Fler stjärnor borde förstå sin roll och sina möjligheter att påverka
Tillsvidare är de manliga idrottarnas tystnad betydligt mer högljudd än deras ställningstaganden. Frågan är när vi får se en manlig stjärna kliva upp på scenen vid en stor prisgala och hålla ett brandtal för damidrotten och jämställdhet inom idrotten.
Den svenska fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic gör rejält bort sig i en intervju för Discovery då han i rätt hårda ordalag går åt basketstjärnan LeBron James och amerikanens engagemang i samhällsfrågor.
”Jag spelar fotboll eftersom jag är den bäste på att spela fotboll. Jag håller inte på med politik. Om jag hade varit politiker så hade jag hållit på med politik. Det är det första misstaget folk gör när de blir kända och får hög status. Håll dig borta från det. Gör bara det du är bäst på, för det ser inte bra ut”, säger Ibrahimovic i intervjun.
LeBron James är en i den växande skaran idrottsstjärnor och förebilder som insett att det följer ett stort ansvar med det stjärnstatus som kommer med kändisskapet.
James kämpade för amerikanernas rätt att rösta och han har tagit ställning för de svartas rättigheter i USA, formel 1-stjärnan Lewis Hamilton har profilerat sig som en stark kraft i Black Lives Matter-rörelsen, fotbollsspelaren Marcus Rashford har jobbat för att hjälpa utsatta i England att få mat på bordet och alla minns väl amerikanska fotbollsspelaren Colin Kaepernicks kamp för en mer rättvis värld.
Tyvärr är den här sortens ställningstaganden och aktivism rätt ovanlig bland de idrottsstjärnor som agerar förebilder för miljontals unga. Många toppidrottare verkar inte inse vilket ansvar de axlar då de fungerar som förebilder.
I stället för att stå upp för de svaga, lyfta fram strukturella problem i samhället och bidra till att förbättra världen ser allt för många stora idrottare det betydligt viktigare att inte stöta sig med någon, inte ta ställning i laddade frågor och inte på något sätt få repor i sin välpolerade fasad.
Samtidigt som Zlatan Ibrahimovic säger att det är fel av idrottare att uttala sig politiskt eller ta ställning i samhällsfrågor har han själv uttalat sig nedvärderande om damfotboll och valt att ta fram rasismkortet då det passade honom själv.
LeBron James kritiserade Ibrahimovic uttalanden och sade att han kommer att fortsätta ta ställning.
– Jag kommer aldrig att vara tyst om saker jag anser att är fel. Jag har valt att prata om mitt folk, om jämställdhet, om sociala orättvisor, om rasism och om svårigheten med att få rösta. Det finns inte en chans att jag kommer att bara hålla mig till sport. Min röst på den här plattformen är alldeles för stark för det, sade James under en presskonferens.
Att göra som James och använda sin plattform till att försöka förbättra världen är något fler idrottare borde vilja och våga göra.
Då kvinnliga idrottare hyllas och tar emot priser för sina prestationer på planen är det inte alls ovanligt att de använder sin tid i rampljuset till att lyfta fram jämställdhetsfrågor inom idrotten.
Megan Rapinoe och Nilla Fischer är tunga namn inom fotbollen som hållit brandtal då de tagit emot sina hyllningar.
– Alla ni pojkar, killar och framför allt män – det är dags att komma in i matchen nu. För jämställdhet är något som gynnar oss alla, men det är något vi måste göra tillsammans, sade Fischer i sitt tal på den svenska fotbollsgalan.
Samtidigt är kontrasten rätt stor till de manliga spelare som tar emot sina pris. Då herrspelarna premieras skiner de ofta i kapp med strålkastarljuset, njuter av sin uppmärksamhet och passar på att på ett lättsamt och icke-ställningstagande sätt tacka sina närmaste, sina sponsorer och kanske få in ett och annat skämt i sina tacktal.
Det här trots att det är de manliga stjärnorna som har den större supporterskaran, den synligare plattformen och den mer realistiska möjligheten att påverka och få till förändring inte bara inom idrotten utan också i större sammanhang.
Om Zlatan Ibrahimovic valt att tala för jämställdhet inom svensk fotboll i stället för att dra skämt om hur han kan köpa en cykel åt den bästa kvinnliga fotbollsspelaren hade han kunnat påverka attityder, inställning och kultur inom svensk fotboll. I stället valde han att förstärka de föråldrade värderingarna och åsikterna att kvinnors idrottande är mindre värt.
Tänk hur fräscht och normbrytande det varit om Ibrahimovic gjort som LeBron James, Colin Kaepernick, Lewis Hamilton eller Marcus Rashford och gjort en insats för någon annan än sig själv och sitt eget varumärke.
❞ Då kvinnliga idrottare hyllas och tar emot priser för sina prestationer på planen är det inte alls ovanligt att de använder sin tid i rampljuset till att lyfta fram jämställdhetsfrågor inom idrotten. Samtidigt väljer manliga idrottare att inte ta ställning av rädsla för att förstöra sin image.