Orpo förnekar intern schism i Samlingspartiet

Kirsi Pihas avhopp är en hård smäll inför kommunalvalet

Nyheten om att Samlingspartiets borgmästarkandidat i Helsingfors, Kirsi Piha, drar sig ur kommunalvalet slog ner som en bomb på lördagen.

Med under två månader till valet har partiet en tuff uppgift i att vaska fram en ny röstmagnet.

Piha formulerar sig svävande kring sitt beslut, men berör bland annat meningsskiljaktigheter om partiets ideologi.

Det har tolkats som en splittring mellan partiets liberala och konservativa falanger.

Partiordförande Petteri Orpo skriver inte under på att partiet är tudelat:

– Samlingspartiets linje bestäms inte på Twitter, utan av partikongressen och genom vårt färska partiprogram. Men enskilda personer som bär partiets färger kan grumla till budskapet och ge fel bild av vad vi står för, säger Petteri Orpo till HBL.

Knappa två veckor efter att Kirsi Piha formellt hade utsetts till Samlingspartiets borgmästarkandidat i Helsingfors hoppar hon av. Orsaken är att Piha upplever att hon inte skulle kunna representera hela fältet av de värderingar som i dag finns i Samlingspartiet. Hon bedömer att risken för att hon skulle misslyckas var uppenbar och att situationen hade blivit etiskt ohållbar för henne.

Under de senaste veckorna har hon varit utsatt för hätska och osakliga kommentarer i sociala medier, men också själv kritiserat till exempel Helsingforskandidaten Atte Kaleva.

Piha skriver i sin blogg att hon är övertygad om att majoriteten i Samlingspartiet tänker som hon – ser människor som möjligheter, inte som problem, och inte politiserar med människovärdet – annars skulle hon inte kunna vara partimedlem.

Hon sätter fingret på Samlingspartiets identitetskris och förvärrar samtidigt partiets läge.

När den nuvarande borgmästaren Jan Vapaavuori i november meddelade att han inte kandiderar var det ett dåligt besked för Samlingspartiet, som kämpar för att hålla sin plats sedan decennier som största parti i Helsingfors.

Det var svårt att hitta en trovärdig borgmästarkandidat. Kirsi Piha, som länge har verkat utanför politiken, meddelade 1.2 att hon står till förfogande, och distriktsstyrelsen stödde henne enhälligt.

På distriktsmötet 15.2 fick Piha 67 röster och motkandidaten Wille Rydman 34 röster. Rydman representerar den konservativa falangen.

Samlingspartiet har alltid varit en rörelse som samlar olika borgerliga tankesätt – liberala och konservativa. Därför heter partiet som det gör.

Sedan riksdagsvalet och i och med Samlingspartiets oppositionssits har de konservativa rösterna blivit tydligare. Det handlar alltså inte om vilken konservatism som helst utan och till flyktingar, men även andra värderingar. Det finns samlingspartistiska politiker som lika gärna kunde vara Sannfinländare.

En mätning som Samlingspartiet lät utföra i höstas visade att partiets kontakyta med Sannfinländarna är större än med något annat parti. När stödet för Samlingspartiet är lågt, trots oppositionssitsen, är Sannfinländarna en klar konkurrent. Det gäller också i det liberala Helsingfors, även om De gröna är Samlingspartiets värsta konkurrent just här.

Partiordförande Petteri Orpo kommenterade då situationen med att säga att det borgerliga budskapet måste göras tydligare, men att det inte krävs några linjeändringar.

I början av september godkände Samlingspartiet ett nytt målprogram. Läget just nu visar ändå hur lite partiprogram kan betyda – utifrån programmet borde den kamp som nu förs inom partiet inte existera.

Petteri Orpo försöker som ordförande vara alla till lags men resultatet är ett diffust budskap som inte säger något alls, till någon.

I Helsingfors kan spelet för Samlingspartiet redan vara förlorat. Enligt en färsk mätning som tidningen Helsingin Uutiset har låtit göra är De gröna störst i huvudstaden.

Hopandet och roendet kring borgmästarkandidaten tillsammans med partiets svaga sits i allmänhet gör inte situationen bättre.

Fullmäktigegruppens ordförande Daniel Sazonov hoppas att riksdagsledamöterna Sari Sarkomaa och Juhana Vartiainen och biträdande borgmästare Pia Pakarinen som tidigare förekom i borgmästarspekulationerna överväger på nytt.

Men att välja mellan personer som antingen tackat nej eller i praktiken avpolletterats är ingen bra lösning. Då är kanske Sazonov själv en kandidat som framstår som mer dynamisk. Han har lovat tänka på saken.

Trots Samlingspartiets stora kontaktyta med Sannfinländarna är det klart att lösningen för det borgerliga partiet som profilerar sig som ett bildningsparti inte kan vara en lättversion av det populistiska partiet på den högerextrema kanten, som minst sagt handskas lättvindigt med sanning och fakta.

Hittills har Samlingspartiets ledning inte satt ned foten och markerat ett avstånd eller en gräns som partiet inte ska överskrida i förhållande till nationalkonservatismen.