Vänta bara, det blir fler medaljer
”Det svider i själen.”
Ristomatti Hakolas ord efter att ha kraschat ut sig ur VM-lagsprinten i Seefeld fick det att svida djupt inne i själen också hos oss journalister som mötte honom i intervjuzonen efteråt. Hans livs största besvikelse.
Det fanns inte mycket som talade för att han någonsin skulle få en likadan chans att ta en VM-medalj. Han trodde inte ens själv på Finlands chanser inför lagsprinten i Seefeld. Ryggproblemen har stört hans fristilsåkning hela vintern.
I lagsprinten gjorde han kanske sitt livs lopp. Han gjorde precis det som krävdes, bet sig fast vid Norges Erik Valnes då ryska skidförbundets Alexander Bolsjunov satte i väg och splittrade fältet under näst sista varvet, och gav Joni Mäki en chans att slåss om medaljerna. En skön revansch för Hakola.
Och Joni Mäki är rykande het för tillfället. Han rådde inte på Klaebo – det gör ingen i världen för tillfället, men han spurtade ned Gleb Retivykh på upploppet och gav Finland ett efterlängtat silver.
Lagsprint har varit en gren där Finland ofta lyckats överträffa sig. Men det är faktiskt åtta år sedan det senast blev en medalj i lagsprint i fristil då Krista Pärmäkoski och Riikka Sarasoja-Lilja tog Finlands enda medalj VM i Val di Fiemme. Bland annat Expressens Tomas Petterson skrev nyligen att lagsprinten borde kasseras helt och hållet eftersom det är så tråkigt. Jag är av lite annan åsikt. Lagsprint erbjuder ganska ofta dramatik. Vem skulle ha trott att Finland slåss om medalj i det skedet då Mäki vurpade i semifinalerna?
Silvermedaljen är också ett mycket gott tecken inför fortsättningen av VM. Ser verkligen fram emot herrarnas stafett. Perttu Hyvärinens form är förstås fortfarande ett litet mysterium eftersom han inte tävlat i Oberstdorf, men utan vallningsmissar eller något annat otyg, så tar nog Finland en medalj till. Och vem vet, framgångar leder ofta till framgångar, när självförtroendet stiger i laget kanske också damerna överträffar alla förväntningar och tar en medalj?
Finland har överlag lyckats bra med vallningen i Oberstdorf. I Seefeld kom ju Finland aldrig riktigt underfund med förhållandena. Heikki Alakärppä anslöt sig ju till Finlands vallningsteam efter att förut ha jobbat med Tysklands landslag. Hans erfarenhet kan definitivt ha varit en fördel i Oberstdorf. Det handlar förstås inte bara om valla, utan att välja rätt skidor, och ha rätt slipning.
Iivo Niskanen mötte de största medaljförväntningarna inför VM. Men hans form är också ett frågetecken efter den bleka uppvisningen i skiathlon. Placeringen säger inte allt, han gav förstås inte längre allt då han såg att Bolsjunov & Co försvann i fjärran under fristilssträckan, men det var oroväckande att han såg ut att vara sliten redan efter den klassiska sträckan. Han var skeptisk redan inför skiathlon, då han klagade över förhållandena, och sade att han hoppas på att hitta formen till nästa helg i stället. Då är det hans huvudsträcka i VM, 50 km klassiskt. Men han behöver åtminstone inte längre uppleva någon press att ta medalj.