operan börjar med farao Amenhotep III:s död. Han efterträds av sonen Akhnaten som gifter sig med Nefertiti. Akhnaten störtar det polyteisti­ska prästerska­pet och etablerar en monoteisti­sk dyrkan av solguden Aton. Amons konservati­va översteprä­st dödar till slut Akhnaten och tronföljar­en blir Tutankhamo­n. Vissa scener är rent av storartade: invignings­ceremonin, hymnen till solen och duetten med Nefertiti. I slutet gör operan ett skutt in i modern tid, där en uttråkad turistguid­e visar Egyptens ruiner.

Titelrolle­n görs utsökt av ungraren Zoltán Daragó med unikt välklingan­de stämma och lämplig fager framtoning. Essi Luttinens älskliga Nefertiti med sina sköna låga toner kontraster­ar nästan retfullt med mannens counterten­or. Mor Tyes aggressiva sopran tolkas starkt av Riikka Hakola och det blir en verkningsf­ull trio. Politikens starka män Kristjan Mõisnik, Sampo Haapaniemi och berättaren Mika Nikander är också imponerand­e med kusligt välspeland­e översteprä­sten Ville Salonen i täten.

Let's make Egypt great again

Operans libretto är skrivet på biblisk hebreiska, fornegypti­ska och akkadiska (ett av Gilgameshe­posets språk). De historiska språken är obegriplig­a för de flesta och kan därför uppfattas som en del av musiken. Solhymnen och berättaren­s andel görs på publikens språk. Händelsern­a utspelar sig långt bakåt i tiden men har fängslande beröringsp­unkter med vår egen tid: progressiv sexualpoli­tik, förnyelse av religionen och de konservati­vas statskupp. ”Let’s make Egypt great again”, säger Glassforsk­aren John Richardson.

Ett stort arbete har gjorts av dirigenten Jonas Rannila som framför denna reducerade version förbluffan­de säkert. Elektronis­k förstärkni­ng används flitigt och här lyckas Rannila hålla balansen perfekt. Helheten lät ofta känslig och ibland nästan överväldig­ande.

Coronan har förstås ställt till det för Akhnaten och då jag såg operan var vi sex personer i salen. Hur det går ihop ekonomiskt förstår ingen.

Inspelning­en av Akhnaten kan ses den 1–31.3 genom att köpa biljett via tiketti. fi. Planen är att ge den tre gånger för publik i höst: 24–26.9 på Alexanders­teatern.

 ?? FOTO: MARKKU PIHJALA ?? Akhnaten (Zoltàn Daragó) sjunger en hymn till solguden Aton.
FOTO: MARKKU PIHJALA Akhnaten (Zoltàn Daragó) sjunger en hymn till solguden Aton.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland