Det är haram att inte lära sig finlandssvenska

GÄSTKRÖNIKAN PETR AL FAKIR Att inte lära sina barn sitt modersmål på grund av rädsla för stigmatisering eller mobbning är att ge efter för översittarna

Ska man strunta i att lära sina barn arabiska för att de ska slippa bli mobbade? Det tycker en svensk kändispolis med libanesisk bakgrund som inte vill att hans barn ska få samma uppväxt som han hade. Men med det resonemanget skulle finlandssvenskan dö ut.

Det var i SVT-programmet Min sanning som polismannen Nadim Ghazale berättade att han inte skulle lära sina barn hans eget modersmål arabiska. I dag deltar han i kriminaldebatten, är en profil på program som Veckans brott och har 11 000 följare på Instagram. Men under uppväxten blev han mobbad och slagen för att han talade arabiska. Hans skolkamrater kallade honom ”svartskalle” och ”blatte”, berättar han i Min sanning. Nadim Ghazale kom till Sverige som sjuåring och säger att han är stolt över sitt arabiska namn och sin bakgrund. Men han säger att han har fattat det här beslutet för att bespara sina barn det lidande han upplevde under uppväxten.

När jag hör honom resonera tänker jag direkt på min egen arabiska far. Men där kändispolisen har gjort ett aktivt val, var det bara ett ointresse hos min far att förmedla sitt eget språk och sin kultur vidare.

Senare har han skyllt på att det fanns en slags konsensus bland språkforskare på 1970-talet att barn bara skulle lära sig ett språk, annars kunde de förvirras och språkutvecklingen bromsas. Men jag vet var kruxet egentligen ligger – i lättja.

Naturligtvis är det lättare i de fall där båda föräldrarna talar arabiska i hemmet att hålla språket levande, men det är sällan som de även bemödar sig att lära ut skriftspråket som på arabiska skiljer sig stort från det dialektala.

Jag tror också att det är en klassfråga, åtminstone inbillar jag mig att andra generationens invandrare där en förälder är akademiker lär sig två språk hemma.

Nadim Ghazale menar att arabiskan är ett bespottat språk i Sverige och att barnen inte kommer ha någon glädje av den kunskapen. Han har rätt i att arabiskan har låg status i västvärlden.

Araber porträtteras ofta som svartmuskiga terrorister som fräser och gurglar när de talar.

Men att barnen inte skulle ha någon glädje av arabiskan är helt fel. Galet fel faktiskt.

I arabofona länder är språket heligt, det är samma språk som Muhammed talade på 600-talet med en rik historia och litteratur, låt vara att det har varit på dekis de senaste 700 åren. Jag vet inte hur många gånger mina syriska släktingar har skakat på huvudet och suckat, haram (dödssynd) när jag stammat fram några ord på arabiska. De har tyckt att det är min fars plikt att lära ut arabiskan. Och de har rätt, utan språket är jag ju dömd att bara vara ett tomt skal av en arabisk man.

Samma resonemang om låg status på språket och ett stort ointresse att förmedla vidare modersmålet drabbade också sverigefinnarnas barn. Finnarna hade lämnat hemlandet bakom sig för det moderna Sverige och många kände att ungarna inte behövde kunna finska. Det kan vara en av orsakerna till varför finskan är på tillbakagång i Sverige. Före 1990-talet fanns det gott om kommuner som erbjöd tvåspråkig skolundervisning men i dag finns bara ett fåtal sverigefinska skolor.

Det är svårt att förklara för en rikssvensk som tillhör ett majoritetssamhälle hur laddat språk kan vara. Svenskar som flyttar utomlands förlorar språket på bara en generation. Det går att se på den stora utvandringen till Amerika på 1800-talet.

Minoriteter vet däremot att språk kan vara en kamp för den egna identiteten. Jag har finlandssvenska kompisar som har berättat hur de ofta slogs på rasterna i skolan för att de talade svenska.

Om de skulle tänka som Nadim Ghazale skulle det inte finnas några finlandssvenskar kvar om man drar det till sin spets. Ju mer jag tänker på det desto mer irriterad blir jag.

Att inte lära sina barn sitt modersmål på grund av rädsla för stigmatisering eller mobbning är att ge efter för översittarna. Då vore de där blåmärkena man fick på skolgården helt i onödan.

Det sagt så verkar finlandssvenskar som flyttar till Sverige på ett mystiskt sätt liksom flyta ut i konturerna och tappa sin dialekt på bara några år. För att sammanfatta, det är haram att inte lära sina barn finlandssvenska.