På kaffe med fru Polyglott
Det var trevligt att dricka kaffe med fru Polyglott. Hon talar en hel del främmande språk, men ingen vet riktigt hur många det är som hon behärskar. Om detta är hon för det mesta gåtfullt anspråkslös, men hon påpekar gärna att det är vansinnigt att tro att engelskan allena skulle vara saliggörande i dagens värld. Och sedan har hon ingen förståelse för att man inte tar vara på småbarnens otroliga färdighet att hokuspokus snappa upp och analysera strukturen i alla språk som talas i deras omgivning och snart kunna kommunicera på hur många som helst av dem. Våra småbarn här i Finland borde avsiktligt exponeras för flerspråkiga miljöer, anser hon, och är inte ensam om den uppfattningen.
Hon påpekar också att vuxna ofta spänner kärran framför hästen när det gäller att lära sig utländska tungomål. Man går på kurs och jobbar i sitt anletes svett för att uppnå ett mål. Polyglotter gör sällan sådant. De sysslar med språk för språkens egen skull och är otroligt intresserade av allt som heter lingvistik. När de lär sig att tala och skriva sina språk, sker det närmast av misstag till följd av detta passionerade intresse.
Hon undrade vem som ännu minns Robert Austerlitz, den legendariske språkforskaren som också var verksam i Finland? Han föddes i Bukarest 1923 i en tysk-amerikansk familj och gick först i skola på rumänska men hade sedan också en guvernant vars undervisningsspråk var franska. Hembiträdets språk var ungerska. Efter att föräldrarna skildes flyttade han med sin mor till Förenta staterna, där han bl.a. var verksam som organist i Texas — han var alltså inte bara språkligt utan också musikaliskt begåvad och dessutom en skicklig tecknare, berättas det. Efter att som USA-soldat ha deltagit i landstigningen i Normandie blev han tillfångatagen av tyskarna, som dock lär ha behandlat honom någorlunda korrekt. I början av 50-talet kom han till Finland och inledde sina studier i finsk-ugriska språk och gifte sig. Senare skrev han sin doktorsavhandling om metriken i ostjakernas och vogulernas folkliga poesi och ägnade sig inte bara åt forskning av de uraliska språken utan också åt en hel del av världens övriga försvinnande minoritetsspråk. På en finskugrisk kongress 1965 i Syktyvkar väckte han viss beundran genom att hålla sitt festtal på flytande komi. Robert Austerlitz lär inte särskilt ha uppskattat frågan om hur många språk han behärskade. Då ska han ha svarat: ”Jag talar två språk, blommornas och kärlekens språk”.