HBL besökte Helsingfors ”undre värld”
Stämningen i tunnlarna under Helsingfors är surrealistisk. Brummande fläktar, onaturligt ljus och så gott som öde. Kulverten på bilden byggdes 2005–2010. Delar av den är enbart tänkt för leveranser. Men i princip kan vem som helst köra igenom den.
Nere under Helsingfors finns 500 olika utrymmen och tunnlar, långt under havsnivå. Här finns en stor del av den infrastruktur som gör staden trygg. Här byggs och ska byggas ännu mer. Vi tar oss en titt ner i magen på Helsingfors och landar i en stämning som i den bästa deckare.
Klockan är strax före 9 på morgonen och vi befinner oss i kulverten, rakt under Helsingfors centrumkärna. Till att börja med känns den som en vanlig tunnel. Men efter en stund utan naturligt ljus blir upplevelsen lite surrealistisk. Det är öde här.
En jättelik betongpelare hägrar i det lilatonade ljuset i en rondell. Samtidigt viner en fläkt så högt att den nästan slukar allt ljud i bilen.
Fastighetschefen Pasi Kanerva svänger in i en återvändsgränd som slutar tvärt i en beckmörk berggrund.
– Kom, säger han och leder oss till en dörr.
Fram längs en korridor och bakom ännu en dörr böjer vi nacken och tittar upp mot spindelvävsbehängda spiraltrappor som går 20–30 meter rakt upp.
Stämningen är som i en deckarserie. Eller rättare sagt, det här skulle passa bra som inspelningsplats. Kanerva nickar lugnt.
– Några musikvideor har spelats in här, jag minns inte vilka, säger han.
Trappan vi betraktar leder upp till markytan. Det behövs nödutgångar i en kulvert som är två kilometer lång.
Kulverten i sin nuvarande form har funnits i över ett decennium och är till för både bilförare på väg till diverse parkeringshallar under jord och för bud som kör varor till butiker och restauranger. Varorna lastar de sedan ur i någon av de underjordiska lastzonerna.
Kulverten föddes ur behovet att flytta servicekörningen och leveranserna till butiker och restauranger i centrum, bort från gatan och ner under jorden. Så fick fotgängarna mer utrymme och Centralgatan gjordes om till gågata.
Som djupast går kulverten 50 meter under havsytan. Där ligger flera pumpstationer som hela tiden skickar ut det vatten som läcker ut från berggrunden.
Öppnar mitt i natten
I Stockmanns lastzon 40 meter under jorden pågår febril aktivitet.
Brummandet från last- och skåpbilar blandas med det konstanta metodiska tuggandet från en sopstation som förvandlar kartong till flisor.
Vi stöter på Leevi Konga som precis backat in lastbilen mot en av de tolv lastbryggorna.
– Vi levererar hamburgerbröd till Hesburger, säger chauffören medan han bär ut lasten.
Kulverten använder han två gånger i veckan. Nu ska han vidare mot nästa lastzon mitt emot, för att lämpa av varor till Pizza Hut.
Just i dag har han börjat jobba klockan fem på morgonen. Ofta är det långa dagar med 10–12 timmars skift. Samtidigt innebär det längre sjok av ledighet. – Jag var nyss ledig i sex dagar. Bland dem som tar emot varorna, som packas upp och slussas ut till Stockmann eller till dess hyresgäster, finns det flera som börjat jobba ännu tidigare.
– Klockan tre på natten öppnar våra dörrar och vi får in våra första laster. Den största rusningen är mellan sex och nio, säger Stockmanns försäljningschef Kimmo Myllymäki.
Varuhuset hade underjordiska lokaler också innan kulverten byggdes, men den har klart underlättat vardagen och minskat på trafiken ovan jord.
– Vi fick inte plats med så här stora bilar då, utan leveranserna kördes in från Centralgatan med mindre bilar.
Långt ifrån alla fastigheter längs Alexandersgatan har betalat för att få använda kulverten.
De mörka återvändsgränderna vi tittade på tidigare är möjliga anslutningar till andra fastigheter, som hotell Marski, Kämp Galleria eller Ateneum.
– Den nuvarande planen tillåter att alla fastigheter går med i tunneln, men de har bara inte gjort det. Det var dyrt att bygga tunneln och alla fastigheter har kanske inte ansett att det var nödvändigt att gå med. De intressen som staden drivit har kanske inte varit så viktiga för dem, säger Pasi Kanerva.
För första gången på länge ska det dock byggas en ny anslutning. När det nya hotell som ersätter Meteorologiska institutets gamla huvudkontor på Berggatan i Kajsaniemi står klart kommer buden att kunna leverera varor dit genom kulverten. Bygget börjar redan i vår.
Vad får finnas i underjorden?
Det finns 500 underjordiska utrymmen och tunnlar i Helsingfors. Det motsvarar hundra riksdagshus. Och lokalerna går djupt ner i jorden, minst 80 meter under havsnivå. Det är djupare än vad Olympiastadions torn är högt.
Under de senaste veckorna har lokalpolitikerna i stadsmiljönämnden bekantat sig med en diger samling rapporter och dokument på 720 sidor. De handlar om den nya generalplanen för det underjordiska Helsingfors. Tisdagen den 16 februari sade nämnden ja till planen.
Den bestämmer vilka tunnlar och andra lokaler som får finnas i berggrunden.
I generalplanen reserveras plats för både blivande och potentiella byggen. Också kulvertens möjliga anslutningar till fastigheterna på Alexandersgatan finns med.
– Att det finns utrymmesreserveringar för projekt i generalplanen betyder inte att alla byggs. Det är först efter att man gått vidare med generalplaneringen av ett projekt som beslutet fattas, säger Eija Kivilaakso, ledande specialexpert på Helsingfors stad.
Ändå är det just reserveringarna som är en av de viktigaste grundbultarna.
– Om ett projekt som är nödvändigt för stadens verksamhet, men ännu saknar beslut om förverkligande eller bygglov, inleds först om 5–10 år eller ännu senare, så har vi ändå en utrymmesreservering, säger hon.
Det kan handla om att förse stadsborna med vatten, om en tunnel som för bort avloppet eller om tunnlar för samutnyttjande, där kablar transporterar el, värme, telekommunikationer eller fjärrkyla.
– De ger staden funktionssäkerhet. Om något rör som transporterar fjärrvärme går sönder blir avbrotten inte långa.
Funktionssäkerhet är ett systems förmåga att fungera utan att det inträffar ett fel. Just tunnlarna för samutnyttjande är överraskande stora, dem kan man till och med köra bil genom.
Flygekorrar försenar
I generalplanen har man gjort plats för 20 nya trafiktunnlar, men bara en bråkdel av dem väntar på byggstart. Ett bygge som redan är i gång är Kajsatunneln för cyklister och fotgängare under järnvägsstationen.
Också byggandet av den tunnel för Spårjokern som ska gå under Batteribackens park i Smedjebacka pågår. Men det som försenar arbetet är de skyddade flygekorrarna i parken. Frågan avgörs nu i Högsta förvaltningsdomstolen.
Ett annat projekt som hunnit långt i planeringen är Sörnästunneln som ska förbinda strandvägarna i Sörnäs och Hermanstad med varandra. I höst kommer Helsingfors stadsfullmäktige att bestämma om tunneln blir av. Enligt nuvarande kalkyl skulle den kosta 180–200 miljoner euro att bygga. Målet är att börja bygga den i slutet av det här årtiondet.
Ett fjärde exempel är hamntunneln mellan Busholmen och Västerleden, som ledamöterna i stadsfullmäktige nyligen grälade om. Den skulle byggas av Helsingfors hamn.
Andra tunnlar har däremot lagts på is tills vidare, som Centrumslingan. Om slingan blir av skulle den starta och sluta i Böle. Där emellan skulle den passera Tölö, centrum och Hagnäs. En två år gammal rapport visar att prislappen kunde bli hela 1,3 miljarder euro. Staten skulle i så fall stå för lejonparten.
Eija Kivilaakso förklarar varför det är så viktigt att också tunnlar som vi ännu inte vet om de blir av finns med i generalplanen.
– Om det kommer in en ansökan om någon liten underjordisk lokal måste vi titta på var de stora projekten ligger. Och sedan samordna projekten sinsemellan.
Ett litet projekt kan till exempel vara ett husbolag som vill bygga ett lager eller en parkering under jord.
”Havsvattnet större hot”
Sammanlagt ingår det 70 nya projekt i generalplanen. Av dem är 36 för teknisk service. De ingår inte i materialet som presenteras för generalplanen. Förutom tunnelreservationer finns också andra underjordiska lokaler med i planen. Bland annat väntar man på att få börja bygga ett bergrum för parkering på Skatudden. Och en logistiktunnel mellan sjukhusen i Dal och Mejlans klubbades igenom måndagen den 15 februari av HUS styrelse.
Många av de existerande skyddsrummen används i dag som parkeringshallar. Eller om de finns i ett husbolag kanske som cykelförråd. Men de ska kunna tömmas snabbt vid behov.
– Vanligtvis dimensioneras skyddsrummen enligt befolkningen när man bygger bostäder.
Hur man reder sig vid potentiella översvämningar är också något som generalplanen omfattar.
– Havsvattnet utgör en större utmaning mot planeringen och byggandet än regnet. Havsnivån varierar mycket. Om det i en vecka blåser från söder stiger nivån. Alla ingångar och mynningar måste stå emot översvämningar. Det får inte rinna ner vatten i tunnlarna och i de underjordiska lokalerna.
Helsingfors har med god framgång byggt tekniska lokaler under marken ända sedan 1960-talet. Enligt Kivilaakso är staden till och med känd för det.
– Man konstaterade att det var ett utmärkt och tryggt sätt att bygga som inte krävde lokaler ovan jord. I stället har utrymmen ovan jord frigjorts för annan användning speciellt i stadskärnan. Helsingfors Energi, som satsade på teknik i tunnlar, har påverkat hur mycket den underjordiska miljön började användas.
❞ Havsvattnet utgör en större utmaning mot planeringen och byggandet än regnet. Havsnivån varierar mycket.
Eija Kivilaakso
Helsingfors stad