Mordet i Forsby är toppen av isberget
SAMHÄLLE Vid Forsby sjukhus i Helsingfors skedde i december ett exceptionellt och fruktansvärt mord. Händelser som det här är ovanliga, men man kan också se det som toppen på isberget. Isberget består av ungdomars osäkerhet, ångest, hopplöshet och psykiska obalans.
Materiellt sett har många det ganska bra, men då det gäller optimism och framtidstro ser det inte alltid så bra ut. Många unga tror att miljökatastrofen inte går att stoppa. Många tror också att coronaviruset inte går att övervinna.
Livsglädje är i dag ingen självklarhet och ungdomar skulle absolut behöva flera trygga vuxna i sin vardag.
Terapi, psykologer och socialarbetare behövs, men det viktigaste skulle vara att ta väl hand om barn och unga så att den här sortens hjälp inte i så hög grad skulle behövas. I många skolor gör man så mycket man förmår, men skolan är inte hela livet.
Då vi sneglar på våra nordiska grannar, ser vi att de sedan lång tid tillbaka har en helt annan strategi. Där finns det fritidsgårdar som är öppna efter skolan, på veckoslut och skollov. Vi i Finland har ”eftis” för årskurs 1 och ibland också för årskurs 2. Därefter finns det inget tryggt ställe dit alla barn och ungdomar kunde gå.
Fritidsverksamheten i Finland är i hög grad beroende av föräldrarnas engagemang, vilket i praktiken betyder att de barn som mest skulle behöva trygga vuxna alltför ofta blir utan.
Ensamhet är ett stort problem. Och att ungdomar sinsemellan tillbringar sin fritid i köpcentrum ger ofta inte bra resultat och sällan särskilt positiva vuxenmodeller.
Satsningen på andra stadiet är säkert inte fel – men före det här borde vi se till att finländska barn alltid har möjlighet att träffa trygga vuxna. Nu lämnas barn vind för våg under eftermiddagar, veckoslut och skollov. Det här stressar också hårt arbetande föräldrar.
Ungdomsverksamheten gör ofta fint arbete, men har inte tillräckliga resurser. De har öppet för vissa åldersgrupper under vissa tider. Men en ung persons ångest går inte att boka in i någon tidtabell.
Livsglädje är i dag ingen självklarhet och ungdomar skulle absolut behöva flera trygga vuxna i sin vardag.
Nu ska vi lyfta blicken och ta en ordentlig titt på hur Danmark och Sverige sköter sina barn och ungdomar. Våra strukturer är hopplöst föråldrade – kvar från en tid då mammorna inte arbetade. Även i detta sammanhang kan man fråga om Finland är ett nordiskt land?
Vi kan bygga upp fritidsgårdar enligt egen modell. Vi kan starta med satsningar på områden där behovet verkar vara stort. Och även under coronatider kan detta skötas relativt tryggt, vi har ju sett ganska få smittspridningar i grundskolorna.
Ungdomarna är vår viktigaste resurs – de är vår framtid. Så som vi nu tar hand om vår unga generation kommer också framtiden att se ut. Vi ska ta hand om dem, vi ska ge dem gränser, men framför allt positiva och vänliga vuxenmodeller. Vi ska ge dem utrymme och möjligheter att utvecklas till ansvarstagande vuxna.